Prisen för informationsspridning delades ut

Livsgärningspriset gick till Juha Nurminen, som har blivit känd som forskare, fotograf och samlare. Han har också värnat om sjöfartskulturen och -historien och informerat om den. Han har gjort ett omfattande livsverk genom att sprida information om historien, kulturen och miljöns situation i Östersjön och längs dess kustområden.

I år ville man vid beviljandet av prisen uppmärksamma att samhället har blivit allt mer mångkulturellt.
– Det är särskilt viktigt att alla befolkningsgrupper har en likvärdig andel i informationsproduktionen. Det betyder att personer med olika bakgrund arbetar med professionell informationsproduktion, men det betyder också delaktighet i olika sakkunnigarbetsgrupper, konstaterade Skog.

En arbetsgrupp vid Helsingfors stads internationella kulturcenter Caisa belönades:
direktören Johanna Maula, tf. direktören Ahmed Akar, kulturproducenten Kitari Mayele, kulturproducenten Alina Ciesla, kulturproducenten Ogechukwu Eneh, kulturproducenten Lilian Neo, kulturproducenten Azra Dzaferovic-Lika, ADB-planeraren Edmon Dolaian, webbtjänstplaneraren Katja Kaila, stf. webbtjänstplaneraren Elina Huhta, informatören Martta Louekari samt dekor- och inredningsplaneraren Faruk Lika.

Dessutom belönades journalisten Eeva Luotonen, professor Max Engman, filosofie doktor Lena Huldén, professor Pentti Huovinen, illustartören Irmeli Matilainen, psykologie doktor Eija Palosaari och professor Esko Valtaoja.

Undervisningsministeriet beviljar statens pris för informationsspridning på förslag av delegationen för informationsspridning. Delegationens medlemmar är genereldirektören Jussi Nuorteva (ordförande), professor Laura Kolbe (viceordförande), professor Liisi Huhtala, chefredaktören Johanna Korhonen, direktör Kirsi Lindroos, professor Markku Löytönen, informationschefen Anu Mustonen, akademiprofessor Risto Nieminen, journalisten Martti Paananen, professor Yrjö Juhani Renvall och professor Marja-Liisa Riekkola. Delegationens generalsekreterare är filosofie doktor Reetta Kettunen.

Prismotiveringar:

1. Styrelseordförande EM Juha Nurminen för en mångsidig livsgärning inriktad på Östersjöns historia, kultur och skydd

EM Juha Nurminen (f. 1946) har förutom för sin affärsverksamhet blivit känd som forskare, fotograf och samlare liksom för att värna och sprida kunskap om sjöfartskultur och -historia samt främja skyddet av Östersjön.

Nurminen är styrelseordförande för stiftelsen John Nurmisen Säätiö, som grundades 1992. Stiftelsen har koncentrerat sig på sjöfartens, forskningsresandets och kartografins historia och på att göra den känd samt på miljöfrågor. Stiftelsen förlägger publikationer, ordnar utställningar och lånar ut sitt material till utställningar samt stöder vetenskaplig forskning.

Juha Nurminen har varit starkt synlig som en förespråkare och aktiv aktör när det gäller stiftelsens mål. Nurminen är en produktiv skribent och publicerare. Under hans ledning har det hållits havs-, kart- och kulturhistoriska seminarier, utställningar samt redigerats ett stort antal publikationer. Alla verksamhetsformer har öppnat sjövägarnas långa och vindlande historia för den stora allmänheten. Verk som är översatta till flera språk är bl.a. Mare Balticum (1995) (sv. Mare Balticum), Ultima Thule - pohjoiset löytöretket (2001) (sv. Ultima Thule - artiska upptäctksfärder) och Meritie – navigoinnin historiaa (2007). Publikationerna och verken har visat på Östersjöns betydelse som en viktig led för Finlands kultur och politik.

