Bildningsöversikten sammanställer statistik och uppgifter från bildningsförvaltningen
Undervisnings- och kulturministeriet publicerade den 3 maj en bildningsöversikt för 2024 som sammanställer statistik och andra uppgifter om ministeriets förvaltningsområde, dess utveckling och situation i en internationell jämförelse. Teman för år 2024 är regionala särdrag, olika faser i livscykeln samt bildning och kultur. Syftet med de årliga översikterna är att skapa en helhetsbild av bildningsförvaltningens omfattande helhet.
Regionala skillnader i bildningen
Deltagandet i bildningstjänster varierar kraftigt mellan olika regioner. Användningen av bildningstjänster och utbildningsnivån skiljer sig både på regional nivå och på mindre områdens nivå.
Utbildningsskillnaderna varierar inom landet. I Nyland är utbildningsnivån klart högre än i resten av landet. Andelen av den vuxna befolkningen som enbart har utbildning på grundstadiet uppgår till cirka 25 procent i hela landet, och skillnaderna mellan landskapen är relativt små.
Skillnaderna mellan landskapen är klart större när det gäller andelen personer med yrkesutbildning (andra stadiet och specialyrkesutbildningsnivån) än när det gäller andelen personer med enbart grundskoleutbildning. Andelen yrkesutbildade varierar från 34 procent i Egentliga Finland till 45 procent i Kajanaland. I Nyland uppgår andelen yrkesutbildade till 25 procent.
Andelen av befolkningen över 15 år som avlagt examen på högre nivå varierar från cirka 40 procent i Nyland till 26 procent i Kajanaland.
Internationellt sett placerar sig regionerna i Finland inte längre bland de högutbildade områdena i jämförelser mellan de europeiska länderna eller OECD-länderna. Klyftan mellan Nyland och huvudstadsregionerna i Norden, Europa och de andra utvecklade länderna håller på att öka.
Det finns regionala skillnader i fråga om de kulturtjänster som används, vilket har samband med den regionala fördelningen av serviceutbudet. Kulturaktiviteterna handlar oftast om att gå på bio och besöka museer. Andelen personer som minst en gång i månaden besöker museer eller konstutställningar är avsevärt stor i Helsingfors jämfört med resten av Nyland och i synnerhet jämfört med andra regioner.
Ungdomstjänsterna koncentreras starkt till kommuner där antalet unga är störst. År 2022 uppgick den totala personalstyrkan inom ungdomsarbetet i hela landet till cirka 3 100 årsverken, varav cirka 40 procent var placerade i åtta kommuner (Helsingfors, Uleåborg, Vanda, Esbo, Jyväskylä, Åbo, Lahtis och Tammerfors).
Utbildning i olika skeden av livet
Deltagandet i småbarnspedagogik, särskilt på daghem, har ökat kraftigt under det senaste kvartsseklet.
Övergången till grundskolan sker fortfarande huvudsakligen i 7-årsåldern. I den grundläggande utbildningen är det rätt sällsynt att gå om en årskurs, förutom under de tidigare eller senare årskurserna i grundskolan.
Efter grundskolan går största delen av åldersklassen vidare till gymnasieutbildning. Yrkesutbildningens popularitet ökade dock i början av 2000-talet, och den andel som söker sig till yrkesutbildning är fortfarande hög i ett långsiktigt perspektiv. Andelen som avlägger gymnasiestudierna på tre år har minskat sedan den åldersklass som inledde sin gymnasieutbildning år 2016. Efter gymnasiet har studenternas ansökan till högskoleutbildning blivit mer differentierad, då en mindre andel än tidigare söker studieplats vid ett universitet eller en yrkeshögskola.
Inom den grundläggande yrkesutbildningen har den tid det tar att avlägga examen blivit allt kortare under 2000-talet. En betydande andel av de studerande avlägger examen på mindre än 2,5 år. Detta förklaras till en stor del av det höga antalet studerande som avlägger flera examina på samma nivå, eftersom förändringen är betydligt mindre bland de yngsta studerandena inom yrkesutbildningen.
Studerandekåren inom yrkeshögskoleutbildningen är koncentrerad till de yngre åldersklasserna, men under 2000-talet har tyngdpunkten förskjutits till de äldre åldersgrupperna. I synnerhet bland kvinnor i åldern 21–23 år har deltagandet i grundexamensutbildning vid yrkeshögskolor sjunkit till en lägre nivå än tidigare.
