Arbetsgrupp föreslår ändringar i utbildningsstrukturen för förstavårdare, hälsovårdare och barnmorskor samt snabbare övergångar mellan utbildningsvägarna

Resultaten av undervisnings- och kulturministeriets och social- och hälsovårdsministeriets gemensamma projekt för utveckling av högskoleutbildningen inom social- och hälsovården har publicerats. Om arbetsgruppens förslag genomförs, antar universiteten i fortsättningen direkt till en magisterexamen de personer som avlagt en lämplig yrkeshögskoleexamen. Arbetsgruppen föreslår också ändringar i utbildningsstrukturen för förstavårdare, hälsovårdare och barnmorskor.

Utvecklingsprojektet syftade till att granska utbildnings- och examensstrukturernas funktion och praktiken inom högskoleutbildningen inom social- och hälsovården samt utbildningens dragningskraft och nya kompetensbehov. Samtidigt har det genomförts ett program för att säkerställa en tillräcklig personal och tillgången till arbetskraft inom social- och hälsovården. Åtgärderna i programmet inriktades på att utveckla arbetslivet, se över utbildningsmängden och ta fram ett kunskapsunderlag.

Arbetsgruppen föreslår att övergångarna till högskoleutbildningen inom social- och hälsovården ska göras smidigare. I fortsättningen antar universiteten i den mån det är möjligt direkt till en magisterexamen de personer som avlagt en lämplig yrkeshögskoleexamen. För att utveckla läroplanerna och de korsvisa studierna inom social- och hälsovården fortsätter det branschspecifika samarbetet mellan högskolesektorerna som inleddes i samband med projektet.

Projektarbetsgruppen föreslår också ändringar i utbildningsstrukturen för förstavårdare, hälsovårdare och barnmorskor. I fortsättningen bör man för dessa yrken avlägga en sjukskötarexamen och en separat reglerad utbildning till barnmorska, hälsovårdare eller förstavårdare. Förslagen minskar behovet av att avlägga flera högskoleexamina på samma nivå och inom samma utbildningsområde.

Efterfrågan på utbildning har riktats till utbildning som leder till examen, vilket har lett till att antalet utbildningsplatser har minskat för till exempel unga som saknar högskoleexamen. De långa utbildningsvägarna och det faktum att efterfrågan på utbildning är inriktad på examina inom samma bransch och på samma nivå förkortar arbetskarriärerna och förvärrar därmed bristen på arbetskraft.

De utbildningar som leder till högskoleexamen inom social- och hälsovården har stor dragningskraft, men för att dragningskraften ska bevaras behöver bland annat branschens och yrkesbildernas dragnings- och attraktionskraft utvecklas. De internationella studerandenas praktikmöjligheter och språkinlärning bör utvecklas i samarbete mellan högskolorna och arbetslivet.

Den aktuella utmaningen är att även om det finns ett behov av att förnya kompetensen inom social- och hälsovården, utgör de nuvarande utbildnings- och karriärvägarna inte till alla delar sammanhängande helheter som stöder varandra.

Kompetensbehoven i servicesystemet förändras ständigt, och arbetsgruppen föreslår att man tillgodoser behoven genom att utveckla avgiftsbelagd fortbildning, mikromeriter, modulära utbildningar som leder till examen och modeller för forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet. Ett intensifierat samarbete mellan högskolorna och social- och hälsovårdssystemet är en förutsättning för att flera av projektarbetsgruppens förslag ska kunna genomföras.
 
Mer information: Sanna Hirsivaara, undervisningsråd, undervisnings- och kulturministeriet, tfn 0295 330 404

Slutrapport: Projekt för utveckling av högskoleutbildingen inom social-och hälsovårdsbranschen (på finska)