Statens pris för informationsspridning till åtta pristagare som synliggör det osynliga
Mottagarna av statens pris för informationsspridning 2025 förenas av sin förmåga att ge röst åt dem som hamnat i skymundan och att utmana rådande strukturer. Pristagarna hjälper oss att se på världen med undersökande, empatiska och kritiska ögon.
Forsknings- och kulturminister Mari-Leena Talvitie delade ut priserna den 13 juni i Helsingfors. Ministern betonade hur viktig informationsspridning är för att skapa en djupare förståelse, särskilt i tider av osäkerhet.
– Att sprida information stärker också samhörigheten. Det öppnar dörrar till världar vi annars inte skulle se eller uppleva. I dessa tider hjälper särskilt välstrukturerad information oss att förstå olika erfarenheter och perspektiv. Det hjälper oss att hitta gemensamma ord och teman, och det främjar en konstruktiv samtalskultur. Tillsammans bidrar dessa faktorer till att göra samhället både mänskligare och starkare, sade minister Talvitie.
Statens pris för informationsspridning är Finlands högsta utmärkelse för förtjänstfullt arbete inom informationsspridning. Vem som helst kan föreslå pristagare. Delegationen för informationsspridning bedömer förslagen och lämnar därefter sitt förslag till pristagare till forsknings- och kulturministern.
Priserna uppgår till 15 000 euro, med undantag för Katariina Havukainen, Inkeri Hyvönen och Ella Lahdenmäki (Jumppatytöt) samt Operaatio Arktis ry, som får 30 000 euro. Om en arbetsgrupp är pristagare fördelas prissumman jämnt mellan mottagarna.
Statens pris för informationsspridning 2025
Katariina Havukainen, Inkeri Hyvönen och Ella Lahdenmäki, magistrar i teaterkonst, för pjäsen Jumppatytöt (”Gymnastikflickor”), som är ett anförande för ungas ro att växa
Jumppatytöt på Teater Takomo förenar minne och rörelse. Pjäsen är en dokumentärteater som grundar sig i Katariina Havukainens, Inkeri Hyvönens och Ella Lahdenmäkis egna upplevelser inom estetisk truppgymnastik. Verket, som skrivits och regisserats av skådespelargruppen, ger en röst till de hundratusentals finländska flickor och kvinnor som kommit i kontakt med gymnastikföreningar.
Finland är världens mest framgångsrika land inom estetisk truppgymnastik. Trots det förblir grenens historia till stor del osynlig. Inga gymnastikdräkter hängs upp i taket på idrottshallarna, trots att de har presterat toppresultat.
Jumppatytöt öppnar på ett förtjänstfullt sätt upp grenens bakgrund ur flera olika synvinklar. Pjäsen är inte bara en skildring av idrott. Åskådaren behöver inte vara gymnast för att känna igen temana om ett problematiskt förhållande till kroppen, dålig ledning eller mobbning. Pjäsen betonar ungas rätt att få växa i lugn och ro.
Pjäsen, som fått ros för sin autenticitet, turnerar runtom i hela Finland åtminstone fram till våren 2026. Efter pjäsen diskuterar skådespelarna med publiken både på teatern och på sociala medier. Jumppatytöt träffar mitt i prick på både vackra och smärtsamma privata minnen och gör dem gemensamma och delade.
[Jumppatytöt är en föreställning producerad av Teatteri Takomo som uruppfördes i festsalen i Minervaskolan i Helsingfors den 13 april 2024.]
Docent Riie Heikkilä för det aktuella verket Miksi lakkasimme lukemasta? Sosiologinen tulkinta lukemisen muutoksesta (”Varför slutade vi läsa? En sociologisk tolkning av förändringen i läsandet”)
Tiden som går åt till läsning har minskat. Riie Heikkilä nöjer sig inte med att sucka över den förlorade läskulturen, utan frågar: Varför slutade vi läsa? Hon granskar fenomenet genom samhällsstrukturer, vardagsrytmer och kulturella livsstilar. Hon ger ordet till människor vars förhållande till läsning – och till kultur överhuvudtaget – är motstridig, likgiltig eller till och med avvisande.
Det är just det här som är verkets största förtjänst: Vi får höra dem som vi talar om.
