Personlig tillämpning av studierna

I den individuella kompetensutvecklingsplanen avtalar man om bl.a. identifierandet och erkännandet av tidigare förvärvat kunnande, vilket kunnande som ska förvärvas och hur det ska ske, yrkesprov och andra sätt att påvisa kunnandet samt vilken handledning och vilket stöd som behövs, inklusive särskilt stöd.

Avsikten är att den personliga utvecklingsplanen för kunnandet utarbetas så tidigt som möjligt när en examen eller utbildning börjar avläggas. Någon exakt tidpunkt för när planen uppgörs har man inte föreskrivit.

I fråga om läroavtalsutbildning ska planen dock i tillämpliga delar utarbetas för sökanden redan innan utbildningen börjar, eftersom planen ska kunna fogas till läroavtalet när avtalet ska godkännas.

Om en studerande saknat en viss sorts kunnande och förvärvar detta i enlighet med sin PUK innan han eller hon avlägger yrkesprovet eller visar sitt kunnande på något annat sätt, kan utarbetandet av planen räknas in i studierna och planen utarbetas parallellt med det inledande studieskedet.

Avsikten är att den personliga utvecklingsplanen för kunnandet utarbetas i ett så tidigt skede som möjligt av påbörjandet av en examen eller utbildning. I läroavtalsutbildning eller utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal ska planen vara uppgjort innan avtalet godkänns.

Det avgörande med tanke på beräkningen av studerandeåren och studerandedagarna är begynnelsedagen för studierätten, eftersom den studerande beaktas som grund för basfinansieringen från den dag då studierätten börjar till den dag då studierätten upphör (med undantag för de dagar då den studerandes studierätt tillfälligt har avbrutits eller om det i hans eller hennes PUK har överenskommits  att den studerande inte studerar alla regelbundna studiedagar).

Om en studerande avlägger en examen eller en examensdel utan att delta i examensutbildning, dvs. genom att enbart delta i yrkesprovet, får utbildningsanordnaren för denna studerandes del endast prestations- och genomslagsfinansiering, trots att det måste utarbetas en PUK också för honom eller henne. I detta slags fall genererar den tid som lagts ner på att utarbeta planen inga studerandedagar för basfinansiering.

Lagen innehåller inga bestämmelser om undertecknandet av en PUK. Det föreskrivs inte heller att en PUK ska göras på papper.

Godkännandet av en PUK ska dock kunna verifieras, och därför har undervisnings- och kulturministeriet rekommenderat att man använder underskrift eller stark autentisering när planen godkänns för första gången. Ändringar som görs i PUK senare har kunnat godkännas genom ett lättare förfarande än underskrift eller stark autentisering.

Beslut såsom det första godkännandet och uppdateringen av PUK fattas numera i elektroniska ärendehanteringssystem, där det finns tillräckliga uppgifter för att dokumentets autenticitet och beslutsfattarens identitet ska kunna påvisas och säkerställas, så det finns inget hinder för att också det första godkännandet av PUK görs direkt i det elektroniska systemet.

Hur de delar av en annan yrkesinriktad examen som tidigare avlagts av studerande som byter bransch kan beaktas vid erkännande av kunnande beror i praktiken på vad de gällande examensgrunderna för den yrkesexamen som avläggs möjliggör.

Om de tidigare avlagda examensdelarna inte överensstämmer med de gällande examensgrunderna utan det redan har förflutit en längre tid sedan dessa har avlagts, jämför de bedömare som utbildningsanordnaren utsett innehållet i de tidigare examensdelarna med kraven på yrkesskicklighet i de yrkesinriktade examensdelar som avläggs eller med målen för kunnandet inom respektive delområden för de gemensamma examensdelarna.

På basis av jämförelsen bedömer utvärderarna om kunnandet är aktuellt och till vilka delar det motsvarar det kunnande som förutsätts i examensgrunderna för den examen som avläggs. Till den del det tidigare kunnandet motsvarar examensgrunderna erkänner utvärderarna kunnandet som en del av den examen som avläggs. Vid behov kan den studerande hänvisas att visa sitt kunnande i ett yrkesprov eller på något annat sätt.

