4 Lägesbild och centrala förändringsfaktorer för utbildnings- och forskningssystemet

Det finländska utbildningssystemet är omfattande och fungerar i många hänseenden på ett högklassigt sätt. Alla barn har lika rätt till småbarnspedagogik, förskoleundervisningen är förpliktande och deltagandet i den är täckande. Nästan alla barn slutför den grundläggande utbildningen och inlärningsresultaten är på en god nivå i en internationell jämförelse. Det finns tillräckligt med utbildning på andra stadiet för alla som avslutar den grundläggande utbildningen och år 2019 inledde 94 procent av dem som avslutade den grundläggande utbildningen och som inte hade fyllt 18 år direkt utbildning som leder till examen, och av de övriga fortsatte över tre procent i utbildningar i övergångsskedet (förberedande och handledande utbildningar samt grundskolans påbyggnadsundervisning). 12 Antalet nybörjarplatser i utbildning på högre nivå är omkring en och en halv gånger större än årskullen och efterfrågan på utbildning är stor. Forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamheten är mångsidig. Finland har en stark ställning i fråga om vetenskapliga publikationer och är ett ledande land inom utnyttjande av digitala teknologier

Systemet fungerar emellertid inte till alla delar på förväntat sätt med tanke på samhället och studerandena och ger inte önskade resultat. Deltagandet i småbarnspedagogik är i Finland mindre än i andra länder i Norden. Inlärningsresultaten i den grundläggande utbildningen har blivit svagare. Omkring 15 % av årskullen blir utan en examen på andra stadiet och andelen personer som avlagt högskoleexamen har inte ökat på samma sätt som i jämförelseländerna. Jämlikheten i utbildningen har inte ökat. Skolutmattningen och andra riskfaktorer för välbefinnandet hos skolelever och studerande har ökat. Investeringarna i FUI-verksamhet är inte tillräckliga. Forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhetens volym och resultat är inte heller på jämförelseländernas nivå.

Utbildningens och forskningens relation till samhällets förändring går i två riktningar. Å ena sidan inverkar förändringsfaktorerna på många sätt på verksamhetsförutsättningarna för utbildningen och forskningen samt deras mål och verksamhetssätt. Å andra sidan är utbildningen och forskningen centrala drivkrafter bakom förändringen. Utbildning och forskning har betydande konsekvenser för stabiliteten, funktionen och välfärden i samhället. Fostran, utbildning och forskning bidrar till en bättre framtid.

Hantering av förändringen förutsätter kreativt lärande och förändringarna skapar också nya möjligheter och nya sätt att lära sig. Lärande har aldrig enbart skett inom utbildningssystemet och ovannämnda faktorer ändrar ytterligare förhållandet mellan utbildning och informellt lärande som sker utanför utbildningssystemet. Arbete och lärande är i allt större grad sammanlänkade och när arbetet förändras kommer förändringar även att ske i fråga om inlärning i och utifrån arbetet såväl i fråga om tid, plats som inlärningssätt. Teknologin skapar nya möjligheter till lärande oavsett tid och plats, och det betyder att vilken miljö som helst samtidigt är en inlärningsmiljö, och lärandet blir en integrerad del av livet i övrigt. Ett utbildningssystem som är öppet mot omvärlden kan koppla ihop och sammanlänka de formella och de övriga studievägarna och resultaten av dem så att de är anpassade efter varje studerande samtidigt som de studerande erbjuds stöd och handledning.

Alla kan emellertid inte på samma sätt dra nytta av omvälvningarna i möjligheterna till lärande. Det offentliga utbildningssystemet har, som en institution som berör hela befolkningen, ett särskilt ansvar att främja likabehandling, respektera allas människovärde och sträva efter det allmänna bästa. Mitt i de drastiska förändringarna prövas också människornas förmåga och uthållighet. Fostran och utbildningen måste utgå från människan som en moralisk, emotionell och intellektuell varelse som hör till en gemenskap. Endast på detta sätt kan en person stödjas i utvecklingen till en fullvärdig medlem av sin gemenskap som förstår helheter och sammanhangen mellan sig själv och omvärlden. I bästa fall stöder utbildningen personens ansvarstagande för sig själv, familjen, gemenskapen, samhället och världen. Genom fostran och utbildning är det möjligt att stärka ett empatiskt, etiskt och ekologiskt tankesätt och känslan av samhörighet.