Verket ger en intressant och lättfattlig vinkel för att granska hur läsningen har utvecklats i Finland. Heikkilä använder sig av såväl historisk statistik som ett rikt intervjumaterial som samlats in enkom för boken. Slutresultatet är metodmässigt starkt och gör samtidigt intryck på läsaren: Bastant vetenskaplig forskning kan paketeras i ett format som intresserar den breda allmänheten.
[Miksi lakkasimme lukemasta? Sosiologinen tulkinta lukemisen muutoksesta, Gaudeamus 2024]
Journalisterna Anne Kantola och Jecaterina Mantsinen samt Omos ”Opa” Okoh, som arbetar professionellt inom kreativt arbete, för verket Kuin veljet. Totuus Suomen katujengeistä (”Som bröder. Sanningen om gatugängen i Finland”)
I Anna Kantolas, Jecaterina Mantsinens och Omos ”Opa” Okohs verk funderar de över vad som ligger bakom gängbildningen och våldet bland unga män. De ställer frågan om huruvida gatugängen är verklighet, hur de är förknippade till organiserad brottslighet och i vilken mån de är en följd av rasism, fattigdom och marginalisering.
I verket kommer myndigheter, experter och den närmaste kretsen kring gängmedlemmarna till tals. En exceptionell förtjänst och styrka som boken har är intervjuerna med unga män som anses vara medlemmar i gatugäng. Författarna har vunnit de intervjuade männens förtroende och fått dem att själva berättat sin historia: Ungdomarna beskriver sin barndom, analyserar betydelsen av kompisgäng och funderar samtidigt över sina egna möjligheter och val.
Boken är en påminnelse om att det som ligger bakom gatugängen är en relativt okänd verklighet, där unga upplever sig bli uteslutna. De har ingen egen plats, ingen tro på framtiden och ingen möjlighet att växa upp till att bli myndiga medlemmar i det finländska samhället.
[Kuin veljet. Totuus Suomen katujengeistä, Johnny Kniga 2024]
Journalisten Jaakko Keso för gränsöverskridande journalism
Journalisten Jaakko Keso har redan hunnit skapa sig en karriär som vägvisare. Han är där det händer, han deltar, han är personlig och han bemöter människor med värme. Samtidigt överskrider han medvetet traditionella journalistiska gränser.
Kesos produktion ifrågasätter förenklande moraliska uppsättningar och ger inga färdiga svar. Han låter fenomenen tala för sig själva. Keso granskar subkulturer och fenomen som förblir i marginalen på ett sätt som är lättfattligt samtidigt som det är analytiskt. Han har också tagit upp samhälleliga ömma punkter relaterade till att unga män blir marginaliserade.
Äkthet, närvaro och förmågan att förstå människor utgör kärnan i Kesos arbete. Den här sortens journalism visar inte bara världen, utan ändrar också sättet som vi ser på den.
[Journalisten Jaakko Keso arbetar på Yle Kiosken, Rundradion Ab]
Journalisten Mikko ”Peltsi” Peltola, äventyraren Osmo Peltola och regissören och fotografen Juha Korhonen om serien Peltsi ja Osmo (”Peltsi och Osmo”) som handlar om rikedomen i mänskligheten och naturen
I sin programserie öppnar journalisten Mikko ”Peltsi” Peltola och hans son Osmo Peltola fönster mot rikedomen i livet, mänskligheten och naturen. De cyklar, tältar och bor i sommarstugor runtom i Finland och låter tittaren bekanta sig med områdenas och naturens mångfald.
Osmo har Downs syndrom. Styrkan i serien är att det varken betonas eller göms undan. Peltsis och Osmos utflykter och diskussioner visar hur vanligt även livet för en lite annorlunda familj i grund och botten är.
Peltsi ja Osmo är varken predikande eller förklarande. Den ser på världen på ett nyfiket och öppet sätt och bjuder in tittaren att göra detsamma. Förutom att se naturens mångfald får vi lov att se människornas glada olikheter.
Downs syndrom förknippas ofta med gladlynthet, bekymmerslöshet och tillgivenhet. När de här egenskaperna, som är så viktiga för vår värld, får ta plats, smittar de av sig. Serien bygger gemenskap, inre uthållighet och kunskapsmässig uppmärksamhet.
