Utredning: Finland behöver en tydligare linje för strukturerna för paraidrott och dövidrott
En färsk jämförelseanalys av de europeiska systemen för paraidrott och dövidrott visar att paraidrotten i många länder har blivit en alltmer integrerad del av det allmänna idrottssystemet. Samtidigt betonar rapporten behovet av att stärka jämlikheten, finansieringen och kompetensen i Finland. Utredningen har beställts och finansierats av undervisnings- och kulturministeriet.
Utredningen, som genomfördes av Institutet för elitidrott i Finland (KIHU) och Suomen Kuurojen Urheiluliitto, granskar hur paraidrotten och dövidrotten organiseras i olika europeiska länder. Målet var att identifiera verksamhetsmodeller för att utveckla idrottssystemet i Finland.
- Utredningen sammanför för första gången europeiska jämförelsemodeller för organisering av paraidrott och dövidrott ur ett finländskt perspektiv. Den ger stöd till beslutsfattandet i form av information om vilka strukturer som kan stärka jämlikheten och kompetensen och göra idrottarstigarna mer fungerande, säger Tiina Kivisaari, direktör för undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde för idrott.
Resultaten visar att paraidrotten i Norge och delvis i Holland i hög grad är integrerad i de allmänna idrottsstrukturerna, vilket har ökat både synligheten och resurserna. I Irland och Schweiz är verksamheten fortfarande organiserad i mer separata strukturer, men samarbetet med den övriga idrotten är tydligt. Finland placerar sig mellan dessa modeller: paraidrotten har till viss del integrerats, men helheten är fortfarande splittrad.
Särdrag inom dövidrotten
Sätten att organisera dövidrott varierar avsevärt i Europa. I Finland präglas verksamheten av en stark språklig och kulturell identitet, och döva personer leder själva idrotten. Detta stöder autonomin men kan försvåra integreringen i den olympiska och paralympiska rörelsen.
Behov av tydligare konstruktioner
I Finlands nuvarande system är ansvarsfördelningen och strukturerna fortfarande ställvis oklara. Enligt utredningen finns det ingen enskild rätt modell, men i Finland bromsas utvecklingen av att idrottssystemet är splittrat och har otydliga ansvarsstrukturer.
- Den nationella idrottskulturen och systemets strukturer avgör vilken modell som fungerar i respektive land. Internationella jämförelser hjälper ändå att identifiera fungerande lösningar och också de risker som kan vara förknippade med att integrera paraidrotten. I Finland har viss integrering redan genomförts, men idrottssystemets splittring och oklara ansvarsstrukturer försvårar framstegen, konstaterar Kaisu Mononen, specialforskare vid KIHU.
Rapporten föreslår en stegvis integrationsmodell för åren 2026–2030 där man stärker grenförbundens ansvar för paraidrott, utvärderar ett fördjupat samarbete mellan takorganisationerna och bygger upp en långsiktig gemensam riktning. Det räcker dock inte med enbart organisatoriska förändringar, utan förändringarna måste ses som en del av utvecklingen av hela idrottssystemet.
Publikationen (på finska):
Lämsä, Jari; Mononen, Kaisu; Romu, Heli & Malkamäki, Jari (2026).
Paraurheilun ja kuurojen urheilun valtavirtaistaminen: vertailuanalyysi Euroopasta
KIHU & Suomen Kuurojen Urheiluliitto.
Mer information
- Jari Lämsä, ledande sakkunnig, KIHU, tfn 0400 815 943, [email protected]
- Tiina Kivisaari, direktör, undervisnings- och kulturministeriet, tfn 0295 330 178