I detta kapitel av redogörelsen behandlas sju centrala förändringsfaktorer som påverkar och blir påverkade av utbildnings- och forskningssystemet: befolkningsförändringen, den ökande ojämlikheten, omvälvningarna i arbetet, ekonomin och näringslivet, den teknologiska utvecklingen, miljöns tillstånd och klimatförändringen, demokratin och de mänskliga rättigheterna samt internationaliseringen och de globala problemen. Också den globala krisen till följd av coronaviruset har redan påverkat många av de ovannämnda förändringsfaktorerna och lyft fram betydelsen av utbildning och forskning för människornas välfärd, nationens kristålighet och samhällets resiliens.

Befolkningsförändringen leder till omvälvningar i utbildningssystemet

Befolkningsstrukturen och de demografiska förändringarna har ett samband med välfärd, samhällets utveckling och olika områden inom politiken. Till exempel befolkningens åldersstruktur och försörjningskvot samt nettoinflyttningen och den naturliga befolkningstillväxten som reglerar befolkningsmängden utgör grunden för samhällsplanering både nationellt och regionalt. Därtill inverkar befolkningens närings-, utbildningsoch familjestruktur samt den språkliga och etniska fördelningen på många sätt till exempel på behovet av olika tjänster.13

Befolkningsutvecklingen har på 2010-talet blivit starkt differentierad i Finland. De främsta problemen med befolkningsutvecklingen hänför sig till befolkningens åldrande, minskningen av befolkning i arbetsför ålder samt den snabba nedgången i nativiteten. På regionnivå kommer befolkningsutvecklingen att bli starkt differentierad i synnerhet mellan stora studiestäder och övriga delar av landet. Befolkningskoncentrationen ökar skillnaderna mellan olika delar av landet och landskapen och i allt större grad inom landskapen.

Enligt Statistikcentralens befolkningsprognos kommer befolkningen i Finland att minska från 2031 och i synnerhet de yngre årskullarna blir mindre. År 2018 föddes omkring 47 300 barn i Finland vilket är en fjärdedel mindre än 2010, och barnåldersklasserna har minskat i nästan alla kommuner. År 2017 fanns det nästan 50 kommuner i Finland där under 15 barn föddes. Enligt befolkningsprognosen kommer det 2030 redan att finnas 80 kommuner i Finland där under 15 barn föds per år. På grund av nedgången i nativiteten har antalet barn på 0–6 år redan minskat. Nedgången är störst i tätorter och landsbygdskommuner. I inflyttningsområdena kommer antalet barn troligen att öka. Även om de mindre årskullarna enligt befolkningsprognosen minskar behovet av bastjänster också inom småbarnspedagogiken, kommer de åtgärder som vidtas för att höja deltagandegraden i småbarnspedagogik troligen att leda till att behovet av tjänster hålls nära nog på samma nivå eller till och med ökar. Fram till 2030 kommer åldersklassen 7–15 år att minska med 17,5 % jämfört med 2020.

I de äldre åldersklasserna syns befolkningsförändringen med dröjsmål. Enligt befolkningsprognosen kommer åldersklassen 16 år att öka fram till 2025 med drygt 4 600 personer jämfört med 2019. Antalet årskullar som övergår till andra stadiet kommer att vara större än i dag fram till 2030 innan det svänger brant nedåt så att det år 2040 endast utgör 83 procent av nuvarande nivå. På längre sikt kommer dock antalet 15–24-åringar att sjunka med cirka 91 000 personer från 2019 till 2040. Årskullarna krymper i så gott som alla ekonomiska regioner i Finland men i mindre ekonomiska regioner kommer utvecklingen att infalla tidigare och den är mer drastisk. I många ekonomiska regioner i Finland kommer antalet 15–24-åringar att minska med minst 30 procent. Enligt prognosen kommer antalet nya studerande i gymnasiet i största delen av de ekonomiska regionerna att minska med minst 20 procent före 2040. Antalet personer som inleder gymnasiestudier kommer att öka endast i två ekonomiska regioner. I fråga om yrkesutbildning är trenden densamma även om ändringen är något mindre dramatisk eftersom åldersstrukturen för studerandena i yrkesutbildning avviker från gymnasierna. Trots det kommer minskningen i största delen av de ekonomiska regionerna att vara över 20 procent och endast i två ekonomiska regioner är en betydlig ökning att vänta.14