Det väsentliga i erkännandet av kunnande är att det tidigare kunnandet kan jämställas med det kunnande som förutsätts i examensgrunderna för den examen som avläggs. Kompetenspoängen är kompletterande information om examens eller examensdelens omfattning, så de har ingen betydelse utan motsvarande kunnande. Det finns ingen plan för omvandling av studieveckor till kompetenspoäng, eftersom studieveckor och kompetenspoäng inte är måttenheter som är direkt jämförbara med varandra med tanke på omfattningen av kunnandet.

Bestämmelserna utgår från att de bedömare som utbildningsanordnaren utsett har den sakkunskap som behövs för att bedöma hur aktuellt kunnandet är. Bedömarna ska ha tillräcklig yrkesskicklighet och tillräckligt kunnande i anknytning till den examen som ska avläggas och i synnerhet till den examensdel, det delområde av en gemensam examensdel eller den handledande utbildning som ska bedömas samt tillräcklig förtrogenhet med bedömningen och grunderna för ifrågavarande examen eller grunderna för ifrågavarande handledande utbildning. Vid bedömningen av hur aktuellt kunnandet är, kan man till exempel beakta hur personen har upprätthållit det kunnande som han eller hon förvärvat genom arbetserfarenhet eller hobbyverksamhet.

I lagen finns inga bestämmelser om hur gamla examensdelar som kan erkännas. Det centrala är att bedöma om det kunnande som den studerande tidigare förvärvat (t.ex. en del av en yrkesinriktad examen som avlagts på 1980-talet) är aktuellt vid tidpunkten för bedömningen.

Bestämmelserna om erkännande av kunnande förutsätter inte att det kunnande som den studerande förvärvat tidigare har påvisats genom ett yrkesprov.

Utbildningsanordnaren har till uppgift att fastställa omfattningen av den examensdel som ska erkännas, om omfattningen inte anges eller om den anges i någon annan enhet än kompetenspoäng.

Omfattningen av det kunnande som ska erkännas bestäms enligt hur den examen som anges i examensgrunderna är strukturerad för den examen som avläggs och enligt omfattningen av de yrkesinriktade examensdelarna eller delområdena av de gemensamma examensdelarna för den yrkesinriktade grundexamen.

Om kunnandet erkänns för högskolestudier som ingår i de yrkesinriktade valbara examensdelarna i grundexamen, fastställer utbildningsanordnaren omfattningen i kompetenspoäng enligt omfattningen, svårighetsgraden och betydelsen av kunnandet i förhållande till det kunnande som förutsätts i grundexamen. Vid behov omvandlas vitsorden för högskolestudier enligt bedömningsskalan för yrkesutbildning.

Vilka högskolestudier eller andra studier eller delar av andra yrkesinriktade examina som kan erkännas som en del av en yrkesexamen beror på vad som är möjligt enligt examensgrunderna.

Om man i examensgrunderna inte har begränsat de högskolestudier som lämpar sig som valbara yrkesinriktade examensdelar till något visst område eller till någon viss examen, utan det talas om ”högskolestudier som stöder yrkeskompetensen”, kan högskolestudierna också vara från något annat område än ovannämnda. De borde dock stödja det yrkeskunnande som grundexamen inom social- och hälsovård ger, dvs. kompetens som närvårdare.

När bedömarna erkänner kompetens som förvärvats genom högskolestudier rekommenderas att de använder sig av sådana kurser eller avsnitt för vilka det finns ett klart angivet mål och innehåll. I den personliga anpassningen avtalas med den studerande om vilken kurs eller vilket avsnitt som väljs och dess omfattning. Ämnesstudierna i pedagogik erkänns inte som en helhet, utan de kurser som ingår i ämnesstudierna erkänns i en sådan omfattning att den sammanlagda omfattningen är tillräcklig.

Omfattningen av examina anges i lagstiftningen om yrkesinriktade examina, och är examens minimiomfattning. En studerande ska samla kompetenspoäng i enlighet med reglerna för examensuppbyggnaden så att han eller hon får minst 180 kompetenspoäng när han eller hon avlägger en yrkesinriktad grundexamen.