Den senaste stora utställningen som förverkligades under Nurminens ledning hösten 2006, Nordiska kartans historia – från myter till verklighet, gestaltade den europeiska kartografins historia från 1500-talet till i dag. Utställningen visade hur en geografisk helhet, Norden, de nordiska länderna, Skandinavien, tog sin plats i det europeiska rummet.

John Nurmisen Säätiö har de senaste åren arbetat för en renare Östersjö. Juha Nurminen har själv bidragit till att öka kunskapen om Östersjöns tillstånd och deltagit i verksamhet i syfte att minska eutrofieringen och blågrönalgsblomningarna. Under Nurminens ledning har stiftelsen redan satsat på konkreta projekt som förbättrar havets tillstånd. Nurminen har spelat en central roll för hur det har informerats om Östersjöns historia och behovet av skydd i Finland och staterna i området.

Juha Nurminen har utfört en betydande livsgärning för att öka kunskapen om Östersjöns och dess kustområdens historia och kultur och om miljöns tillstånd där.

2. Helsingfors stads internationella kulturcentrum Caisas direktör Johanna Maula, tf. direktör Ahmed Akar, kulturproducent Kitari Mayele, kulturproducent Alina Ciesla, kulturproducent Ogechukwu Eneh, kulturproducent Lilian Neo, kulturproducent Azra Dzaferovic- Lika, ADB-planerare Edmon Dolaian, planerare av webbtjänsten Katja Kaila, tf. planerare av webbtjänsten Elina Huhta, informatör Martta Louekari samt scenograf och inredare Faruk Lika för produktion av mångsidig information för och om invandrare

Helsingfors stads kulturcentrum Caisa grundades 1996 som en internationell mötesplats för invandrare och stadsbor. På drygt tio år har Caisa utvecklats till den viktigaste aktören som främjar kulturell mångfald i huvudstadsregionen. Caisa ordnar varje år hundratals evenemang, där antalet deltagare stiger till över 100 000. På detta sätt förmedlas en betydande mängd information om å ena sidan den finländska kulturen och det finländska samhället till invandrarna men samtidigt om olika invandrargruppers kultur till såväl finländare som användare som företräder andra kulturer. I anslutning till Caisa arbetar en mängd föreningar och sammanslutningar. Invandrarna spelar en central roll som informationsproducenter.

En speciellt viktig informationskanal har blivit den Infobank (www.infopankki.fi) som upprätthålls av Caisa och samarbetsinstanserna och som erbjuder grundläggande information på 15 olika språk för invandrare om samhällets funktion och möjligheterna i Finland.

Kulturcentret Caisa är ett utmärkt exempel på invandrarnas förmåga att fungera som aktiva kunskapsproducenter, när de erbjuds grundläggande förutsättningar för det.

3. Redaktör Eeva Luotonen för radioarbete med programserierna Kuka on kukin kirjallisuudessa och Jumalainen heinäkuu

Radioredaktör Eeva Luotonen har förmåga att hitta nya och insiktsväckande perspektiv på även bekanta saker. I hennes program hörs också redaktörens omfattande kännedom om de saker hon behandlar. Luotonen är grundligt insatt i den finska litteraturen och kulturen. I sina program närmar hon sig litteraturen genom att stöda sig på facklitterära och vetenskapliga aspekter. Hon kopplar ihop förståelse och tolkning av litteratur med historia och samhälle på ett föredömligt sätt och ger ändå utrymme ät läsarens subjektiva läsupplevelse som grundar sig på hans eller hennes egen erfarenhet.

Eeva Luotonens omfattande programserie Kuka on kukin kirjallisuudessa gör lyssnarna förtrogna med världslitteraturens personer och gestalter, verkliga och fiktiva. Programmet öppnar vägar till antikens och Bibelns gestalter, Petrarcas verk, doktor Jekylls och mister Hydes bakgrund och psykologin bakom sagornas evigt unge Peter Pan. Delegationen för informationsspridning ansåg också att redaktör Luotonen stod för en mycket betydande insats i Radio 1:s program på temat Jumalainen heinäkuu.

