Klinge och von Bagh belönades med statens pris för informationsspridning

I år belönades undantagsvis två personer med livsgärningspriset; professor Peter von Bagh och emeritusprofessor Matti Klinge. Båda har fått priset för informationsspridning tidigare. von Bagh beviljades priset år 1976 för verket Elokuvan historia och för Iskelmän kultainen kirja, som han skrivit tillsammans med Ilpo Hakasalo, samt för radioarbete år 1987. Klinge fick statens pris för informationsspridning år 1976 för sitt verk Bernadotten ja Leninin välissä.

Undervisningsminister Kalliomäki betonade i sitt tal att alla befolkningsgrupper skall garanteras möjligheten att delta i den samhälleliga debatten. - Nu är det dags att starta diskussionen om med vilka medel man kan öka de olika befolkningsgruppernas möjligheter att aktivt delta i den samhälleliga debatten. Det viktigaste medlet kommer att vara informationsmedling åt båda hållen, dvs. dialog, sade Kalliomäki.

- En dialog förutsätter att ingen befolkningsgrupp lämnas utan information. Dialogens utmaning är att göra det möjligt för olika befolkningsgrupper att aktivt producera information. Samhället måste svara på den här utmaningen och skapa fungerande praxis för att trygga minoritetsgruppernas, även nyfinländarnas, möjlighet att som jämställda producera och använda information i förmån för alla. En jämställd informationsförmedling är grunden till ett demokratiskt samhälle, konstaterade Kalliomäki.

Utöver von Bagh och Klinge beviljades följande personer priset för informationsspridning: redaktör Torsten Ekman, en grupp bestående av forskare Riina Jalonen, akademiprofessor Ilkka Hanski, universitetslektor Timo Kuuluvainen, professor Eero Nikinmaa, professor Paavo Pelkonen, professor Pasi Puttonen, forskare Kaisa Raitio och professor Olli Tahvonen, en grupp bestående av redaktör Kati Juurus, fotograf Marco Hyvärinen och klippare Minna Nuotio, professor Jukka Maalampi, en grupp bestående av ansvarig redaktör Reijo Perälä, producent-redaktör Seija Aunila, producent-redaktör Rita Landström, redaktör Jukka Lindfors, redaktör Paavo Rytsä, arkivredaktör Seija de Rybelin, redaktör Charlotta Hedman och desktop publishing utvecklare Hannu Sola samt filosofie doktor Sirkka-Liisa Ranta.

Prismotiveringar:

1. Professor Peter von Bagh för en mångsidig livsgärning för informationsspridning

Professor Peter von Bagh (f. 1943) är professor i filmhistoria, regissör, redaktör, en dokumenterare med stora insikter i populärkultur samt en kulturpersonlighet. Förutom de filmböcker som kommit ut under fyrtio års tid är han också känd för sina kollagefilmer och dokumentärer sammanställda av arkivmaterial. I dem har von Bagh med hjälp av talrika fenomen och underhållare beskrivit den nationella efterkrigstida erfarenheten genom att kombinera fiktion och dokumentärmaterial.

I von Baghs händer blir också populärkulturen ett uttryck för historien och tidens fenomen. Materialet för hans dokumentärer är ofta bilder, schlagrar, glimtar ur gamla spelfilmer och nyhetsöversikter som betraktats som värdelösa men som genom von Baghs redigering förmedlar en bild av den finländska vardagskulturen.

von Bagh är en produktiv publicerare. Hans produktion omfattar tiotals böcker och tiotals TV-filmer samt oförglömliga radioprogram där han vågade sig på att presentera levande bilder med hjälp av rösten. Han har bland annat gjort begrepp ur schlagrar till nationens gemensamma minne och filmsekvenser till upplevelser större än livet som alla känner till.

Bakom programmen och de tusentals skrivna sidorna döljer sig sist och slutligen en filmfreak, som inte teoretiserar när han forskar utan producerar nytt material för ny forskning och nya forskargenerationer. Fördjupningen i finska teman har inte hindrat von Bagh från att röra sig universellt i filmens och dess klarast lysande stjärnors värld.

Peter von Bagh har arbetat som verksamhetsledare vid Finlands filmarkiv, han är fortfarande chefredaktör för tidningen Filmihullu och konstnärlig ledare för filmfestivalen i Sodankylä. År 2004 var han en av domarna i tävlingsserien på filmfestivalen i Cannes. Peter von Bagh och film är ett begreppspar som har blivit en oskiljaktig del av det finländska kulturarvet.