Högskolestudierna har dimensionerats i form av studiepoäng, och utgångspunkten för fastställandet av dem motsvarar inte helt kompetenspoängen för yrkesinriktade examina. Därför kan högskolornas studiepoäng inte direkt överföras till examensdelarnas omfattning vid erkännande av kunnande. I den europeiska definitionen av dem finns dock vissa likheter, så studiepoäng kan utnyttjas för att säkerställa att den helhet som erkänns är tillräckligt omfattande som en valfri yrkesinriktad examensdel. Om antalet studiepoäng är litet, behövs flera kurser vid universitetet för i frågavarande valfria examensdel.

Kunnande som förvärvats utomlands kan erkännas som en del av en yrkesexamen t.ex. ifall den studerande är på utbyte utomlands och studerar vid en utländsk samarbetsläroanstalt. I detta fall har det på förhand säkerställts att det kunnande som uppnås är jämförbart, och att det är fråga om en behörig myndighet.

Det är också möjligt att erkänna annat kunnande i fråga om utländska betyg. Då måste det finnas en officiell översättning av betygen. Dessutom vore det bra att även ha/kunna se betygen i original. Det finns ingen skillnad mellan betyg som utfärdats av läroanstalter i EU-länder och betyg som utfärdats av läroanstalter i andra länder ifråga om huruvida kunnandet kan erkännas eller ej.

Svårigheten att erkänna kompetens som en studerande enligt ett utländskt betyg har förvärvat är att den som erkänner kunnandet själv måste försäkra sig om att det är fråga om en behörig myndighet i det landet som utfärdat betyget. Dessutom är det ofta nästan omöjligt eller mycket svårt för den som erkänner kunnandet att på basis av ett utländskt betyg kontrollera vilket kunnande den studerande faktiskt har förvärvat och/eller påvisat. Han eller hon borde utöver betyget också se läroplanerna eller utbildningens innehåll och mål. Även bedömningsskalorna kan avvika från varandra så att det saknas en omvandlingstabell för de utländska vitsorden.

Då blir det bästa alternativet att identifiera och beakta kunnandet i planeringen av förvärvandet av kunnandet samt att den studerande påvisar kunnandet genom ett yrkesprov så att det ska kunna bedömas på ett tillförlitligt sätt.

Utbildningsstyrelsen har ingen heltäckande förteckning över utländska behöriga myndigheter som utvärderar och verifierar yrkeskompetens och gymnasiestudier. Ytterligare information om behöriga utländska högskolor och universitet ges av Utbildningsstyrelsens enhet för erkännande av examina.

Om det är fråga om en behörig myndighet, kan kunnandet identifieras utifrån handlingarna, men alltid i förhållande till kraven på yrkesskicklighet i en del av en yrkesinriktad examen (kan också vara en examensdel som motsvarar de lokala kraven på yrkesskicklighet) eller till kompetensmålen inom delområdet för en gemensam examensdel. Kunnandet ska kunna bedömas enligt den bedömningsskala för kunnandet som anges i examensgrunderna.

Som behöriga myndigheter betraktas sådana utbildningsanordnare/läroanstalter som har tillstånd att ordna yrkesutbildning eller något annat motsvarande tillstånd av ett ministerium, eller i fråga om utländska läroanstalter t.ex. ackreditering i ifrågavarande land.

Om det inte är fråga om en behörig myndighet, kan kunnandet inte direkt erkännas på basis av betyg eller övriga handlingar. Kunnandet kan dock identifieras och beaktas t.ex. så att den studerande kan hänvisas direkt till ett yrkesprov för att påvisa sitt kunnande, om det kunnande som förvärvats inom 4H-verksamheten till innehållet motsvarar en examensdel som är obligatorisk eller valfri för den examen som avläggs.

Bedömningen av kunnandet gällande en examensdel kan endast göras av en utbildningsanordnare som har fått tillstånd att ordna ifrågavarande examen och av de bedömare av kunnandet som har utsetts av utbildningsanordnaren. De bedömare av kunnandet som utbildningsanordnaren utsett beslutar delvis enhälligt om bedömningen av kunnandet. Bedömningen av kunnandet är en offentlig förvaltningsuppgift och bedömarnas bedömningsbeslut är ett förvaltningsbeslut. Till den delen har situationen inte förändrats i och med den nya lagstiftningen.

