Revidering av lagen om fornminnen

I lagen om fornminnen, som stiftats 1963, finns bestämmelser om skydd och undersökning av fasta fornlämningar, lösa fornföremål och fartygsfynd samta och förfarandena som gäller dem.

Fridlysningen av fornlämningar övervakas av Museiverket, som också är tillståndsmyndighet när det gäller tillstånd att undersöka och rubba fornlämningar. Museiverket är behörig myndighet också i ärenden som gäller lösa fornföremål och fartygsfynd.

Målen med reformen

Lagen har varit i kraft nästan oförändrad i över 50 år. På grund av den förändrade verksamhetsmiljön behöver lagen om fornminnen reformeras i sin helhet.

I samband med reformen ska man

• utvärdera och slå fast målen för skyddet och undersökning av fornminnen samt tillgången till information om dem.
• förtydliga definitionerna av fasta fornlämningar, lösa fornföremål och annat arkeologiskt kulturarv och deras rättsverkan.
• bedöma kopplingarna till annan lagstiftning på nytt.
• uppdatera förfarandena i anslutning till verkställigheten av lagen och arbetsfördelningen mellan myndigheterna samt mer detaljerat än för närvarande föreskriva om dem.

I reformen beaktas dessutom förverkligandet av samernas självstyrelse i fråga om språk och kultur samt samernas rättigheter som urfolk. En separat utredning har utarbetas.

• Lag om fornminnen

Beredningen och genomförandet av reformen 

Reformen av lagen om fornminnen bereds i en arbetsgrupp och en uppföljningsgrupp som tillsatts av undervisnings- och kulturministeriet.  Förslaget till ny lag görs upp i form av en regeringsproposition.