Vad förändras inom yrkesutbildningen?

Målet med försöket med verksamhetsstyrning är att öka utbildningsanordnarnas möjligheter att snabbare och mer flexibelt svara på kompetens- och utbildningsbehoven inom sitt verksamhetsområde. Under försöket utreder man om den nya modellen för styrning av yrkesutbildningen förbättrar utbildningens kvalitet och genomslag. Målet är dessutom att utreda hur de nationella och regionala målen och utbildningsanordnarens mål kan samordnas. I och med försöket bedöms under vilka förutsättningar och med vilka verksamhetsformer det är möjligt att fördjupa växelverkan mellan utbildningsanordnaren och förvaltningen. Försöket med utveckling av verksamhetsstyrningen bidrar till att uppnå regeringsprogrammets mål att förbättra yrkesutbildningens genomslag och främja tillgången till kompetent arbetskraft. Målet är också att avveckla sådana normer som inte är nödvändiga. 

Utbildningsanordnare som har ett giltigt tillstånd att ordna yrkesexamina och utbildning från och med den 1 januari 2025 kan ansöka om att delta i försöket med verksamhetsstyrning. Utbildningsanordnaren kan också slås samman med en eller flera utbildningsanordnare under försöksperioden och före den. 

Deltagarna i försöket väljs på basis av utbildningsanordnarnas ansökningar. Till försöket väljs högst 40 utbildningsanordnare. 

Undervisnings- och kulturministeriet informerar närmare om ansökan till försöket. Ansökan till försöket med verksamhetsstyrning öppnar våren 2025. Besluten om de utbildningsanordnare som väljs till försöket fattas hösten 2025. 

En förutsättning för att försöket ska lyckas är att de utbildningsanordnare som väljs till försöket bildar ett tillräckligt mångsidigt nätverk av anordnare i fråga om den regionala spridningen, antalet studeranden, nationalspråken, examensutbudet och ägarbasen.

Valet av utbildningsanordnare som väljs till försöket grundar sig på en poängsättning av ansökningarna som gjorts av Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU). Bestämmelser om grunderna för poängsättningen utfärdas genom lag. Undervisnings- och kulturministeriet ser till att de som deltar i försöket har ett tillräckligt mångsidigt examensutbud och ett tillräckligt antal studerandeår på riksnivå. 

Även andra än sektorsövergripande anordnare kan väljas, om utbildningsanordnaren har specialkompetens eller annars är en betydande regional eller nationell aktör. De som väljs ska visa att de har den förmåga till mer omfattande verksamhet som försökstillståndet möjliggör och som försöket förutsätter.

De yrkesutbildningsanordnare som väljs till försöket ska vara en helhet som täcker en tillräcklig mängd studerandeår på det nationella planet, så att man kan bedöma försökets genomslag i takt med att försöket framskrider och även volymen när det avslutats.

Finland delas in i ändamålsenliga områden i fråga om ordnande av yrkesutbildning, befolkning och näringsgrenar. Landskapsindelningen används som utgångspunkt för områdesindelningen. Områdesindelningen kan dock inte basera sig enbart på landskapen, eftersom ett enskilt landskap i de flesta fall är en för liten granskningsenhet. Med områdesindelningen säkerställs att ett representativt antal utbildningsanordnare väljs från alla delar av landet.

Grunden för antalet utbildningsanordnare som väljs till försöket från ett område är den relativa andelen studerandeår för utbildningsanordnarna i området i fråga av det riksomfattande totala antalet studerandeår. Med förfarandet säkerställs att utbildningsanordnare från alla områden i landet väljs till försöket i så jämlik proportion som möjligt. 
 