[Peltsi ja Osmo, Yle Tiede ja ympäristö, Rundradion Ab]
Arkitekturhistorikern Panu Savolainen och fotografen Aleks Talve för popularisering av den finländska arkitekturhistorien och ökning av läsfärdighet när det gäller byggd miljö
Arkkitehtuurimme vuosituhannet. Suomen arkkitehtuurin historia alusta loppuun (”Årtusendena i vår arkitekturhistoria. Finlands arkitekturhistoria från början till slut”) är som en tidsmaskin gjord av trycksvärta, ett planetariskt perspektiv och intellektuellt mod. Det handlar inte bara om vad vi har byggt, utan avslöjar hur byggandet har format oss som kultur och art.
Verket lyckas med den nästintill omöjliga uppgiften att popularisera och skildra det 10 000 år långa finländska arkitekturarvet från förhistoriska gropar i marken till framtidens istid. Verket är kritiskt, vasst och sporrande, och krossar arkitekturmyter lika effektivt som en grävmaskin en modern byggnad. Helheten skapar ett synsätt där även ett betonghus är en forntida fossil relik och en lerhydda är förebilden för en hållbar framtid.
Styrkan i boken är inte bara mängden kunskap som den innehåller, utan också dess sätt att utmana läsaren att tänka annorlunda. I verket berättas det inte hur saker ligger till, utan läsaren tvingas att fråga sig varför vi gör som vi gör.
Den här sortens böcker skrivs sällan. De inte bara upplyser, utan förflyttar tyngdpunkten från vetande till hur vi förhåller oss till världen. För facklitteratur finns inget ambitiösare mål.
[Arkkitehtuurimme vuosituhannet. Suomen arkkitehtuurin historia alusta loppuun, Kustannusosakeyhtiö Sammakko 2024]
Docent Hanna Ylöstalo och postdoc-forskarna Heini Kinnunen, Emma Lamberg och Inna Perheentupa för verket Feminismiä talouteen. Opas kriittiseen talouslukutaitoon (”Feminism i ekonomin. En guide till kritisk ekonomiläsfärdighet”) som öppnar upp ämnet ekonomi
Det behöver inte vara svårt eller alternativlöst att prata om ekonomi. Feminismiä talouteen bjuder in läsaren till ett ekonomisamtal mellan många röster.
Hanna Ylöstalo, Heini Kinnunen, Emma Lamberg och Inna Perheentupa samlar forskningsbaserad information om hur den nuvarande ekonomiska politiken får sin egen grund att förvittra.
I verket frågar de varför de ekonomiska grundpelarna i stil med omsorg och hushållsarbete fortfarande till största delen är osynliga i bokföringen för samhällsekonomin. På motsvarande sätt frågar de varför miljöns hållbarhet fortfarande inte får ett sådant värde på marknaden att förstörelse av den skulle anses vara helt ofattbart.
Författarna kritiserar maktförhållanden och uppfattningar om ekonomin som lever och frodas även i modern tid, och som inte beaktar former av ojämlikhet. I verket presenteras centrala teman och begrepp inom feministisk ekonomi på ett koncist sätt och läsaren får vägledning för att fördjupa sig vidare i ämnet.
Verket är inte enbart tryckta sidor. Det fortsätter i form av diskussion i en podcast och är en påminnelse om att ekonomin tillhör oss alla.
[Feminismiä talouteen. Opas kriittiseen talouslukutaitoon, Gaudeamus 2024]
Operaatio Arktis ry för samhällelig påverkan baserad på forskningsbaserad information
Operaatio Arktis, en organisation grundad av ungdomar, påverkar målmedvetet den globala klimatpolitiken och klimatstrategierna för att bevara istäckena i polarområdena och förhindra att Jordens tippningspunkter överskrids. Metoden är klimatintervention och målet är att trygga ett stabilt samhälle och en blomstrande livsmiljö för yngre generationer.
På det finländska organisationsfältet är Operaatio Arktis ett ovanligt exempel. Verksamheten är förankrad i forskningsbaserad information och samarbete med vetenskapliga experter på hög nivå. Operaatio Arktis påverkar skickligt och känslomässigt, men framför allt med fokus på information.
Den globala påverkan är framför allt till för dem som kommer till världen mitt i de beslut som fattas nu. De unga organisationsmedlemmarna har på kort tid lyckats göra sin röst hörd på inhemska och utländska arenor, uttryckligen tack vare det gripande kunskapsunderlag som de presenterar.
Mer information: Reetta Kettunen, generalsekreterare, delegationen för informationsspridning, tfn 040 733 5935, reetta.kettunen(a)tjnk.fi