Grundexamensstudierna vid universiteten (kandidat, magister) är starkt koncentrerade till de yngre åldersgrupperna. År 2022 översteg den andel som avlägger universitetsutbildning 20 procent av åldersklassen 21–24 år, men stannade under 5 procent när det gäller åldersklassen 31 år och äldre.
Antalet finländska studerande som bedriver fortsatta studier vid högskolorna har minskat med cirka 30 procent (6 200 studerande) åren 2005–2020. Nedgången i forskarutbildningen och ökningen av andelen utländska studerande har sammantaget lett till att antalet finländska studerande som bedriver fortsatta studier och antalet vetenskapliga påbyggnadsexamina som avläggs av finländare i början av 2020-talet är på sin lägsta nivå sedan 1990-talet.
Deltagande i bildning och kultur
Den nedåtgående trenden i läranderesultaten i förhållande till OECD-ländernas allmänna nivå har pågått i Finland sedan 2009. Trenden fortsatte också 2018–2022, då resultaten försämrades i många länder till följd av coronakrisen.
I grundskolan har engelskan varit det överlägset mest populära främmande språket att läsa som lång lärokurs, vilket nästan hela åldersklassen har gjort under det senaste halvseklet. På 1990-talet blev det mycket vanligare att välja studier i tyska och franska, men populariteten var tillfällig och i början av 2000-talet sjönk studierna i dessa språk tydligt.
Andelen elever som deltar i den evangelisk-lutherska religionsundervisningen har sjunkit snabbt sedan 2010-talet, medan andelen elever som deltar i livsåskådningskunskap och undervisning i islam har ökat. Detta beror på att andelen elever som hör till den lutherska kyrkan sjunker och andelen elever som hör till andra religionssamfund eller som inte hör till något religiöst samfund ökar.
Utbildningsområdesstrukturen håller på att förändras. Det tekniska området har varit det klart största utbildningsområdet, men dess relativa ställning har försvagats och andelen av den arbetsföra befolkningen som avlagt examen inom området har sjunkit. Hälso- och välfärdsområdena växer i snabb takt, det företagsekonomiska och administrativa området i långsammare takt.
Sett till utbildningsområde har utbildningsstrukturen i Finland en mycket skev könsfördelning. Ett extremt exempel på detta är det tekniska området, där omkring 15 procent av befolkningen i arbetsför ålder som avlagt teknisk examen har varit män under hela 2000-talet. Ett annat exempel är hälso- och välfärdsområdet, där kvinnornas andel har varit nästan 90 procent sedan 1970.
Strukturen för universitetens vetenskapsområden har förändrats mycket långsamt under de senaste 40 åren. Det teknisk-vetenskapliga området har vuxit kraftigt och blivit det överlägset största området. Till de relativt sett mest växande områdena hör också de samhälleliga områdena. De medicinska, humanistiska och pedagogiska områdenas andel av den akademiska personalen har länge minskat.
Inom kultursektorn är de ekonomiskt sett mest betydande och mest förändrade kulturområdena sådana som gäller till exempel tryckeriverksamheten, tidningspressen, reklamindustrin och spelindustrin samt som till stor del fungerar på marknadsvillkor. På motsvarande sätt har de största förändringarna inom kulturfältet gällt bland annat den kraftigt minskade sysselsättningen inom den grafiska industrin och tillväxten av yrkesgrupperna inom reklamindustrin.
Som helhet betraktat har sysselsättningen inom kulturella yrkesområden ökat kraftigt under 1995–2020, från cirka 57 000 sysselsatta till över 80 000 sysselsatta.
I bildningsöversikten har man i fråga om kulturområdena granskat särskilt litteratur samt internationell teater och film. Antalet titlar på publicerad litteratur har sjunkit under 2000-talet. Skönlitteraturens andel av de böcker som publicerats har ökat, likaså när det gäller historisk litteratur och biografier. Den största minskningen har noterats förutom i fråga om allmänna litterära verk också i fråga om den litteratur som berör politik, samhällsekonomi, ingenjörsvetenskaper, juridik och offentlig förvaltning.
Den engelskspråkiga världen dominerar både den översatta teatern, översättningslitteraturen och ursprungsländerna för långfilmer. Andra språkområden och länder spelar en mycket mindre roll, vilket återspeglar en bredare samhällsutveckling.
Mer information: Aleksi Kalenius, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 330 291