Eeva Luotonen har skapat sin radiokarriär är som redaktör, producent och redaktionschef vid Rundradions Radio 1. Hon fick Suomalaisen radio- ja tv-viihteen seura Studio Kymppis Eero Saarenheimo-pris 2006.

4. Professor Max Engman för verket Raja. Karjalankannas 1918 – 1920 (WSOY)

Finlands första steg som självständig stat var svåra. Relationerna till Sovjetryssland förblev spända ända till freden i Dorpat 1920 och även länge efter det. Som suverän stat måste Finland framför allt bevaka sina statsgränser. Den lilla Systerbäck som skiljer Finland och Ryssland åt blev snart ett mikrokosmos som avspeglade Finlands utrikesrelationer. Utmed bäcken avgjordes också större internationella frågor.

Professor Max Engmans verk representerar den mikrohistoriska forskningsmetoden när den är som bäst. Från enskilda händelser utmed Systerbäck öppnar sig ett brett perspektiv på den nationella och internationella situationen. Engman har fördjupat sig noggrant i källmaterialet. Hans tidigare forskning bidrar till förståelsen av hur ett imperium fungerar. Verket avslöjar också med hur liten erfarenhet och hur små resurser Finland byggde upp sin existens som självständig stad.

Engman, som är professor i allmän historia vid Åbo Akademi, är en erfaren historieforskare. Han har också fungerat som sakkunnig för regissör Lauri Törhönens film Raja 1918, som berättar om författaren Jörn Donners far Kai Donners erfarenheter som gränskommendant. Filmen baserar sig inte på Engmans forskning, men den belyser på ett levande sätt den historiska situation som verket beskriver.

5. Filosofie doktor Lena Huldén för verket Den sexbente fienden, fi. Kuusijalkainen vihollinen (Schildts)

Segrar i krig tillskrivs ofta en avgörande betydelse som vägledare för mänsklighetens historia. Filosofie doktor Lena Huldéns verk visar att militära segrar eller förluster inte tillnärmelsevis alltid har avgjorts av fältherrarnas genialitet. De verkliga segrarna har varit loppor, löss, kackerlackor och andra insekter – arméernas sexfotade fiender. De sjukdomar som de spridit har dödat långt flera soldater än vad som fallit i strid. Napoleon besegrades inte av Rysslands vinter, som det ofta påståtts, utan i verkligheten krossades hans arme av en klädlus som intagit soldaternas uniformer. Den fläckfeber som den orsakade dödade tusentals soldater och förstörde till slut la Grande armées stridsmoral.

Huldéns verk är flytande och sakkunnigt skrivet. Trots sitt makabra tema är det t.o.m. roligt. Verket baserar sig på stark sakkunskap: Huldén är själv både historieforskare och entomolog. Insekternas betydelse som sjukdomsalstrare är visserligen känd från tidigare, men trots detta har de inte använts för att förklara krigshistoria. Uppenbarligen har det varit svårt för människan att erkänna att insekternas makt ofta har varit större än arméernas och fältherrarnas. Huldén påminner emellertid oss om att när man tagit hotet från insekterna på allvar har det varit en avgörande hjälp i krigsansträngningarna framför allt i andra världskriget och efter detta och att militär framgång i sista hand grundar sig på erkännandet av fakta. Framför allt är verket ändå en högklassig presentation av sjukdomarnas internationella kulturhistoria.

6. Professor Pentti Huovinen och illustratör Irmeli Matilainen för verket Heippa, täällä bakteeri (WSOY)

Människan klarar sig inte utan bakterier och andra mikrober. Mikrober finns på ett otal ställen på och i människan: huden, tarmarna, slemhinnorna; en vuxen människa bär på sammanlagt ungefär ett och ett halvt kilo. Hela denna mikrobsamling hjälper sin värd på många olika sätt. Olika mikrober finns också överallt i vår omgivning, t.ex. i jorden, träden, växterna och djuren, insekterna. En del mikrober är också farliga, t.o.m. dödligt farliga, t.ex. de virus som orsakar blödarfeber.