Bestämmelser om ett förvaltningsbesluts form och innehåll finns i förvaltningslagen. Speciallagstiftningen kan dessutom innehålla särskilda bestämmelser om beslutets innehåll eller form. Ett förvaltningsbeslut fattas skriftligen. I förvaltningslagen förutsätts dock inte att beslutet undertecknas, även om det traditionellt har ansetts höra till kraven på god förvaltning. Kravet på underskrift är i den juridiska litteraturen bundet till exempel till handlingens autenticitet, skyldigheten att ange uppgifter om beslutsfattaren (bl.a. med tanke på tjänsteansvar) samt till att beslutet blir offentligt.

Enligt de senaste ställningstagandena behövs underskrift som sådan inte längre för att påvisa de omständigheter som nämns ovan, eftersom besluten för närvarande fattas i elektroniska ärendehanteringssystem där det finns tillräckliga uppgifter för att dokumentets autenticitet och beslutsfattarens identitet ska kunna påvisas och säkerställas. En underskrift är inte heller nödvändig för att beslutet ska bli offentligt, utan också ett annat verifieringssätt räcker (Offentlighetslagen 6.1 §).

När de examensdelar eller delområden av gemensamma examensdelar som den studerande avlagt enligt de gällande examensgrunderna kan erkännas direkt som en del av den examen som avläggs enligt examensgrunderna, görs ingen sådan egentlig bedömning av kunnandet som avses i lagen. I dessa fall behöver det inte fattas något förvaltningsbeslut, eftersom det är fråga om en överföring som grundar sig på lagstiftning och som inte är förenad med den studeranden rätt att begära kontroll och rättelse av eller att överklaga ett sådant beslut.

I lagstiftningen om yrkesutbildning talas det inte om studietid, utan om studierätt. Den studerandes studierätt upphör, när han eller hon har avlagt den examen eller den del eller de delar av examen eller den utbildning som han eller hon blivit antagen som studerande till. Studierätten upphör också när den studerande har ansetts ha avgått. Den studerande avlägger yrkesproven under studierättens giltighetstid.

Om en studerande förvärvar sådant kunnande som behövs för att avlägga ett yrkesprov t.ex. i läroavtalsutbildning, kan läroavtalet avslutas tidigare. Studierätten kan fortgå efter att läroavtalet har upphört, dock högst till dess att den studerande med godkänt resultat har avlagt den eller de delar av examen eller den utbildning till vilken han eller hon har antagits som studerande.

Avsikten är att det ingen separat avgift ska betalas ut för bedömningen av yrkesprov. Utbildningsanordnaren kan dock, om den så önskar, betala bedömarna som företräder arbetslivet för bedömningen av yrkesprov. Detta är inte förbjudet i lagstiftningen på samma sätt som t.ex. att betala utbildningsersättning för utbildning som grundar sig på utbildningsavtal.

En enskild studerandes yrkesprov planeras som en del av den personliga anpassningen och den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet. Lagstiftningen förpliktar inte till att utarbeta en separat plan för yrkesprovet. Dessutom utarbetar utbildningsanordnaren som en del av sitt kvalitetssäkringssystem en plan för genomförandet av bedömningen av kunnandet för varje examen eller utbildning. I bestämmelserna förutsätts inga andra planer för påvisande och bedömning av kunnandet.

Eftersom det inte längre ingår några fristående examina i den nya lagstiftningen, behöver utbildningsanordnaren inte heller utarbeta planer för ordnande av sådana.

Utbildningsanordnaren ska dock som en del av sitt kvalitetsledningssystem separat för varje examen eller utbildning utarbeta en plan för hur bedömningen av kunnandet ska genomföras (för de examina och utbildningar som anordnaren har i sitt tillstånd att ordna utbildning).

Innehållet i yrkesproven beskriver vilket kunnande som ska påvisas i ifrågavarande yrkesprov och i hurdana arbetssituationer eller arbetsprocesser kompetensen ska visas.