Till försöket väljs anordnare av yrkesutbildning så att de så heltäckande som möjligt representerar anordnarfältet. Utbildningsanordnarna väljs från alla delar av Finland med undantag av Åland. För att säkerställa den regionala täckningen delas landet in i ändamålsenliga områden för ansökan. Vid valet säkerställs också följande:

• deltagarna i försöket företräder båda nationalspråken, 
• helheten av deltagare i försöket har ett tillräckligt antal studerandeår på riksnivå,
• helheten av deltagare har ett tillräckligt mångsidigt examensutbud, 
• helheten av deltagare i försöket innefattar såväl offentligrättsliga som privaträttsliga utbildningsanordnare.

Försökstillstånd kan beviljas en sökande som med beaktande av syftet med försöket har 

1. grunder för ansökan om deltagande i försöket,
2. möjligheter att ändra och förnya sin verksamhet,
3. verksamhetsmässiga förutsättningar för att ordna examina och utbildning på behörigt sätt, 
4. tillräckligt samarbete med arbets- och näringslivet inom sökandens verksamhetsområde, och
5. tillräckliga förfaranden för kvalitetsledning. 

Därtill ska utbildningsanordnaren ha ekonomiska förutsättningar för att ordna examina och utbildning på behörigt sätt.
 

Undervisningsministern beslutar på föredragning vilka anordnare som väljs ut till försöket. Som grund för beslutsfattandet används Nationella centret för utbildningsutvärderings (NCU) poängsättning av ansökningarna. 

Med regional täckning avses att det till försöket väljs anordnare från alla delar av landet med undantag av Åland. För att säkerställa den regionala täckningen delas landet före ansökan in i områden så att antalet utbildningsanordnare från området som väljs till försöket grundar sig på den relativa andelen studerandeår för utbildningsanordnarna i det aktuella området av det riksomfattande totala antalet studerandeår. Med förfarandet säkerställer man att utbildningsanordnare från alla områden i landet väljs till försöket i så jämlik proportion som möjligt.

Försöket genomförs mellan den januari 2026 och den 31 december 2033, det vill säga i sammanlagt åtta år. Försökstiden fördelar sig på två strategiperioder som är fyra år långa. Med denna planerade totala längd och strategiperiodernas längd strävar man efter att få tillräckligt med både statistik och mångsidigt producerad forskningsdata om hur man har kunnat uppfylla målen med försöket. 

Bedömningen av försökets genomslag förutsätter tillräckligt lång tid från det att utbildningen inleds till att examen avläggs och sysselsättning eller fortsatta studier inleds. 

Utbildningsanordnaren vidtar de överenskomna åtgärderna efter den första förhandlingen och avtalet. Dessa åtgärder kan omfatta sådan utveckling hos utbildningsanordnaren som det ska vara möjligt att reservera tillräckligt med tid för att verkställa. Försökstillstånden träder i kraft den 1 januari 2026.
 

De som väljs till försöket beviljas nya anordnartillstånd, försökstillstånd, för tiden mellan den 1 januari 2026 och den 31 december 2033.

Försökstillståndet ersätter det tillstånd att ordna yrkesexamina och utbildning som gäller fram till utgången av 2025 för utbildningsanordnare som väljs till försöket. Ett anordnartillstånd som ersatts med försökstillstånd kan vid behov återställas till anordnartillstånd för utbildningsanordnare, till exempel när en utbildningsanordnare ansöker om att lämna försöket i slutet av den första strategiperioden.

Innehållet i försökstillståndet består av innehållet i ovan nämnda anordnartillstånd kompletterat med nya rättigheter som beviljas med stöd av försökslagen. En anordnare av yrkesutbildning som fått försökstillstånd har rätt att ordna 1) alla yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina och specialyrkesexamina vilka hör till examensstrukturen för yrkesutbildning, 2) läroavtalsutbildning enligt 27 § 1 mom. lagen om yrkesutbildning samt fängelseundervisning. Utbildning och examina kan också ordnas som arbetskraftsutbildning och på engelska. På de grunder som föreskrivs i försökslagen utesluts vissa examina och utbildningar. 
 