Inverkan av det lägre födelsetalet på årskullarnas storlek får konsekvenser för högskolenivån i synnerhet på 2040-talet. De årskullar som uppnår högskoleåldern kommer fram till mitten av 2030-talet att vara nära nog lika stora som i dag.

Enligt Statistikcentralens klassificering efter härkomst bodde över 420 000 personer med utländsk bakgrund i Finland vid utgången av 2019. Hälften av dem bor i huvudstadsregionen men invandrare bor i nästan alla kommuner. Var sjätte person med utländsk bakgrund är född i Finland. Därtill bor tiotusentals internationella studerande och arbetstagare med tidsbegränsat uppehållstillstånd i Finland. I Finland talas 130 olika språk som modersmål.

Befolkningens mångfald och flerspråkigheten inverkar på många sätt på utbildningssystemet, speciellt i huvudstadsregionen och i andra stora städer. Enligt befolkningsprognosen ökar andelen barn med utländsk bakgrund i småbarnspedagogik och grundläggande utbildning till drygt 25 procent i huvudstadsregionen. Antalet studerande med invandrarbakgrund och som talar ett främmande språk har under de senaste åren ökat stadigt också i yrkesläroanstalter, gymnasier och högskolor.

I och med de mindre årskullarna utexamineras mindre arbetskraft för arbetslivets behov. Coronaläget och konjunkturerna inverkar på efterfrågan på arbetskraft och invandringsvolymerna på kort sikt men de inverkar inte på de långsiktiga utsikterna för det ökade behovet av kvalificerad arbetskraft i Finland. Organisationerna och företagen behöver utöver kvalificerad arbetskraft i allmänhet också specialkompetens. Antalet uppehållstillstånd som beviljats på grundval av arbete och studier har ökat betydligt under de senaste åren. Antalet är dock betydligt lägre än i jämförelseländerna och den internationella konkurrensen om de bästa experterna är hård. De internationella sakkunniga bidrar till att stärka och internationalisera utbildnings-, forsknings- och innovationsverksamheten i Finland. Mångfalden och internationaliseringen i samhället och arbetslivet påverkar i sin tur Finlands attraktionskraft i internationella experters ögon.

Konsekvenser av befolkningsförändringen för anordnande av utbildning

I fråga om småbarnspedagogik och grundläggande utbildning kommer de viktigaste frågorna i kommunerna att vara hantering och anpassning av kommunens servicenät, säkerställande av kvaliteten och tillgängligheten av undervisningen samt förutsättningarna för genomförande av elev- och studerandevården och av det stöd barnen och eleverna behöver. Trots att antalet barn som är i åldern för småbarnspedagogik har sjunkit på 2010-talet har behovet av tjänster inte minskat eftersom deltagandegraden och antalet barn i småbarnspedagogik har ökat. Skolnätet inom grundläggande utbildning har redan anpassats kraftigt i kommunerna. Antalet läroanstalter har under 2010-talet minskat jämnt både i tillväxtkommuner och i utflyttningskommuner. Antalet skolor med under 50 elever har minskat markant. Antalet små skolor har minskat från 610 skolor år 2011 till 346 skolor 2018. I övriga storleksklasser har minskningen av antalet skolor varit relativt sett mindre. Samtidigt har stora läroanstalter med över 500 elever ökat i synnerhet i tillväxtkommuner och kommuner med mycket snabb tillväxt. Det totala antalet skolor i grundläggande utbildning (årsklasserna 1–6, 7–9 och 1–9) har minskat med 513 under åren 2011–2018. Skolnätets komprimering kommer att fortsätta på 2020-talet. Antalet små skolor sjunker kraftigt när kommunerna samlar sina tjänster till större helheter för att upprätthålla servicenivån och minska kostnaderna. Skillnaderna i kostnaderna för den grundläggande utbildningen är stora mellan kommunerna redan i dag. Kostnaderna är i genomsnitt större i de landsbygdskommuner som avfolkas i snabb takt. I och med befolkningsutvecklingen kommer skillnaderna i kostnadsutvecklingen fortsättningsvis att öka. I små kommuner kan skolnätet redan nu vara så litet att endast en grundskola är kvar och tjänsterna kan inte skäras ned ytterligare utan att tjänsterna i kommunerna avskaffas helt.