Det egentliga avläggandet av examen dvs. att visa kunnandet, bedömningen och intygandet av kunnandet är avgiftsfria för studeranden. Det får inte tas ut några avgifter (självriskandel) för ordnande av yrkesprov av den studerande. Av den studerande tas inte heller ut någon avgift som motsvarar den tidigare examensavgiften och som var avsedd för finansiering av examenskommissionernas verksamhet och i synnerhet för beviljande av betyg.

Utbildningsanordnaren får prestations- och genomslagsfinansiering för framtida studerande som avlägger yrkesprov utan förgående examensutbildning. Finansieringen är avsedd att täcka kostnaderna för yrkesprov.

Av en studerande inom yrke- och specialyrkesexamensutbildning kan det tas ut en studerandeavgift som får uppgå till högst 25 procent av utbildningsanordnarens uppskattning av de genomsnittliga kostnaderna för ordnandet av utbildningen. Avgift får tas ut endast för den egentliga examensutbildningen, dvs. för ordnande av förvärvande av det kunnande som behövs för avläggandet av examen, inte för anordnandet av yrkesprov.

Enligt 61 § i lagen om yrkesutbildning (531/2017) har studerande rätt att i olika inlärningsmiljöer få sådan undervisning och handledning som dels gör det möjligt att uppfylla kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet enligt examens- eller utbildningsgrunderna, dels stöder de studerandes utveckling till goda, harmoniska och bildade människor och samhällsmedlemmar. Enligt 48 § 2 mom. i lagen ska utbildningsanordnaren i utbildningen för grundexamen bedöma behovet av och mängden undervisning och handledning som genomförs vid läroanstalten och i andra lärmiljöer. 

Närmare bestämmelser om bedömningen av mängden undervisning och handledning finns i 10 a § i statsrådets förordning om yrkesutbildning (637/2017). Som utgångspunkt vid bedömningen av mängden undervisning och handledning som avses i 48 § 2 mom. i lagen om yrkesutbildning används det timantal som anges i paragrafen, om en studerande som avlägger yrkesinriktad grundexamen inte har sådant tidigare förvärvat kunnande som behövs för avläggande av en examensdel eller ett delområde av en gemensam examensdel.

Enligt bestämmelsen är mängden undervisning och handledning som behövs för avläggande av en examensdel eller ett delområde av en gemensam examensdel inom utbildningen för yrkesinriktade grundexamina minst 12 timmar per kompetenspoäng. Timantalet kan dock vara mer eller mindre än detta beroende på den studerandes inlärningsfärdigheter och individuella val. Vid bedömningen av mängden undervisning och handledning i en examensdel eller ett delområde av en gemensam examensdel ska dessutom de dimensioneringsgrunder för examensdelarna som anges i 12 § i lagen om yrkesutbildning beaktas.

Bestämmelserna om bedömningen av mängden undervisning och handledning tillämpas på studerande som inleder sina studier den 1 augusti 2022 eller därefter.

Syftet med förordningen är att fastställa den studerandes rätt att få undervisning och handledning samt att harmonisera förfarandena för bedömning av mängden undervisning och handledning som används i samband med den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Målet är att utbildningsanordnaren i samband med planeringen av förvärvandet av kunnande noggrannare än tidigare ska bedöma varje studerandes behov av undervisning och handledning samt mängd i olika lärmiljöer. Målet är även att säkerställa att de studerande som avlägger en grundexamen får en tillräcklig mängd undervisning och handledning i en för respektive studerande ändamålsenlig lärmiljö. I synnerhet för läropliktiga studerande är det viktigt att de får en tillräcklig mängd undervisning som genomförs i läroanstalten. Studerande som kommer direkt från den grundläggande utbildningen till yrkesutbildning har i regel inte sådant tidigare förvärvat kunnande som kan erkännas och som motsvarar de i examensgrunderna angivna kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet, varför de skaffar allt eller nästan allt kunnande som behövs genom undervisning och handledning som genomförs i läroanstalten eller i andra lärmiljöer.