En utbildningsanordnare med försökstillstånd kan ansöka om att lämna försöket vid utgången av den första strategiperioden. Då återkallas försökstillståndet. Dessutom kan ministeriet ändra eller återkalla utbildningsanordnarens försökstillstånd på de grunder som anges i 12 § i försökslagen. Om försökstillståndet återkallas fortsätter utbildningsanordnaren sin verksamhet i enlighet med anordnartillståndet som beviljats med stöd av 22 § i lagen om yrkesutbildning (531/2017). 

På verksamheten hos de utbildningsanordnare som deltar i försöket och den utbildning de ordnar tillämpas även lagen om yrkesutbildning (531/2017) med vissa undantag. För de utbildningsanordnare som deltar i försöket genomförs finansieringen i enlighet med lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009).

Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) genomför en uppföljnings- och genomslagsundersökning för att följa upp och utvärdera uppnåendet av syftet med försöket med verksamhetsstyrning, genomförandet av förhandlingsförfarandet och försökets genomslag. I uppföljningen bedöms också försökets inverkan på anordnarfältet som helhet. Undervisnings- och kulturministeriet kan dessutom genomföra en konkurrensutsättning för att inleda ett separat forskningsprojekt.

I förhandlingsprocessen är dialogen mellan undervisnings- och kulturministeriet och utbildningsanordnaren central. Undervisnings- och kulturministeriet tar fram en lägesbild för förhandlingarna, vilken gäller utbildningsanordnarnas verksamhetsmiljö och den förväntade utvecklingen för den i fråga om till exempel befolkningsändringen eller behoven i arbetslivet. 

Enligt regeringsprogrammet och de nationella utbildningspolitiska riktlinjerna tar undervisnings- och kulturministeriet fram ett gemensamt material som gäller de nationella målen för yrkesutbildningen för utbildningsanordnarna innan förhandlingsförfarandet börjar. I beredningsfasen förs samtal om de nationella målen för yrkesutbildningen med undervisnings- och kulturministeriet och de centrala intressentgrupperna. 

Undervisnings- och kulturministeriet producerar också material utifrån utbildningsanordnarens centrala funktionella och ekonomiska indikatorer (t.ex. utbildningsanordnarens ekonomiska situation, de examina och examensdelar som avlagts hos utbildningsanordnaren samt studerandenas sysselsättning eller övergång till fortsatta studier). 

För förhandlingarna tar utbildningsanordnaren fram en analys av den egna verksamheten och de egna strategiska målen i sitt egna primära verksamhetsområde. Utbildningsanordnaren upprättar utifrån undervisnings- och kulturministeriets lägesbild och de nationella målen ett förslag till avtal för strategiperioden mellan undervisnings- och kulturministeriet och utbildningsanordnaren. Utbildningsanordnarens förslag jämte mål och åtgärder ska utarbetas i samarbete med samarbetspartnerna inom det primära verksamhetsområdet (t.ex. arbets- och näringstjänster, anordnare av yrkesutbildning, arbets- och näringsliv, högskolor).

Undervisnings- och kulturministeriet upprättar efter utbildningsanordnarens avtalsförslag ett förslag om mål, teman, innehåll och åtgärder i avtalet för strategiperioden inför förhandlingarna. 

Vid avtalsförhandlingarna undertecknar/godkänner utbildningsanordnaren (en behörig företrädare för utbildningsanordnaren) och undervisnings- och kulturministeriet (överdirektören för avdelningen för gymnasieutbildning och yrkesutbildning) avtalet. Undervisnings- och kulturministeriet gör en halvtidsutvärdering av måluppfyllelsen i mitten av strategiperioden. Utbildningsanordnaren ska meddela undervisnings- och kulturministeriet om de överenskomna målen inte uppnås. Vid halvtidsutvärderingen förs vid behov en dialog mellan utbildningsanordnaren och undervisnings- och kulturministeriet. 
 