2. Professor emeritus Matti Klinge för en mångsidig livsgärning för informationssprid-ning

Professor emeritus Matti Klinges (f. 1936) karriär som akademisk forskare, universitetslärare, kulturpåverkare, tidningsskribent, föreläsare och författare är lång och synnerligen förtjänstfull. Före sin pensionering 2001 hann han vara samhälleligt verksam i mer än fem årtionden. Även efter detta har han skrivit och föreläst såväl i hemlandet som ute i Europa samt gett ut flera böcker.

Redan avhandlingen Kansalaismielen synty (1967) lyfte fram de teman och ämnen som Klinge senare fördjupat sig i genom sin forskning och undervisning och sina offentliga framträdanden. Till dem hör bland annat universitetets politiska betydelse och ställning i centrum av det finländska samhället, bildningens centrala roll och de bildade klassernas roll för utformningen av det civila samhället samt Helsingfors ställning och betydelse i Finland. I sina andra verk har Klinge gjort tolkningar av den europeiska kulturen, nordismen, finskhetens politiska och sociala utformning, uppkomsten av nationella symboler och kännetecken, landskapsidealet, estetiska värderingar och stormannakulten samt vändpunkterna i Finlands och Europas historia till föremål för offentlig debatt. Hans böcker har utan undantag väckt mycket diskussion även i Sverige och de andra nordiska länderna. Östersjöområdets historia och växelverkan samt Rysslands utveckling har varit föremål för Klinges intresse. Han är en opinionsbildare som inte drar sig för provocerande diskussionsinlägg.

Den språkkunnige Klinge har utfört sin livsgärning som professor (sv.) i historia vid Helsing-fors universitet. Som lärare förverkligade han det budskap som han själv föreläste om: en person som inhämtat akademisk lärdom skall verka som medborgare, informationsförmedlare och -uttolkare i samhällsdebatten inom det egna samfundet. Han har generöst delat med sig av sina kunskaper och sitt kunnande åt både kollegor och åhörare utanför den egna yrkeskåren såväl i Finland som på andra håll i Europa. Klinge är en modern folkbildare som också är hemma i TV:n och radion.

Många av Klinges verk har översatts till flera språk. Hans verk Katsaus Suomen historiaan (Blick på Finlands historia), översatt till sjutton språk, samt böckerna Suomi Euroopassa och Helsinki – Itämeren tytär har under årens lopp, uppdaterade, använts både i hemlandet och utomlands för att ge en bild av Finland. De senaste åren har Klinge varit huvudredaktör vid redaktionen för storprojektet Suomen kansallisbiografia. Det senaste verket, Iisalmen ruhtinaskunta (2006), ger färska infallsvinklar på moderniseringsprocessen. Klinges verk har vunnit erkänsla och priser i Finland och utomlands.

Vid sidan av sitt undervisnings- och forskningsarbete har Klinge varit verksam i många samhälleliga förtroendeuppdrag. Klinge är känd som en synlig kulturdebattör. Hans journalistiska kunnande har sitt ursprung i ett aktivt skrivande i studenternas kulturpublikationer. Fortfarande skriver han flitigt i tidningarna. Efter sin pensionering har han publicerat en dagboksserie som har blivit mycket populär. Åren 1982 och 1988 var Klinge elektor i presidentvalet. Han är också ordförande för Finska Vetenskaps-Societeten.

3. Redaktör Torsten Ekman för verket Finska gardet 1812 – 1905 (Schildts; fi. Suomen Kaarti 1812 - 1905)

I mer än hundra år efter att Finska gardet lades ner har truppförbandets öden levt kvar både i den finska folktraditionen och i historieskrivningen. Politices magister Torsten Ekman har emellertid lyckats hitta en ny infallsvinkel på och ett nytt grepp om det finländska elittruppförbandet, som tjänade den ryske kejsaren. Han granskar gardets öden delvis genom sin släkting väbel Viktor Ekman. Med den erfarne journalistens säkra grepp sammanlänkar Torsten Ekman en personlig synvinkel med de dramatiska händelserna under det ryska imperiets och det autonoma storfurstendömet Finlands sista gemensamma årtionden.

Ekmans verk, som kommit ut på både svenska och finska, ger en fin tidsbild av det Finland som hörde till det ryska kejsardömet som är mycket vidare än enbart krigshistorisk. Armén intog en särställning i det vidsträckta ryska imperiet. Dess uppgift var att binda samman områden med mycket varierande befolkning och kultur till en enhetlig helhet och garantera att samhället och förvaltningen fungerade.