Målet är även att likställa statusen för unga som väljer gymnasieutbildning och unga som väljer yrkesutbildning och samtidigt även statusen för dem som studerar i olika utbildningsanordnares yrkesläroanstalter. I lagstiftningen om gymnasieutbildning föreskrivs om den genomsnittliga mängden undervisning och handledning, men i lagstiftningen om yrkesutbildning saknas motsvarande bestämmelse på grund av kompetensbaseringen. Det är viktigt att även unga som väljer yrkesutbildning garanteras rätt till en lika stor mängd undervisning och handledning som unga som väljer gymnasiet under tiden examen avläggs, om det inte på grund av den studerandes personliga färdigheter och individuella val finns skäl att avvika från detta. Dessutom är det viktigt att alla studerande som avlägger en yrkesinriktad grundutbildning har rätt att få undervisning och handledning på någorlunda likadana grunder oberoende av utbildningsanordnaren.
 

Förordningen tillämpas på studerande inom grundexamensutbildning som inte har sådant tidigare förvärvat kunnande som behövs för att avlägga en examensdel eller ett delområde som ingår i de gemensamma examensdelarna. Bedömning om tillämpning görs per examensdel eller per delområde för de gemensamma examensdelarna. Förordningen tillämpas inte på studerande som avlägger en yrkes- eller specialyrkesexamen eller någon annan yrkesutbildning.

Med undervisning och handledning avses förvärvandet av den målinriktade och handledda kompetens som anges i studerandens personliga utvecklingsplan för kunnandet (PUK). Avsikten är att i de undervisnings- och handledningstimmar som avses i förordningen ska endast medräknas sådan undervisning och handledning där utbildningsanordnarens undervisningspersonal eller i utbildning på arbetsplatsen arbetsplatshandledaren och/eller läraren undervisar eller handleder studeranden/studerandena i aktiv växel-verkan med denna/dessa. I OKSA-ordlistan definieras undervisning som ”verksamhet som baserar sig på växelverkan och vars syfte är inlärning”.

Den studerandes självständiga studier beaktas inte när mängden undervisning och handledning som avses i förordningen bedöms. Till exempel i webblärmiljöer kan en studerande ändå studera självständigt också på så sätt att hen vid behov har möjlighet att få undervisning och handledning. Av ovan avsedda möjlighet att få undervisning och handledning beaktas det timantal under vilket en person som hör till undervisningspersonalen är tillgänglig för studerande till exempel via en chatt eller via Teams-appen och undervisar och handleder studerandena och svarar på deras frågor. Se även frågorna I vilka lärmiljöer given undervisning och handledning beaktas? och Hur beaktas undervisning och handledning som ges i olika lärmiljöer?
 

Förordningen möjliggör olika lärmiljöer även i fortsättningen. Undervisning och handledning kan exempelvis ges i läroanstalter, som distansundervisning, på arbetsplatser eller i webblärmiljöer.

Utbildningsanordnaren ska skapa praxis för hur den planerade mängden undervisning och handledning bedöms i olika lärmiljöer. All tid som studeranden spenderar i webblärmiljöer, i arbetsrummet eller i utbildning som ordnas på arbetsplatsen är inte sådan undervisning och handledning som avses i förordningen. Se frågan Vad avses med undervisning och handledning?

Avsikten med ändringen av förordningen är inte att ändra utbildningsanordnarnas personalstruktur. Utbildningsanordnaren som arbetsgivare beslutar om vilka inom dess personal som ger undervisning och handledning med beaktande av bestämmelserna om lärarnas behörighetskrav. Behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet regleras genom statsrådets förordning (986/1998). Genom behörighetsförordningen föreskrivs bland annat om behörighetsvillkor för personer som ger undervisning i yrkesinriktade och gemensamma examensdelar. 

I 118 § i lagen om yrkesutbildning föreskrivs om personalen. Enligt ovan nämnda bestämmelse ska en utbildningsanordnare med beaktande av det sätt som utbildningen ordnas på ha ett tillräckligt antal lärartjänster eller lärare i arbetsavtalsförhållande. Utbildningsanordnaren kan dessutom ha timlärare och annan personal. Enligt 61 § i lagen om yrkesutbildning har studerande rätt att i olika lärmiljöer få sådan undervisning och handledning som gör det möjligt att uppfylla kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet enligt examensgrunderna. I förordningen avses med undervisning och handledning all sådan undervisning och handledning som undervisningspersonal hos utbildningsanordnaren ger till studerande för att uppnå kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i enlighet med examensgrunderna.
 