Vid förhandlingarna kommer man överens om mål och åtgärder för att säkerställa matchningen mellan utbildningsutbudet och arbetsmarknaden (genomslagsmål) samt utbildningens kvalitet (funktionella mål) inom utbildningsanordnarens primära verksamhetsområde. Avtalet innehåller de centrala åtgärderna och målen i utbildningsanordnarens strategi i förhållande till yrkesutbildningsanordnarnas målbild och anordnarens primära verksamhetsområde under strategiperioden.

Vid förhandlingarna kommer man överens om specifika mål och åtgärder som gäller verksamhetens effektivitet och kvalitet. Avtalet innehåller målens riktning (bl.a. antalet examina, sysselsättning och fortsatta studier) och mål för att säkerställa och förbättra kvaliteten. Målen avtalas branschvis och vid behov för varje enskild examen. Dessutom är det möjligt att ställa upp mål för utbildning som förutsätter kompetens som är kritisk med tanke på försörjningsberedskapen. 

Utöver de strategiska målen innehåller avtalet en överenskommelse om åtgärder med vilka utbildningsanordnaren framskrider i riktning mot de uppställda målen. Åtgärderna kan till exempel gälla inriktningen av utbildningsutbudet, kvalitetsfrågor, verksamhetsprocesser eller andra omständigheter som främjar uppnåendet av målen. Dessutom fastställs en lägesbild av utbildningsanordnarens ekonomiska bärkraft vid avtalsförhandlingarna. 

På initiativ av utbildningsanordnaren avtalas vid behov om åtgärder i anslutning till utbildningsanordnarens egna strukturella eller organisatoriska åtgärder samt för att främja utvecklingen av arbetslivet. 

Vid förhandlingarna kommer man överens om maximiantalet studerandeår i utbildningsanordnarens försökstillstånd under strategiperioden. Vid behov kan man också avtala om behovsprövad finansiering som anvisas för strategiperioden och som är avsedd att täcka kostnaderna för uppnåendet av målen.
 

Vid förhandlingarna kommer man överens om riktningen för målen, men på utbildningsanordnarens initiativ kan målen också ställas upp numeriskt branschvis eller vid behov för varje enskild examen. 

Utgångspunkten är alltid att dela en gemensam lägesbild och uppnå de mål som ställs upp utifrån den. Undervisnings- och kulturministeriet kan dock återkalla försökstillståndet om ministeriet och utbildningsanordnaren trots förhandlingarna inte når en överenskommelse om målen. Återkallande av tillstånd förutsätter förutom ett avtalslöst tillstånd även att anordnaren riktar utbildningen väsentligt i strid med utbildningsbehovet. 

Försökslagen förutsätter att undervisnings- och kulturministeriet vid valet av utbildningsanordnare som deltar i försöket bland annat ser till att deltagarna företräder båda nationalspråken.

Verksamheten för anordnare av yrkesutbildning som inte deltar i försöket fortsätter på samma sätt som nu. Verksamheten styrs av lagen om yrkesutbildning (521/2017). Undervisnings- och kulturministeriet har för avsikt att ordna diskussionstillfällen med de utbildningsanordnare som inte deltar i försöket på ett sätt som avtalas senare. Syftet med dessa diskussioner är att behandla bland annat regionala och branschspecifika utbildningsfrågor.

Finansieringen av yrkesutbildningen ökade från 2018 till 2022 med sammanlagt 18 procent (inkl. tidsbundna ökningar). Antalet målinriktade studerandeår som användes som finansieringsgrund för basfinansieringen ökade med 2 procent, antalet faktiska studerandeår med 8 procent och antalet avlagda kompetenspoäng med 4 procent. Antalet examina minskade däremot med hela 15 procent från 2018 till 2022. Även om antalet examina reagerar med fördröjning på förändringen i studerandevolymen, är minskningen av antalet examina avsevärd. I förhållande till ökningen av finansieringen och antalet förverkligade studerandeår har antalet kompetenspoäng inte ökat i samma proportion och antalet examina har minskat betydligt. 