Forskarprofessor Pentti Huovinen har skrivit en ovanligt klar och åskådlig bok för barn och ungdomar, där han går igenom både mikrober som är nyttiga och sådana som är skadliga för människan. Mikrobernas roll som sjukdomsalstrare förklaras enkelt och lättfattligt. Bokens perspektiv är brett, eftersom han inte närmar sig mikroberna endast ur hälsoperspektiv, utan läsaren lär sig att förstå mikrobernas roll som matfördärvare, betydelsen av rent vatten, vikten av att tvätta händerna eller varför svett luktar.

Irmeli Matilainens illustrationer passar väl ihop med texten och åskådliggör den på ett levande sätt.

Heippa, täällä bakteeri! är en realistisk, sakkunnig och rolig faktabok, som lyckas i sitt syfte: bokens information och lärdomar smälter lätt in som en del av vårt vardagsbeteende.

7. Psykologie doktor Eija Palosaari för verket Lupa särkyä (Edita)

Psykologie doktor Eija Palosaari klär de känslor, tankar och kroppsliga reaktioner som förorsakas av uppskakande erfarenheter i ord. Verket Lupa särkyä hjälper oss att förstå att såväl de våldsammaste känslostormar som likaväl avsaknaden av känslor är helt normala reaktioner i krissituationer. Palosaari förmedlar den visdom hon förvärvat i såväl praktiskt krisarbete som forskarens roll att möta en krissituation och en närstående som upplevt en kris.

I den svåra konsten att popularisera psykologiskt vetande lyckas Palosaari med att kryssa på ett ansvarsfullt, pålitligt och lidelsefritt sätt. Boken ingjuter styrka genom att ge tro på möjligheterna till återhämtning och förlåtelse. Med respekt för olika människors individuella sätt att reagera hjälper Palosaari dem som befinner sig i en tragisk situation att inse att var och en har lov att lida smärta men och också möjlighet att läka.

8. Professor Esko Valtaoja för den vetenskapsinformativa boktriologin Kotona maailmankaikkeudessa (2001, Ursa) (sv. Hemma i världsrymden), Avoin tie. Kurkistuksia tulevaisuuteen (2004, Ursa) och Ihmeitä. Kävelyretkiä kaikkeuteen (2007, Ursa)

Professorn i rymdastronomi Esko Valtaoja från Åbo steg i 2007 års Vetenskapsbarometer vid sidan av genforskaren Leena Palotie och datateknikgurun Linus Torvalds fram som en av de få forskare i dagens Finland som också är kända bland den stora allmänheten. Valtaoja är en uppskattad vetenskapare men samtidigt oöverträfflig när det gäller att popularisera kunskap. Till skillnad från många av sina kollegor har han också vågat ge ut av sig själv. Esko Valtaoja gör forskningen mänsklig, lättare att närma sig. Förhoppningsvis uppmuntrar detta unga att våga sig in på forskarbanan.

Den sista delen av Esko Valtaojas trilogi, Ihmeitä, kom ut 2007. Serien har väckt ovanligt bred uppmärksamhet, den första delen Kotona maailmankaikkeudessa (Hemma i världsrymden) som kom ut 2001 vann Fakta-Finlandia-priset 2002. Den andra delen i trilogin, Avoin tie, kom ut 2004.

Tack vare sina verk har Valtaoja på 2000-talet stigit fram som ett av den populärvetenskapliga litteraturens obestridliga finländska toppnamn.

Ytterligare information:
- generaldirektör Jussi Nuorteva (delegationen för informationsspridning), tfn (09) 228 52202
- generalsekreterare Reetta Kettunen (delegationen för informationsspridning), tfn (09) 228 69 236
- undervisningsrådet Annu Jylhä-Pyykönen (undervisningsministeriet), tfn (09) 160 77200