Enligt lagen om yrkesutbildning är en förutsättning för att ett avtal om ordnande av läroavtalsutbildning eller ett utbildningsavtal ska kunna ingås att det för den studerande utses en i fråga om yrkeskunskap, utbildning eller arbetslivserfarenhet kompetent ansvarig arbetsplatshandledare. I den studerandes per-sonliga utvecklingsplan för kunnandet PUK ska bland annat per examensdel anges de viktigaste arbetsuppgifterna som utförs på arbetsplatsen för att förvärva det kunnande som krävs enligt examensgrunderna och den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Avsikten med ändringen av förordningen är inte att ändra etablerad praxis i anknytning till utbildning som ordnas på arbetsplatsen.

Det kan vara svårt att i förväg exakt fastställa den mängd handledning som den ansvariga arbetsplatshandledaren ska ge, eftersom handledning vanligtvis inte sker inom ramen för på förhand planerade undervisningstider, utan i samband med arbetsuppgifterna och enligt situationen. Mängden handledning som den ansvariga arbetsplatshandledaren ger kan exempelvis bedömas på basis av hur länge utbildningen som ordnas på arbetsplatsen varar genom att bedöma den typiska mängden handledning som ges åt en studerande inom grundutbildning under utbildning som ordnas på arbetsplatsen. Den mängd handledning som den ansvariga arbetsplatshandledaren ska ge bedöms tillsammans med arbetsgivarens eller arbetsplatsens representant när PUK utarbetas eller uppdateras. Behovet och mängden av undervisning och handledning som läraren ger på arbetsplatsen ska bedömas och anges i studerandens PUK på samma grunder som för undervisning och handledning som ges i läroanstalt och i utbildningsanordnarens andra lärmiljöer.

Förtydligande angående det som konstaterats i motiveringarna till promemorian om förordningen: I samband med utbildning som ordnas på arbetsplatsen kan den studerande handledas av förutom den ansvariga arbetsplatshandledaren även av andra som hör till utbildningsarbetsplatsens personal eller så kan man utnyttja handledningsresurser från en annan arbetsplats. Detta är motiverat för att säkerställa en högklassig handledning till exempel om det är ändamålsenligt att utnyttja yrkeskunskapen hos utbildningsarbetsplatsens övriga personal eller handledningsresurser från en annan arbetsplats, i stället för den ansvariga arbetsplatshandledaren, för kunnandet inom någon examensdel eller med avseende på annat begränsat kunnande. Handledning som har getts av någon annan anställd på utbildningsarbetsplatsen eller av en handledningsresurs från en annan arbetsplats beaktas i det planerade timantalet om den handledning som har planerats i PUK de facto har avtalats att utföras av någon annan än den ansvariga arbetsplatshandledaren.

Den mängd undervisning och handledning som har bedömts i PUK behöver inte i efterskott uppdateras att motsvara den mängd undervisning och handledning som har genomförts även om den inte skulle ha motsvarat den mängd som i förväg bedömts eller om handledning sporadiskt skulle ha getts även av någon annan anställd på utbildningsarbetsplatsen förutom av den ansvariga arbetsplatshandledaren eller någon annan planerad arbetsplatshandledare. Se även frågan I vilket skede görs bedömningen av mängden undervisning och handledning? Ska den gjorda bedömningen ändras på basis av den mängd undervisning och handledning som har genomförts?
 

Enligt förordningen ska man i bedömningen av mängden undervisning och handledning i en examensdel eller i ett delområde som ingår i de gemensamma examensdelarna beakta dimensioneringsgrunderna för examensdelar som föreskrivs i 12 § i lagen om yrkesutbildning. Enligt den nämnda bestämmelsen bestäms kompetenspoängen för examensdelar och för utbildningsdelarna inom den handledande utbildningen utifrån omfattningen, svårighetsgraden och betydelsen av det kunnande som ingår i dem i förhållande till de krav på yrkesskicklighet och de mål för kunnandet som gäller examen eller den handledande utbildningen som helhet. Detta innebär att examensdelar eller delområden inom gemensamma examensdelar som omfattar samma antal kompetenspoäng inte alltid förutsätter schablonmässigt samma antal timmar undervisning och handledning, vilket ska beaktas när förordningen tillämpas.