Sammanfattningsvis har den höga andelen basfinansiering (70 %) i den nuvarande finansieringsmodellen skapat ett incitament för utbildningsanordnarna att öka antalet studerande, inte för effektiv produktion av examina och kompetenspoäng, och för bra sysselsättning. Arbetslöshetsprocenten ett år efter examen bland dem som avlagt yrkesexamen har under de senaste 10 åren varit över 12 procent, som högst 20 procent.

Enligt regeringsprogrammet ska utbildningsanordnarnas incitament stärkas så att de studerande avlägger studier, utexamineras, sysselsätts och fortsätter till fortsatta studier efter utexamineringen. Dessa kan främjas genom att minska den finansiering som baserar sig på studerandeår och öka andelen för kompetenspoäng för examina och examensdelar samt andelen sysselsättning och övergång till fortsatta studier (högskolor) efter examen.
 

Den kalkylerade finansiering som baserar sig på antalet studerandeår sänks från 70 procent till 50 procent, finansieringen utifrån antalet examina och kompetenspoäng för avlagda examensdelar höjs från 20 procent till 30 procent och andelen i fråga om sysselsättning och fortsatta studier (vid högskola) bland dem som avlagt examen och examensdelar höjs från sju procent till 18 procent. Resterande 2 procent kommer från studerande- och arbetslivsresponsen i stället för nuvarande 3 procent.

Samtidigt underlättar man ansöknings- och beslutsprocessen för prestationsbeslutet genom att övergå från att ansöka om och anvisa målinriktade studerandeår till att använda faktiska studerandeår i finansieringen. Den kalkylerade finansieringen ska i sin helhet grunda sig på faktiska prestationer. Detta minskar både utbildningsanordnarnas och ministeriets arbetsbörda och förbättrar samtidigt förutsägbarheten i fråga om utbildningsanordnarnas finansiering. Utbildningsanordnarna kan till stor del i realtid följa med de prestationer som ligger till grund för finansieringen. För att den studerandeårsfinansiering som baserar sig på de prestationer som genomförts inte ska leda till en oändamålsenlig ackumulering av studerandeår, ska varje anordnares anordnartillstånd ha en övre gräns för de studerandeår som inte omfattas av avgiftsfriheten, fram till vilken studerandeåren godkänns som grund för finansieringen. Den övre gränsen justeras regelbundet. 

Förutom att underlätta processen lättar man också på finansieringsmodellen och förenklar den, gör den mer transparent och begriplig. Enligt förslaget gallras ett stort antal olika viktnings- och höjningsfaktorer inklusive deras koefficienter bort från finansieringsmodellen. De återstående viktnings- och höjningsfaktorerna koncentreras till studerandeårsfinansieringen. I studerandeåren återstår en kostnadsgruppsviktning med fyra femtedelar och vid sidan av den införs en ny viktning enligt utgångsnivå som motsvarar en femtedel. Detta innebär att 10 procent av den kalkylerade finansieringen riktas med det nya utgångsnivåkriteriet, med nuvarande finansieringsnivå cirka 200 miljoner euro. När det nuvarande vanliga särskilda stödet försvinner som en egen höjningsfaktor, riktar utgångsnivån till stor del finansieringen till just samma målgrupp som man kan tänka sig behöver mest stöd i sina studier. Detta kompenserar väl avlägsnandet av koefficienten för särskilt stöd. Som höjningsfaktorer kvarstår krävande särskilt stöd i tre steg och dessutom förhöjning för inkvartering i tre steg. 

