Birgitta Vuorinen inledde sitt arbete som expert på högre utbildning och forskning vid Finlands ambassad i London i början av januari. Vuorinen har till uppgift att följa med högskole- och forskningspolitiken i Storbritannien, främja samarbetsmöjligheterna och Finlands synlighet samt bistå finländska högskolor, forskningsinstitut och andra aktörer i innovationsekosystemet i syfte att öka samarbetet med brittiska aktörer.
Storbritannien skiljer sig från andra stationeringsländer på grund av våra länders gemensamma EU-historia. EU-programmen har haft stor betydelse för främjandet av rörligheten och forskningssamarbetet mellan länderna, och samarbetet mellan EU-länderna är fortfarande centralt när det gäller att bygga upp ett nytt slags partnerskap mellan Storbritannien och EU. Samarbetet med andra EU-länder kommer också att spela en viktig roll när det gäller att stärka de bilaterala relationerna, säger Birgitta Vuorinen.
Finland och Storbritannien har ett nära forskningssamarbete
Finland har ett starkt anseende som utbildningsland, och vår forskningskompetens hör till de bästa i världen på många områden. Finland har också till exempel i europeiska mått mätt unik datorkapacitet, stark kompetens inom datakommunikation och datanät, arktisk expertis samt kunnande som stöder den gröna och digitala omställningen. De brittiska universiteten placerar sig ständigt i topp i olika universitetsrankningar, och brittiska forskare är bland de mest citerade inom flera områden. I rankningen Global Innovation Index 2021 placerar sig Storbritannien på fjärde plats och Finland på sjunde plats av 135 länder.
Både Finland och Storbritannien strävar efter att öka forskningsinvesteringarna. Storbritannien siktar efter en BNP-andel på 2,4 procent (OECD 2019: 1,76 procent) före 2027, och Finland har som mål att höja BNP-andelen till 4 procent (OECD 2019: 2,8 procent) före 2030. I båda länderna uppgår den offentliga sektorns andel av FoU-utgifterna till cirka en tredjedel och den privata sektorns till cirka två tredjedelar. I målen för båda ländernas regeringar samt i andra politiska dokument lyfter man utöver ökade forskningsinvesteringar också fram till exempel stärkande av kompetens och partnerskap, en innovativ offentlig sektor, främjande av hälsa och välfärd, koldioxidsnålhet och hållbara klimat- och energilösningar samt en effektiv användning av digitalisering och data.
Över hälften av forskningen i Storbritannien utförs i internationellt samarbete. När det gäller antalet sampublikationer är Storbritannien Finlands näststörsta partnerland efter Förenta staterna. Storbritannien har också i fråga om finansiering varit Finlands näst viktigaste partner inom programmet Horisont.
Europeiska unionen och Storbritannien har inte fått till stånd något associeringsavtal om Storbritanniens deltagande i programmet Horisont Europa. Brittiska forskare har deltagit i ansökningarna till Horisont och fortsatt att klara sig bra i dem, men det avtalslösa tillståndet orsakar osäkerhet. Den brittiska regeringen har nu meddelat att man under övergångsperioden kommer att säkerställa finansieringen för de brittiska deltagare som blivit antagna till programmet, men den temporära lösningen skapar fortfarande oro bland forskarna.
Med tanke på den finländska högskoleutbildningens och forskningens kvalitet är det fortfarande viktigt att ansluta sig till strategiskt viktiga och betydande FoUI-nätverk och utveckla partnerskap med brittiska universitet, detta trots eller just på grund av EU-utträdet.
Vad händer med högskolesamarbetet och rörligheten mellan länderna?
Finländska och brittiska universitet har ingått ett stort antal bilaterala avtal. Finländska universitet ingår dessutom i elva olika Europeiska universitetsallianser, där man utvecklar nya former av samarbete mellan högskolor och ett gränsöverskridande undervisningssamarbete. I två av allianserna ingår också ett brittiskt universitet. Nätverken får finansiering från programmen Erasmus+ och Horisont Europa. Finansieringsvillkoren för programmen styr verksamheten, vilket innebär att Storbritanniens utträde ur EU samt eventuella avtal om programsamarbete även i fortsättningen kommer att återspeglas i verksamheten för dessa nätverk.
I och med utträdet ur EU har terminsavgifterna vid brittiska universitet för examensstuderande från EU-länder stigit, ja till och med fyrdubblats. De stigande kostnaderna, inreserestriktionerna, coronapandemin och de därav ökade möjligheterna till distansundervisning har minskat antalet sökande och studerande från EU-länderna. Till exempel uppgick antalet finländska sökande i den så kallade huvudansökan till cirka tusen åren 2015–2016, men till endast 240 år 2021.
Storbritannien vill dock fortfarande ha internationella examensstuderande, och vid den internationella studentrekryteringen har man vänt blicken mot särskilt Asien och Afrika. En betydande del av de brittiska universitetens inkomster består av terminsavgifter, vilket innebär att de internationella examensstuderandena också är av stor ekonomisk betydelse. De brittiska universiteten behöver emellertid inte vara särskilt bekymrade, eftersom Storbritannien nådde sitt mål för 2030 om 600 000 utländska examensstuderande tio år i förtid.
Finland strävar efter att tredubbla antalet utländska examensstuderande vid högskolorna före 2030. Storbritannien har ett stort utbud av högre utbildning och ett lånekoncept som balanserar terminsavgifterna och beaktar inkomstnivån, vilket inte skapar någon stark drivkraft för brittiska studerande att studera utomlands, till exempel i Finland. Om det inte finns någon drivkraft, måste man alltså förlita sig på attraktionskraft.
Storbritannien har dragit sig ur EU:s Erasmus-program. I Storbritannien finns det dock en önskan att stödja rörligheten, varför britterna utvecklar sina egna nationella mobilitetsprogram. Det engelska Turing-programmet stöder elevernas, de studerandes och praktikanternas utåtriktade rörlighet från England. Wales Taith-programmet stöder inte bara den utåtriktade rörligheten utan även den inre rörligheten för ungdomar, studerande och forskare till Wales. Skottlands eget program är fortfarande under arbete.
Båda länderna behöver kunnig arbetskraft, så det finns en stark önskan att sysselsätta högutbildade personer. Samverkan mellan olika politikområden är viktig när det gäller att locka kunniga personer. Därför håller man både i Storbritannien och i Finland som bäst på att se över bland annat inresebestämmelserna. För närvarande är det till exempel svårt för praktikanter att resa till Storbritannien, och tillsammans med andra EU-länder vill Finland fästa den brittiska regeringens uppmärksamhet vid detta.
