Mellanrapport Motion och idrott som motiverande alternativ överlämnas

Enligt kommissionen måste man under de närmaste åren i idrottspolitiken satsa på att minska skillnaderna i motionsvanor, så att man kan lätta på behovet av välfärdstjänster. Kommissionen överräckte sin mellanrapport till kulturminister Tanja Saarela på torsdagen. Det nationella motionsprogrammet skall vara klart om ett år.

Genom samarbete mellan olika förvaltningsområden kan man på bästa sätt garantera förutsättningarna för motion och välfärd genom hela livet. Den offentliga förvaltningen och medborgarorganisationerna har en möjlighet att stöda medborgarnas välbefinnande utgående från principer om jämställdhet och rättvishet. I idrottspolitiken borde man besluta om den offentliga maktens, samhällsaktivitetens och medborgarnas ansvar och uppgifter i framtidens idrottskultur.

Man skall så väl i familjer, rådgivningar, daghem som i skolor på allvar fästa avseende vid främjandet av idrott och motion för barn. För att motivera de barn och unga som motionerar för lite behövs en ny approach. Antalet gymnastiktimmar skall bli fler men man skall även fästa avseende vid att göra skolornas verksamhetskultur mer fysisk, vid idrottsförhållandena i skolan samt vid en vidareutveckling av morgon- och eftermiddagsverksamheten. Levnadsvanorna och hobbyerna stadgar sig i ungdomen, varför man speciellt borde vara mån om att bevara gymnastikundervisningen kontinuerlig i den periodbaserade utbildningen på andra stadiet.

Arbetet blir allt mer krävande i samma takt som befolkningen blir äldre. Hur man orkar i arbetet har blivit en nyckelfråga. Man skall genom samverkan med arbetsmarknadsorganisationerna, ministerierna och idrottsorganisationerna bättre utnyttja de möjligheter som motion och idrott erbjuder som stöd för arbetslivet och produktiviteten. Dessutom måste man finna flexibla lösningar så att man får in mer motion i arbetsdagen.

Om man genom bland annat motion kunde upprätthålla funktionsdugligheten några år längre, skulle man spara i vårdkostnaderna och göra det möjligt att bo kvar hemma. Man skall stöda åldringar så att de klarar sig själva genom att erbjuda säkra möjligheter till motion och umgänge, som samtidigt upprätthåller handlingsförmågan.

Kommunerna är i nyckelposition när det gäller att skapa premisser för motion och välbefinnande. För att välfärdspolitiken skall förvärkligas krävs det att resurserna på olika förvaltningsområden samlas ihop. Man skall i kommun- och servicereformen hitta nya resurser för idrott genom vidsträckt samarbete och genom idrottens roll som en del av välfärdstänkandet.

Idrottens allt bredare samhälleliga uppgifter har placerat idrottsföreningarna i en ny position. Vid sidan om idrott och motion borde man i föreningsverksamheten allt mer beakta mål för uppfostran, hälsa och välfärd samt främja jämlikhet, tolerans och mångkulturellhet. Föreningarna borde överväga ett brett utbud av aktiviteter och locka till sig nya motionsidkare, som har olika mål.

Föreningarna har inte möjlighet att ta med alla villiga på grund av problem med instruktörer och utrymmen. Man borde därför öka speciellt på föreningarnas utbud till barn och unga och samtidigt garantera att olika förväntningar uppfylls. Föreningarna har enbart begränsade möjligheter att i större grad få vuxna att röra på sig. Vid sidan om föreningar organiserar även andra gemenskaper (arbetsgemenskaper, medborgarinstitut, kommunernas idrottsgrupper, åldringshem osv.) och frivilliga grupper motionsverksamhet för vuxna. Betydelsen - behovet och möjligheterna - av olika gemenskaper som ordnar idrott för människan under livets olika skeden skall kartläggas noggrannare och man skall även komma överens om arbetsfördelningen och samarbetet mellan olika aktörer.

- Ur mellanrapporten framgår det att vår idrottpolitik bäst når barn och unga i skolåldern. Däremot klarar inte idrottssektorn ensam av att sörja för motionen för små barn, människor i studie- och arbetsåldern, åldringar och specialgrupper, sade kulturminister Tanja Saarela när hon tog emot mellanrapporten. Saarela sade sig vänta konkreta förslag i slutrapporten, för hur olika ministerier kan genom sina egna åtgärder stöda främjandet av motion och idrott. Enlig Saarela är det tid för olika förvaltningsområden att bära sitt ansvar även för välfärden, som främjas via idrott.

– Resultaten av kommissionens arbete mäts i hög grad på den lokala nivån. Kommun- och servicereformen gör det möjligt att inom kommunförvaltningen sammankoppla resurser. Jag hoppas att kommissionen kommer med en klar vision om hur man kan garantera idrottspremisserna som en del av kommunernas välfärdspolitik men ändå ta de lokala omständigheterna i beaktande.

– Jag vill i det här sammanhanget ingripa i den aktuella debatten om käpp och morot som styrmedel för motion och levnadssätt. Den nu aktuella fläskdebatten tycks intressera mest dem, vars levnadsvanor inte ifrågasätts. Kommissionen har enligt mig tagit den rätta linjen när de granskat motion och brist på motion. Viktigare än spö eller rosor, är att fundera på hela helheten av levnadsvanor, som ligger bakom bristen på motion. Vi borde intressera oss även för människornas värdevärld och levnadsvanor som en helhet och inte enbart för idrotten, sade Saarela.

Ytterligare information:
- direktör Raija Mattila, undervisningsministeriet, tfn (09) 160 77278
- generalsekreterare Teijo Pyykkönen, undervisningsministeriet, tfn (09) 160 77073