I examensutbildningen ersätts fem kostnadsgrupper med sju kostnadsgrupper med koefficienter. Detta preciserar kostnadsmotsvarigheten för finansieringen av enskilda examina. Dessutom har den handledande utbildningen en egen koefficient, och den kompletterande och fördjupande utbildningen av den övriga yrkesutbildningen en egen under övergångsperioden. Eftersom examenssystemet omfattar cirka 160 examina och de placeras i sju kostnadsgrupper, finns det fortfarande både över- och underfinansierade examina i förhållande till kostnaderna, men en övergång till sju kostnadsgrupper minskar dock avvikelserna. Detta korrigerar bland annat finansieringen av jord- och skogsbruksområdet till en kostnadsmotsvarighet. Detta väckte särskilt mycket oro i remissvaren, då den version av RP som var på remiss endast innehöll fem kostnadsgrupper, precis som den nuvarande finansieringsmodellen. Koefficienterna för kostnadsgrupperna baserar sig dessutom helt kalkylmässigt på de kostnadsuppgifter som Utbildningsstyrelsen samlat in, utan någon annan prövning.

I utgångsnivån för dem som omfattas av avgiftsfrihet används som gradering vitsordsuppgifterna från avgångsbetyget från grundskolan, medeltalet i läsämnena eller i alla ämnen. Med den lägsta koefficienten viktas studerandeåren för studerande med medeltalet 9–10 och med den högsta koefficienten viktas studerandeåren för studerande med medeltalet 5–6. På basis av utgångsnivåkriteriet får utbildningsanordnaren alltså högre finansiering ju fler av dess studerande som har ett medeltal som ligger under genomsnittet för alla anordnares studerande, och ju fler som har de allra lägsta vitsorden.

För dem som omfattas av icke-avgiftsfrihet saknas heltäckande uppgifter om avgångsbetyg från grundskolan. Ju äldre studerande det är fråga om, desto sämre. För det andra kan man anta att ju längre tid det har gått från avläggandet av grundskoleexamen, desto mindre betydelse kan avgångsbetyget ha, bland annat i och med examina som avlagts efter grundskolan. För dem som omfattas av icke-avgiftsfrihet ska grundutbildning användas vid gradering enligt utgångsnivå. Ju högre grundutbildning, desto mindre koefficient och finansiering. Grundfördelningen är: ingen examen efter grundstadiet, annan än högskoleexamen efter grundstadiet, högskoleexamen som grundutbildning. 

Vid sidan av den kalkylerade finansieringen kvarstår den behovsprövade finansieringen. Den ska komplettera den kalkylerade finansieringen och motsvara några procent av den totala finansieringen. Den behovsprövade finansieringen ska riktas till de av riksdagen beslutade inriktningarna och ökningarna, finansieringen av den strategiska utvecklingen, de höjningar av finansieringen som föranleds av orsaker som hänför sig till kostnaderna för ordnande av utbildning och andra nödvändiga behov samt korrigeringar och omprövningar av föregående finansår.
 

Det handlar om två separata frågor som inte är direkt kopplade till varandra. När utbildningsanordnarna anpassar sin verksamhet till den minskade finansieringen 2025 lönar det sig för dem att beakta de nya incitamentseffekterna av finansieringsmodellen som ändras 2026.

Utbildningsanordnarna får ett starkare incitament att ordna utbildningen så att studerande utexamineras från utbildningen, får sysselsättning eller övergår till fortsatta studier vid en högskola efter utexamineringen. Det skulle vara ett incitament för utbildningsanordnarna att erbjuda utbildning till dem som behöver den mest, och erbjuda utbildning till individer i den omfattning det är ändamålsenligt. För dem som saknar examen efter grundskolan skulle det vara ett incitament att erbjuda utbildning upp till en hel examen. De som redan har en tidigare examen efter grundskolan erbjuds också möjlighet att avlägga en mer begränsad helhet än en hel examen. På så sätt säkerställs att det finns tillräckligt med utbildning för dem som saknar tidigare utbildning, och för dem som inte är sysselsatta innan utbildningen inleds.

