Undersökning: Det går i huvudsak bra för motions- och idrottsföreningarna

Enligt en färsk undersökning är centrala trender differentiering, mångsidighet, professionalitet och högre kostnadsnivå. Under tre årtionden har föreningsverksamheten blivit mer mångsidig, utvidgats och blivit starkare. Också föreningarnas sakkunnighet och kompetens har blivit bättre. Inom frivilligverksamheten finns det utmaningar, trots att antalet aktiva per förening har ökat. Föreningsverksamheten berör direkt eller indirekt en stor del av befolkningen.

Undersökningen visar att det i huvudsak går bra för motions- och idrottsföreningarna. Föreningsverksamheten har blivit mångsidigare, utvidgats och blivit starkare. Motionens ställning i samhället har fått ett lyft. Motions- och idrottsföreningsverksamheten är fortfarande en del av medborgarverksamheten och den har en betydande samhällelig uppgift.

-Grunden för motion i Finland finns i föreningsverksamheten och i det frivilligarbete som görs inom föreningarna, betonar idrottsminister Sampo Terho – Det är  inte bara frågan om ställen där man idkar motion, föreningarna fungerar också som fostrare. Idrott förenar människor med olika bakgrund och bygger upp barns och ungas självförtroende. Det som ger mest är barnens rörelseglädje och då de uppnår idrottslig framgång.

-Föreningsverksamheten vilar på frivilligverksamhetens axlar. Mängden frivilligarbete och talkoverksamhet är betydande och ger medborgarverksamheten livskraft, säger ministern. – Trots att det i hög grad är tack vare föreningarna som befolkningen rör på sig så får föreningsverksamheten  ändå rätt lite uppmärksamhet. I praktiken syns föreningarna endast inom resultatidrott i samband med bollgrenarnas huvudserier. Däremot får föreningsverksamhet inom junioridrott eller det samhällsansvarliga arbete som ökat inom föreningarna sällan den medieuppmärksamhet eller den offentliga uppskattning som det förtjänar, påminner idrottsminister Terho.

Under tre årtionden har förståelsen för motion utvidgats betydligt. Såväl medborgarnas som samhällets intressen inom motionskulturen och vad som förväntas av de aktörer som producerar motionskultur har blivit mångsidigare. Föreningarnas verksamhet har blivit mångsidigare för såväl själva verksamhetens som för målgruppernas del. Det erbjuds verksamhet för äldre personer i högre grad än tidigare och äldre personers relativa andel av medlemmarna samt inom föreningarnas ledning har ökat. Kvinnors andel i föreningsverksamhet har etablerats och utvidgats. Andelen ordförandeposter som innehas av kvinnor har fördubblats sedan 1980-talet. Andelen är ändå mindre än bland medlemmarna.

På hela föreningsfältet har utbudet blivit mer mångsidigt, men inom enskilda föreningarna är det vanligare att man är inriktad på en enskild gren. Andelen föreningar som erbjuder verksamhet inom endast en gren uppgår redan till 70 procent. Typiskt inom flera föreningar är att grenkulturen överskuggar föreningskulturen. Å andra sidan koncentrerar sig föreningen genom den enskilda grenen på det väsentliga, dvs. idrott.

Allt oftare anställer man vid sidan av frivilligarbetet lönearbetare på heltid. 2016 var över 5000 personer anställda på heltid av en förening och 28 000 på deltid. Föreningarna börjar vara betydande samhälleliga aktörer också ur sysselsättningsmässig synvinkel. En högre grad av professionalism och en högre utbildningsnivå bland befolkningen har gjort att föreningarnas tillgång till sakkunskap har blivit bättre och mångsidigare. Aktörerna utnyttjar det kapital som de tillskansat sig genom studier och arbete också inom föreningsverksamheten.

På basis av helhetssumman för de finländska föreningarnas årliga kostnader kan man uppskatta att man på nationell nivå kan tala om en omsättning i miljardklass. Summan av föreningarnas ekonomiska kostnader har tredubblats under 20 år. Föreningsverksamhetens indirekta inverkan på utomstående aktörers ekonomi och på så sätt även på sysselsättningen blir större år för år.

Trots att det kommunala föreningsunderstödets andel av föreningarnas inkomster är relativt liten är föreningarna på många sätt, antingen direkt eller indirekt, beroende av kommunens resurser och motions- och idrottspolitik. Föreningarnas verksamhetspotential och ekonomiska resurser gick i högre grad än tidigare åt till ärenden som gällde utrymmen. Kommunernas ekonomiska situation är troligtvis orsaken till att det har blivit vanligare att man tar betalt för utrymmen. Användandet av privata utrymmen och utrymmen som föreningen själv äger har blivit klart vanligare under de 30 senaste åren.

_ _ _

Finländska idrotts- och motionsföreningar stadda i förändring 1986–2016 (Pasi Koski & Pasi Mäenpää), Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2018:25 (på finska, svenskspråkigt referat)

_ _ _

Mer information:
- överinspektör Sari Virta, UKM, tfn 0295 3 30377
- specialmedarbetare Toni Ahva, tfn 0295 3 30340
- professor Pasi Koski, Åbo universitet, tfn 040 5160 569
- projektforskare Pasi Mäenpää, Åbo universitet. tfn 040 7788 993