Finska gardets – eller egentliga det Kejserliga livgardets tredje finska skarpskyttebataljon – öden berättar också på vilket sätt Finland började knytas närmare till det ryska imperiet och om den starka ställning som truppförbandet fick i denna uppgift. Deltagandet i nedslagningen av det polska upproret 1831 gjorde gardet till ett betrott truppförband även i Ryssland, ett förtroende som upphörde först under förryskningspolitikens år på 1900-talet och som ledde till att gardet lades ner. Före det hade de finska krigarnas väg lett till skådeplatserna för Krimkriget och 1878 till Konstantinopels portar under frihetsstriderna i Bulgarien. När man läser Ekmans verk lägger man märke till den förvånansvärda likheten mellan de gardister som skickades ut till centrum för de världspolitikiska händelserna på 1800-talet och deras landsmän som tjänstgör i internationella uppdrag i dagens krishärdar.

4. Forskare Riina Jalonen akademiprofessor Ilkka Hanski, universitetslektor Timo Kuuluvainen, professor Eero Nikinmaa, professor Paavo Pelkonen, professor Pasi Puttonen, forskare Kaisa Raitio och professor Olli Tahvonen för verket Uusi metsäkirja (Gaudeamus)

Konstaterandet Finlands folk lever av skogen är rotat i varje finländares sinneslandskap; skogen är vår viktigaste naturresurs. Skogarnas användning blir mångsidigare och intresset riktas å ena sidan mot virkesproduktionen men också mot utnyttjande av skogarna t.ex. för landskapsvård, viltvård och renskötsel, turism och rekreation samt som investeringsobjekt. I dagens skogsdiskussion deltar förutom de traditionella skogsvetarna även såväl biologer och miljövetare som kultur- och ekonomiforskare.

Uusi metsäkirja är i första hand frukten av sju seminarier kallade Tutkijoiden metsäpalaveri. Skogspalavrerna utgjorde i sin tur Finska Kulturfondens Argumenta-projekt; syftet med projekten är att väcka långsiktig vetenskaplig och samhällelig debatt om öppna frågor till stöd för forskningen och beslutsfattandet.

Forskarna har på ett utomordentlig sätt insett att de nya idéerna förutsätter att olika veten-skapsområden går samma och att man känner till den forskning som bedrivs i anslutning till parallella områden. Boken är ett exceptionellt mångsidigt och djupgående diskussionsinlägg och lägger grunden för en mera omfattande samhällsdebatt och resonemang om Finlands skogar och målen för deras användning. Verkets teman är hållbar utveckling, skogsanvändningens historia, skogsodlingens mål och metoder, skogarnas mångfald, skogens många betydelser samt regionalt skogsbrukssamarbete.

Författarna till Uusi metsäkirja ser skogen för träden och öppnar tidigare osynliga stigar för läsaren.

5. Redaktör Kati Juurus, fotograf Marco Hyvärinen och klippare Minna Nuotio för televisionsprogrammen Ensimmäisen valtakunnan vieraana och Tie Guantanamosta som ingår i Rundradions TV1:s programserie MOT

De med turkarna besläktade uigurerna som bekänner sig till islam och bor i området Xinjiang i västra Kina hör till de minst kända offren för kriget mot terrorismen efter 2001. Kina stämplade raskt uiguraktivisterna som Al Qaida-anhängare och åtminstone över 20 fångar som räknas som uigurer hamnade i fånglägret Guantánamo som upprätthålls av Förenta staterna. Redaktör Kati Juurus, fotograf Marco Hyvärinen och klippare Minna Nuotio följer i två program som ingår i TV 1:s programserie MOT fem uigurfångars öden i Guantánamo och efter deras frigivning i Albanien. Programmen berättar om de nästan absurda öden som även en människa som konstaterats oskyldig kan råka ut för i världspolitikens virvlar.

Programmen är högklassiga dokumentärer som man har lyckats berika med även internationellt intressanta intervjuer och tagningar. De visar på ingående förtrogenhet med ämnet och företräder undersökande journalistik när den är som bäst. De berörda personernas och deras anhörigas öden följs förutom i Kina, Afghanistan och Pakistan även till Sverige och Finland. Förenta staterna erbjöd Finland att ta emot femton uigurer som varit fångar på Guantánamo som flyktingar, när man inte vågade återsända dem till Kina på grund av eventuellt inhumant bemötande där. Finland avböjde erbjudandet i likhet med många andra länder. Till slut gick bara Albanien med på att ta emot de frigivna uigurerna – men därifrån finns ingen väg ut. Juurus, Hyvärines och Nuotios skickliga program visar att staternas beslut och åtgärder kan på individnivå leda till situationer där en människa utan egen förskyllan förlorar t.o.m. sådana rättigheter som man har velat trygga genom flertalet internationella avtal.

6. Professor Jukka Maalampi för verket Maailmanviiva – Albert Einstein ja moderni fy-siikka (Ursa)

Professor Jukka Maalampis verk Maailmanviiva – Albert Einstein ja moderni fysiikka beskriver de fysikaliska vetenskapernas utveckling från mitten av 1800-talet tills i dag. Det arbete som började med att klarlägga elektricitetens, magnetismens och ljusets egenskaper har lett till att en helt ny, kosmologisk världsbild har utformats och till att man löst hemligheterna med materians uppbyggnad.