Genom att i den kalkylerade finansieringen övergå till prestationer som enbart baserar sig på utfall elimineras utbildningsanordnarnas ansökan om målinriktade studerandeår för prestationsbeslutet. Detta sparar in på deras arbetsinsats. Dessutom ger det förutsägbarhet i den framtida finansieringen. De prestationer som ligger till grund för finansieringen kan till stor del följas upp i realtid.

En minskning av viktnings- och höjningsfaktorerna och deras koefficienter gör finansieringsmodellen mer begriplig och transparent. Detta underlättar upprättandet av förhandsberäkningar och bedömningen av den kommande finansieringsnivån. 
 

UKM utreder tillsammans med utbildningsanordnarna som ordnar grundexamen inom lantbruksbranschen om det i den nuvarande insamlingen av kostnadsuppgifter finns brister som gör att lantbruksbranschens kostnader inte blir sanningsenliga. Arbetet inleddes hösten 2024. Datainsamlingen korrigeras på basis av observerade brister.

Den förnyade datainsamlingen ska användas för kostnadsuppgifterna för 2026, och de kostnadsgruppskoefficienter som uppdateras i förordningen om finansieringsgrunderna enligt kostnadsuppgifterna för 2026 ska användas senast i finansieringen för finansåret 2028. Beslut om detta kan fattas under denna valperiod.

Före det har undervisnings- och kulturministeriet möjlighet att anvisa höjning efter prövning till utbildningsanordnare inom lantbruksbranschen åren 2026 och 2027. Som en del av ändringen av finansieringslagen föreslås dessutom en övergångsbestämmelse enligt vilken utbildningsanordnarens finansiering inte kan minska med mer än fem procent jämfört med den genomsnittliga förändringen från 2025 till 2026 och inte med mer än sju procent från 2026 till 2027. UKM tryggar också kontinuiteten i utbildningen inom lantbruksbranschen genom informationsstyrning och försöket med verksamhetsstyrning.
 

Den nya finansieringsmodellen används första gången när beslut fattas om finansieringen för 2026. I finansieringen införs övergångsbestämmelser om årliga maximala ändringar och om att kompletterande och fördjupande yrkesutbildning inte längre ska ingå i statsandelsfinansieringen. En enskild anordnares finansiering kunde som mest minska med 5 procent från 2025 till 2026, 7 procent från 2026 till 2027 och 10 procent från 2027 till 2028. På motsvarande sätt kunde finansieringen under samma tidsperiod öka med högst 10 procent årligen. Övrig yrkesutbildning kvarstår som en del av statsandelsfinansieringen under övergångsperioden på tre år, under vilken det utreds till vilka delar den omfattar utbildningar som även i fortsättningen ska vara en del av statsandelsfinansieringen. 

Studier som stöder studiefärdigheterna ersätts med rätt till stöd för lärandet, som är en stödform med låg tröskel. Vidare ska den studerandes rätt till särskilt stöd ses över genom att den studerandes rätt till specialundervisning stärks. 

Det är lätt att få stöd för lärandet med låg tröskel när den studerande behöver det. Utbildningsanordnaren ska ha tydliga strukturer och verksamhetssätt för att snabbt och flexibelt kunna svara på de studerandes stödbehov. Med hjälp av förebyggande stöd strävar man efter att svårigheterna inte ska förvärras och bli mer komplicerade, vilket innebär att situationen kan åtgärdas genom tidigt ingripande. På så sätt förebygger man också att studierna avbryts och att oavslutade studier ackumuleras. 

Utbildningsanordnarna och de studerande har olika behov, så stödet för lärandet kan organiseras på ett ändamålsenligt sätt med beaktande av utbildningsanordnarens storlek, examina och utbildning, undervisnings- och handledningspersonal samt de studerandes behov. Studerandenas stödbehov kan tillgodoses individuellt, men också genom att till exempel bilda små grupper eller ordna stöd i form av olika verkstäder. För stödundervisningen ansvarar i huvudsak lärarna, men även handledningspersonalen har en viktig roll som stöd för de studerandes lärande och välbefinnande. Särskilt stöd och undervisning som ges av en speciallärare kan genomföras som en del av stödet för lärandet med låg tröskel, om vilket inget beslut om särskilt stöd fattas.
 