Enligt statsrådets förordning om gymnasieutbildning (810/2018) har studerande i utbildning för unga rätt till undervisning i medeltal 14 timmar 15 minuter per studiepoäng. Lärokursen för gymnasieutbildning för unga omfattar 150 studiepoäng (den målsatta studietiden är 3 år), varför en studerande har rätt att få sammanlagt 14 h 15 min * 150 sp = 2137,5 h undervisning under tiden lärokursen avläggs. Motsvarande timantal dividerat med omfattningen av yrkesinriktad grundexamen (180 kp) är 2137,5 h / 180 kp = 11,875 h. Timantalet 12 h/kp som föreskrivs i förordningen motsvarar kalkylmässigt samma timantal undervisning under en yrkesinriktad grundexamen som när man avlägger lärokursen gymnasieutbildning för unga.

De 12 timmar som föreskrivs i förordningen är varken maximi eller minimi, utan det är det timantal som i princip ska användas när mängden undervisning och handledning bedöms. Från det timantal som föreskrivs i förordningen kan man och ska man vid behov avvika från uppåt eller nedåt. I bedömningen ska man beakta kompetensbaseringen samt studerandens individuella färdigheter och mål.

Syftet med förordningen är inte att minska mängden undervisning och handledning om man tidigare har bedömt att uppnåendet av kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet som en viss examensdel eller ett viss delområde i genomsnitt förutsätter mer undervisning och handledning än det timantal (12 h/kp) som ska användas som grund för bedömningen enligt förordningen. Det timantal som ska användas som grund för bedömningen är minst 12 timmar per kompetenspoäng enligt förordningen. 

Med en timme avses i förordningen 60 minuter undervisning och handledning, pauser ingår inte. Utbildningsanordnaren beslutar om hur länge enskilda undervisningsperioder varar inom undervisning och handledning som ges i utbildningsanordnarens lärmiljöer samt om tillräckliga pauser för den studerande under undervisningsdagarna.

Den studerande har rätt att enligt sina behov i olika lärmiljöer få sådan undervisning och handledning som gör det möjligt att uppfylla kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet enligt examens- eller utbildningsgrunderna. Behovet av undervisning och handledning kan vara större än i genomsnitt till exempel då studeranden har inlärningssvårigheter eller något annat stödbehov som är större än vanligt, behov av särskilt stöd eller krävande särskilt stöd.

Mängden undervisning och handledning kan vara mindre än föreskrivet om studeranden bedöms ha färdigheter att förvärva det kunnande som behövs för att avlägga en examensdel med en mindre mängd undervisning och handledning. Mängden undervisning och handledning kan även vara mindre på grund av studerandens individuella val, till exempel om studeranden kan och vill studera självständigt med användning av webblärmiljöer. Självständiga studier ska dock endast användas för att förvärva kunnande då det har säkerställts att studeranden har förutsättningar och tillräckliga färdigheter för självständiga studier. Det är särskilt viktigt att säkerställa detta beträffande de yngsta studerandena, som kan ha en önskan att studera självständigt, men som inte nödvändigtvis har tillräckliga färdigheter för det.

Mängden undervisning och handledning bedöms i samband med att PUK utarbetas och uppdateras. Det är fråga om en plan angående mängden undervisning och handledning som ska ges som har gjorts i samband med att PUK utarbetades. Mängden undervisning och handledning ska uppdateras i enlighet med den normala PUK-processen om studiernas planerade framskridande ändras. Det kan finnas behov av uppdatering till exempel när den planerade lärmiljön ändras eller det planerade timantalet visar sig vara felaktigt av någon annan anledning och behöver korrigeras. Den mängd som har antecknats i PUK behöver inte ändras i enlighet med genomförd undervisning och handledning om studeranden till exempel är frånvarande från studierna på grund av sjukdom eller någon annan orsak.

Enligt 9 § 1 mom. 7 a punkten i statsrådets förordning om yrkesutbildning ska det bedömda timantalet antecknas i PUK. Registrering av timantalet i ePUK förutsätter att regleringen av lagringsskyldigheterna ändras. Bestämmelser om information som ska sparas i ePUK finns i lagen om nationella studie- och examensregister.