Kärnan i fysikens utveckling ligger i relativitetsteorin och kvantmekaniken. Maalampis bok är uppbyggd kring Albert Einsteins rön men berättar samtidigt om fysikforskningens mångfasetterad framsteg. De fysikaliska vetenskaperna har möjliggjort ett informationssamhälle som utnyttjar teknologin.

Maalampi har lyckats hitta ett nytt och fräscht sätt att behandla en av vår tids vetenskapsikoner. Maailmanviiva är en livfullt skriven, kompakt framställning av den moderna fysikens uppkomst. Det är en vetenskapshistorisk pärla som tecknar en fin bakgrund till den moderna fysiken och teknologin.

7. Ansvarig redaktör Reijo Perälä, producent-redaktör Seija Aunila, producent-redaktör Rita Landström, redaktör Jukka Lindfors, redaktör Paavo Rytsä, arkivredaktör Seija de Rybel, redaktör Charlotta Hedman och desktop publishing utvecklare Hannu Sola för Rundradions webbtjänst Elävä arkisto

Rundradions Elävä arkisto utgör nationens audiovisuella minne, som tillhandahåller tv-program, arkivfilmer, fotografier och radioprogram öppet och avgiftsfritt över internet. Stora nyhetshän-delser, nostalgiska tidsbilder, idrottens höjdpunkter, människornas liv under olika årtionden finns tillgängliga för medborgarna oberoende av tid och rum.

Tjänsten, som öppnades hösten 2006, innehåller för närvarande över 200 timmar tv-program och gamla filmer samt ungefär 600 timmar radioprogram.

I tjänsten ingår också det svenskspråkiga Arkivet samt Radions symfoniorkesters sidor. I utbudet ingår också Elävä arkistos webbradio som fungerar dygnet runt och som sänder program ända från Pekka Tiilikainens krigstida frontreferat tills i dag. De äldsta filmerna i Elävä arkisto är från 1906, dvs. över hundra år gamla. Innehållet kompletteras fortlöpande.
En särskild fördel med tjänsten är de artiklar som ger bakgrunden till programmen och som placerar in materialet i det historiska sammanhanget och belyser bakgrunden till programmen på ett sakkunnigt sätt. Tjänsten utnyttjar de möjligheter som den nya tekniken för informationsöverföring erbjuder på ett mångsidigt sätt som aktiverar användarna. De interaktiva sidorna uppmanar användarna att komplettera och kommentera artiklarna samt att framställa egna önskemål om material som borde ingå i arkivet.

Elävä arkisto är en bildande och även underhållande arkivkälla som gjorts med journalistisk yrkesskicklighet för alla medborgare. Det kan användas på många olika sätt i undervisningen och för att åskådliggöra olika saker av t.ex. experter på fostran och kommunikation.

8. Filosofie doktor Sirkka-Liisa Ranta för verket Hellettä, heinäpoutaa – heinänteon kulttuurihistoriaa (SKS)

Heinänteon kulttuurihistoriaa är en åskådligt skriven historia över det finländska jordbruket och en livsform.

Etnolog Sirkka-Liisa Rantas verk förenar en klar framställning med detaljrikedom. Det om-sorgsfulla grundarbetet glimtar fram i textens informationsrikedom, de noggranna hänvisningarna och citaten som ger färg åt tidsbilden. Tillsammans med de noga utvald illustrationerna och de träffande bildtexterna tecknar verket i läsarens sinne en bild av höbärgningen, utan att hemfalla åt överdriven nostalgi. Höbärgning är ett krävande arbete som utfördes med välbehag.

Höbärgningens kulturhistoria lever stark i dag. Vi använder uttryck som är kända från höbärgningen, den traditionella bilden av en somrig landsbygdsidyll är komplett när höstörar finns med på bilden. Höbärgningen är fortfarande ett arbete som värdesätts högt, värdefulla husdjur, t.ex. hästar, kräver högklassig mat – sommarens bästa torrhö.

Tyngdpunkten i det etnologiska verket ligger på höbärgningsredskapen och -metoderna, men där presenteras också filmernas höstacksromantik och konstens och litteraturens räfserskor och hav av lador. Illustrationerna gör den grundmurade helheten tilltalande nostalgisk.

- - -

Ytterligare information
- ordförande Jussi Nuorteva (delegationen för informationsspridning), tfn (09) 228 52202
- generalsekreterare Reetta Kettunen (delegationen för informationsspridning), tfn (09) 228 69 236
- undervisningsrådet Annu Jylhä-Pyykönen (undervisningsministeriet), puh. (09) 160 77200