Kulturpolitisk redogörelse

Statsminister Petteri Orpos regering har i sitt regeringsprogram fattat beslut om att utarbeta en kulturpolitisk redogörelse som ska överlämnas till riksdagen. 

Framtidsbilden och åtgärderna i redogörelsen ska bygga på lägesbilden av konst- och kultursektorn och på de viktigaste förändringsfaktorerna i verksamhetsmiljön.

Redogörelsen bereds i nära samarbete med aktörer och intressegrupper. 

Beredning och handläggning av den kulturpolitiska redogörelsen

Den kulturpolitiska redogörelsen har utarbetats så inkluderande som möjligt med olika intressegrupper från november 2023 till juni 2024 och manuskriptets remissbehandling genomföras i september-oktober 2024. Riksdagsförhandlingen är planerad till höstterminen.

Utkastet till redogörelse har publicerats i utlåtandetjänsten. Svarstiden går ut den 14 oktober 2024.

Utkast till kulturpolitisk redogörelse.

Remissbehandling

Undervisnings- och kulturministeriet skickade utkastet till kulturpolitiskt redogörelse på remiss den 2 september 2024 och begärde synpunkter på den vision, de mål och åtgärdsförslag som ingår i den. Remissinstanserna ombads också beskriva sin egen roll i genomförandet. Remisstiden var sex (6) veckor, och yttrandena ombads lämnas in senast den 14.10.2024.

Inom tidsfristen lämnades yttranden av 273 aktörer eller grupper bestående av aktörer. Det behandlade remissmaterialet omfattar totalt 577 sidor. Alla yttranden som lämnats inom utsatt tid är tillgängliga online via lausuntopalvelu.fi

Sammandrag av utlåtandena

Frågor och svar om den kulturpolitiska redogörelsen

1.    Vad är en redogörelse?

Statsrådets redogörelse är en utredning som regeringen lämnar till riksdagen i frågor som gäller rikets styrelse eller internationella relationer. Riksdagsbehandlingen av en redogörelse består av
-    remissdebatt i plenum
-    utskottsbehandling
-    enda behandling i plenum.

Efter enda behandlingen, det vill säga responsdebatten, godkänner plenum riksdagens ställningstagande till redogörelsen. Plenum kan rösta om innehållet i ställningstagandet, men inte om regeringens förtroende för det . Ställningstagandet tillställs statsrådet i form av riksdagens skrivelse. 

Riksdagen kan dock besluta att inte remittera ärendet till något utskott, och då godkänner riksdagen inget ställningstagande med anledning av redogörelsen. (Källa: eduskunta.fi).

Den kulturpolitiska redogörelsen är förenlig med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering. Med andra ord kan redogörelsen definieras som en ambitiös strategi för att utveckla kultursektorn.

2.    Hur har redogörelsen utarbetats? 

En arbetsgrupp bestående av experter från olika områden tog fram ett manus som behandlades i ministerarbetsgruppen för barn, unga och familjer. Redogörelsen bygger i hög grad på forskning och innehåller källhänvisningar. Beredningsprocessen var exceptionellt inkluderande, över tusen människor från olika delar av Finland deltog i olika evenemang, seminarier och diskussionsmöten för att ge sina synpunkter och åsikter om redogörelsen. Dessutom fick arbetsgruppen och sekretariatet hundratals skriftliga ställningstaganden, utlåtanden och synpunkter som man också samlade in på en öppen webblankett under hela beredningens gång. En internationell jämförelse gjordes särskilt med de övriga länderna i Norden och Nordeuropa. Redogörelsens vision och beredning behandlades också i en parlamentarisk diskussion med företrädare för alla riksdagsgrupper.

3.    Vem är den kulturpolitiska redogörelsen avsedd för? 

Regeringen överlämnar redogörelsen till riksdagen. Redogörelsen innehåller således frågor som har en sådan omfattning att riksdagen kan bedöma och fatta beslut om den, inte till exempel detaljerade eller specifika frågor. 

Den kulturpolitiska redogörelsen berör dock i stor utsträckning människor och olika samhällssektorer, och syftet med den är att skapa en gemensam vision för de kulturella och kreativa branscherna. De åtgärder som presenteras i den kulturpolitiska redogörelsen riktar sig till olika politikområden och till förvaltningen, men berör på olika sätt bland annat också kommuner, privata finansiärer, konsumenter och befolkningen överlag. Ju fler aktörer som tar redogörelsen till sig, desto större betydelse får den.