Studier som stöder studiefärdigheterna har i huvudsak ordnats för studerande med invandrarbakgrund vars språkkunskaper inte var tillräckliga för att avlägga examensutbildning. Studier som stöder inlärningsfärdigheterna ordnades under cirka ett halvt år med förhöjd finansiering innan den egentliga examensutbildningen avlades. Studier som stöder inlärningsfärdigheterna ordnades som en slags handledande utbildning i egna grupper med lärare som anställts för detta. Studier som stöder inlärningsfärdigheterna fortsatte sällan vid sidan av examensutbildningen, under hela examensutbildningen, vilket var avsikten. Stöd för lärandet fanns alltså inte tillgängligt för alla studerande som behövde det och det förverkligades inte som ett behövligt stöd för studierna vid sidan av studierna. Det fanns knappt något stöd för lärandet för andra än personer med invandrarbakgrund, och därför fattades ett beslut om särskilt stöd för många personer som behövde stöd för lärandet, vilket gav utbildningsanordnaren förhöjd finansiering. 

Särskilt stöd är en paraplyterm som används för studerande som behöver särskilt stöd i lärandet inom yrkesutbildningen. Särskilt stöd beskriver att den studerande kan behöva stöd i alla skeden av inlärningsprocessen från utbildningens början till utexaminering och sysselsättning eller fortsatta studier. Särskilt stöd bör också genomföras bättre än tidigare inom utbildning som ordnas på arbetsplatsen. Detta stöd är tillräckligt för de flesta studerande när det är fråga om allmänna inlärningssvårigheter.

Studerande som på grund av inlärningssvårigheter, skada, sjukdom eller någon annan motsvarande orsak behöver regelbundet och långvarigt stöd kan på grund av mer omfattande stödbehov också dra nytta av specialundervisning. Särskilt stöd kan ges av läraren och även annan handledningspersonal som arbetar tillsammans med läraren i undervisningsgrupper, arbetssalar eller på arbetsplatser. 
 

Det nuvarande särskilda stödet stärks så att specialundervisningen bättre än tidigare motsvarar de studerandes växande och även mer krävande stödbehov. Bland annat psykiska problem och neuropsykiatriska utmaningar hos de studerande förutsätter ett starkare stöd och samarbete med andra experter. Särskilt stöd är specialundervisning som ges av en speciallärare och annan undervisning och handledning som baserar sig på konsultation av en speciallärare. 

Specialundervisning som en speciallärare ger har stor betydelse för hur väl den studerande förstår vad de egna svårigheterna handlar om och hur man själv kan främja sitt lärande. Numera har speciallärarens arbete med studerandena varit obetydligt och den konsultativa rollen har betonats. Å andra sidan genomförs undervisningen i yrkesutbildningen i huvudsak inkluderande tillsammans med andra studerande, och det är viktigt att undervisnings- och handledningspersonalen kan beakta de studerandes behov av särskilt stöd i undervisningen och handledningen. 

Målet för specialundervisningen är dessutom att främja den studerandes studier och välbefinnande i samarbete med social- och hälsovården, rehabiliteringstjänsterna och andra intressentgrupper, där specialläraren har en betydande roll i samarbetet. Elevhälsan är en verksamhet som stöder välbefinnandet och hälsan och som genomförs som närtjänst av utbildningsanordnaren. Dess betydelse är stor särskilt i kartläggningen av de mest krävande stödbehoven och i hänvisningen till de tjänster som behövs. Därför är samarbetet mellan det pedagogiska arbetet och elevhälsan viktigt.