Kina
Olli Suominen
Olli Suominen är specialsakkunnig inom högskole- och forskningssektorn vid Finlands ambassad i Peking (2023–28). Tack vare sina studier och sin arbetshistoria har han närmare tjugo års erfarenhet av Kina. Innan han stationerades i Peking arbetade han som landsansvarig tjänsteman för Kina vid utrikesministeriet. Han har disputerat i jämförande forskning i utbildningspolitik under temat att lära ut kritiska tankefärdigheter i historieundervisningen i Finland, USA och Kina.
I sitt arbete följer Suominen såväl aktuella händelser som långsiktiga utvecklingstrender på utbildnings- och vetenskapsfältet i Kina. Han erbjuder en lägesbild av möjligheterna och utmaningarna i Kina inte bara för finländska högskolor utan även för företag i branschen och övriga aktörer i sektorn. Suominen jobbar även för att förbättra kunskapen om och dragningskraften för såväl dessa aktörer som undervisning- och kulturministeriets globala nätverk med inriktning på Kina och deras samarbetsmöjligheter i landet. Samarbetsramarna bestäms utifrån planer och riktlinjer på både EU- och nationell nivå. Suominens arbetsuppgifter består även av informationsutbyte och samarbete inom utbildning och vetenskap med de övriga EU-länderna. Utöver Kina ansvarar Suominen även för frågor som gäller utbildnings- och vetenskapssamarbetet i fråga om sidoackrediteringslandet Mongoliet.
Kina siktar på att bli global ledstjärna för vetenskap och utbildning
I Kina finns fler än 3 000 högskolor, av vilka de flesta är offentliga. Högskolornas standard varierar stort till exempel beroende på region och finansieringskällor. De högst ansedda universiteten med de bästa resurserna i Kina är offentliga och koncentrerade till landets kuster och östra delar (t.ex. Tsinghua, universitetet i Peking, Fudan och SJTU). Inträdeskraven till de högst aktade toppuniversiteten är mycket höga och konkurrensen om inträdet är stenhård. Högskoleutbildning värderas högt i Kina och efterfrågan är fortfarande större än utbudet. Även om trenden småningom håller på att plana ut söker sig många kinesiska studerande fortfarande utomlands för att studera.
Kina har på kort tid blivit en stormakt inom högskoleutbildning och vetenskap, och landets mål är att gå i spetsen för högskoleutbildning och forskning senast 2050. För att nå målet har centralförvaltningen lanserat många olika flaggskeppsprojekt vid högskolor som ska förbättra de kinesiska toppuniversitetens internationella konkurrenskraft som helhet i synnerhet på STEM-områdena. De finansiella investeringarna i forskning och innovationer har ökat avsevärt och sektorn har stadigt fått allt större roll i olika nationella utvecklingsplaner.
Kvantitativt sett publicerar Kina redan flest vetenskapliga studier i världen, och därtill har även standarden på de kinesiska universiteten och de publicerade studierna blivit mycket bättre under det senaste årtiondet. Än är dock inte toppen nådd. USA befinner sig fortfarande ljusår före Kina när det gäller exempelvis välkändhet, forskningens genomslagskraft och att locka utländska studerande.
Finland och Kina – samarbete med hänsyn till utmaningarna
Kina är en viktig internationell samarbetspartner för största delen av världen, även EU och Finland. Så gott som alla finländska högskolor samarbetar med kinesiska samarbetspartner och av undervisnings- och kulturministeriets pågående globala projekt är rentav tre inriktade på Kina. I Kina finns även flera finska företag inom utbildningssektorn. Forskningssamarbete bedrivs till exempel inom grön teknik, cirkulär ekonomi, hälso- och sjukvård och utbildning, och antalet gemensamma publikationer som getts ut av finländska och kinesiska forskare har ökat stadigt. Årligen kommer också ett stort antal examens- och utbytesstuderande från Kina till Finland.
Stormaktskonkurrensen och Kinas inrikespolitiska och ekonomiska utveckling kan i framtiden påverka de globala studerandeströmmarna märkbart. Det kan medföra möjligheter för finländska aktörer att ytterligare stärka sin ställning som destinationsland för kinesiska studerande. Som en följd av förändringar i den kinesiska ekonomiska och demografiska strukturen kan det även uppstå nya verksamhetsmöjligheter för såväl forskning, studerande- och forskarmobilitet som för företagssektorn inom till exempel konst och design och livslångt lärande. Under den senaste tiden har man även kunnat skönja ett ökat intresse i Kina för det finska systemet med yrkesskolor och yrkeshögskolor.
Samarbetet med Kina förknippas inte bara med möjligheter utan även med stora utmaningar som lett till att man i synnerhet i västländerna har börjat granska forskningssamarbetet med Kina mer kritiskt. Kritiken gäller det skärpta samhällsläget i Kina som avspeglar sig även på högskolesektorn. Bestämmandet inom utbildnings- och vetenskapspolitiken har i allt högre grad koncentrerats till Kinas kommunistiska parti och Kinas verksamhet inom utbildnings- och vetenskapssektorn utmanar etablerade tillvägagångssätt inom den öppna vetenskapen och vetenskapsetiken. Bakom verksamheten ligger Kinas behov av att svara mot de geopolitiska utmaningarna som beror på den hårdare stormaktskonkurrensen.
Kina strävar målmedvetet efter att öka högskoleutbildningens självförsörjningsgrad och föra samman universitetens vetenskaps- och teknikkompetens och samarbetet för att förkovra sig i den med utvecklingen av det statliga säkerhetsmaskineriet och den militära kompetensen i Kina vid sidan om den ekonomiska och tekniska utvecklingen. Betydande risker finns förutom i den direkta bevaknings- och militärtekniska forskningen även inom forskning om AI och kvantforskning. På grund av risken för dubbla användningsområden kan allt vetenskapligt-tekniskt samarbete i sista hand utnyttjas för att främja Kinas stormakts- och inrikespolitiska mål. Ur ett västerländskt liberaldemokratiskt perspektiv är det största problemet med Kinas utbildnings- och forskningssystem att det är så politiserat och på ett eller annat sätt genomsyrar alla utbildningsnivåer och läroämnen.
Som en följd av situationen har orosmomenten kring Kina ökat avsevärt i hela Europa. Man har börjat begränsa forskningen sektorsvis, och till exempel har möjligheterna för kinesiska forskare att delta i projektet Horisont Europa begränsats avsevärt. Studerandemobiliteten från Europa till Kina har minskat betydligt. Under de senaste åren har man även börjat granska studerandemobiliteten från Kina mer kritiskt i västländerna, dock främst med tanke på ekonomiska beroenden. Mer oroväckande än de påtalade utmaningarna och problemen är att Kina knappt alls har ändrat sina tillvägagångssätt trots kritiken.
Trots utmaningarna och riskerna är ett samarbete med Kina nödvändigt. Utan Kinas medverkan kan stora globala utmaningar såsom klimatförändringen inte lösas. Därtill har Kina det bästa vetenskapligt-tekniska kunnandet i världen på många områden. Samarbetet med Kina medför möjligheter för de finländska aktörerna att gå i bräschen för den vetenskaplig-tekniska utvecklingen. För att samarbetet ska gynna bägge parter bör dock bakgrundsarbetet uppmärksammas särskilt. Det är även viktigt att hålla fast vid de egna principiella värderingarna i samarbetet.
Olli Suominen, Erityisasiantuntija/Specialsakkunnig/Senior Specialist
[email protected]