4.    Varför nämns det inget om extra pengar till kulturen? Redogörelsen är endast en vision. 

Den kulturpolitiska redogörelsen är en långsiktig strategi för de kulturella och kreativa branscherna. I redogörelsen bedömer man vad som för närvarande fungerar och vad som inte gör det, var vi borde befinna oss och hur vi kan uppnå en bättre framtid. Redogörelsen handlar alltså om att dra upp riktlinjer, inte om att fördela pengar. 
Det långa tidsperspektivet gör det möjligt att bygga upp ett samförstånd så att nuvarande och kortsiktiga svårigheter kan övervinnas med en gemensam framtidsvision. Redogörelsen har också utarbetats på ett exceptionellt inkluderande sätt, eftersom det är genom att reflektera över saker tillsammans som man skapar de bästa ambitionerna och den starkaste tilltron till framtiden.

5.    Finns det något konkret i redogörelsen? 

Redogörelsen är en strategi. När de utlåtanden som begärts om redogörelsen har behandlats, utarbetas en separat åtgärdsplan som preciserar och anger hur vi ska gå vidare i praktiken under de kommande årtiondena.

Det är också konkret att man under beredningen av redogörelsen har lyckats föra samman många olika slags människor och aktörer för att diskutera och skapa en gemensam förståelse för situationen inom branschen och för människors behov och önskemål. 

6.    Vad förändras i och med redogörelsen?

Förhoppningsvis förändras sättet att förhålla sig till de kulturella och kreativa branscherna, inte bara i samhället utan också inom branscherna i sig. Genom att målmedvetet föra in kulturen i diskussioner och beslutsfattande som sker utanför sektorn förbättrar man den allmänna förståelsen för kulturens betydelse på alla håll. 
Företrädarna för de kulturella och kreativa branscherna kommer förhoppningsvis att sätta ny fart på den offentliga debatten om förnyelsebehoven inom branscherna och fundera allt mer ambitiöst över vem som bör delta i diskussionen om kulturen och på vilket sätt. 

7.    Hur gagnar redogörelsen konstnärer och aktörer inom den kreativa branschen?

Syftet med redogörelsen är att öka förståelsen för kulturens betydelse och förbättra utsikterna för de kreativa branscherna i vårt samhälle. Detta ökar i sin tur uppskattningen för konstnärer och aktörer inom den kreativa branschen och får dem att känna att finländarna är stolta över dem. 

Målet var att ha redogörelsen klar redan i början av regeringsperioden, så att den kunde planeras och genomföras i ett tidigt skede. Sakkunnigberedning och ett brett deltagande från olika områden möjliggör också ett långsiktigt engagemang för redogörelsen inom olika branscher och områden, förhoppningsvis också inom olika partier, så att arbetet kan fortsätta i stark takt över flera valperioder.

8.    Vad har allemansrätten med kultur att göra? 

Allemansrätten är en fin finländsk tradition, som ursprungligen innebär att var och en har tillgång till naturen oberoende av vem som äger eller besitter området. Kulturen är på många sätt ett liknande fenomen, och genom att kombinera kulturen med ett välkänt begrepp som allemansrätten kan man ge många människor en aha-upplevelse över hur viktig kulturen är i vardagen. Kulturen handlar om att känna, vara och leva, såsom att njuta av naturen.
 

Taike: Regionturné för den kulturpolitiska redogörelsen

Kuhmo 29.2. kl. 13–16 Kuhmo-talo
Enare: 12.3. kl. 12–15 same centralen Sajos
Jyväskylä: 21.3. kl. 9–12 Jyväskylä stadshus
Vasa: 11.4. kl. 13–16 Vasa stadsbibliotek, Drama-salen
Villmanstrand: 17.4. kl. 13–16 fullmäktigesalen i Villmanstrands stadshus 
Vanda: 6.6. kl 10-12 Heureka

Kulta ry: Vardagsrumsdebatter

Som stöd för beredningen av redogörelsen ordnar Kulta ry vardagsrumsdebatter. Målet är att under februari föra entusiastiska debattörer till vanliga vardagsrum för att dryfta konstens och kulturens framtid. Svaren från gruppdiskussionerna samlas in för att användas av arbetsgruppen för redogörelse.