I fråga om utbildningen på andra stadiet kommer förutsättningarna för anordnande att försvåras på 2030-talet. I fråga om gymnasieutbildningen kommer landet att polariseras ännu mer. I tillväxtcentrum kommer antalet studerande inte att minska på samma sätt som i glesbygder. Utvecklingen leder till att förutsättningarna för anordnande av utbildning är olika i olika delar av landet. I de regioner där befolkningen minskar blir grunden för statsandelsfinansiering för gymnasieutbildning mindre och huvudmännen måste ta in förlusterna på andra håll. Det finns risk för att anordnandet av gymnasieutbildning i vissa ekonomiska regioner blir ekonomiskt sett omöjligt och nätet krymper väsentligt. I dessa situationer kan likvärdig tillgänglighet i de olika delarna av landet inte tryggas.

Läget för yrkesutbildning är i stort sett detsamma som för gymnasierna men sambandet med primärkommuner är inte lika tätt som i fråga om gymnasieutbildning. När antalet studerande minskar blir finansieringsgrunden väsentligt mindre hos en del av anordnarna av yrkesutbildning. Minskningen av finansieringen möjliggör inte längre anordnande av högklassig utbildning, inte heller investeringar i lokaler och utrustning. Förutsättningarna för anordnande av yrkesutbildning kommer att vara mycket olika i olika delar av landet. Den olika utvecklingen kommer att ha kumulativa effekter på arbetsmarknaden och på tillgången till kvalificerad arbetskraft. I avfolkningsregioner kommer problemen med tillgång till arbetskraft att leda till svårigheter vid utvecklingen av näringsverksamheten och bland annat grundande av nya produktionsanläggningar eller utveckling av dem. Servicenätet för yrkesutbildning är redan nu splittrat sett till både verksamheten och ekonomin, och befolkningsutvecklingen kommer att stärka segregeringen.

Högskolorna har verksamhet i hela Finland. År 2019 tillhandahöll de 13 universiteten och 23 yrkeshögskolorna inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde utbildning som leder till en examen på totalt 60 orter. Flyttrörelsen mellan landskapen är betydande på grund av högskolestudier. Inledande av universitetsstudier betyder för många flyttning till ett annat landskap. Flyttrörelsen går från de landskap som saknar universitet till de landskap som har ett universitet. Flyttrörelsen bort från Nyland för studier på en annan ort är större än från andra landskap. Nätet med yrkeshögskolor är större och flyttrörelsen mellan landskapen är mindre när studierna inleds. Regional flyttrörelse sker också efter utexaminering från högskolor. Efter avlagd examen flyttar man särskilt till Nyland. Av de personer som avlagt magisterexamen bor 51 % i Nyland ett år efter utexamineringen. De personer som avlagt en yrkeshögskoleexamen sysselsätts mer jämnt i olika landskap. Av dem som avlagt yrkeshögskoleexamen bodde 35 procent i Nyland ett år efter att examen avlagts.

Befolkningsförändringarna leder till så stort tryck på ändringar i finansieringen att den nuvarande strukturen och det nuvarande sättet att producera utbildningstjänster i stora delar av Finland framöver inte kommer att vara möjliga. Högklassig utbildning på andra stadiet förutsätter tillräcklig undervisningspersonal på hela andra stadiet och i fråga om yrkesutbildning dessutom tillräcklig förmåga att investera i lokaler och utrustning.

Förändringarna i befolkningsstrukturen inverkar på kommunernas, utbildningsanordnarnas och högskolornas verksamhetsförutsättningar och utvecklingsutsikter. De avviker betydligt från varandra sett till storleken, omständigheterna, befolkningsstrukturen och bärförmågan. De allt mindre årskullarna, pensionsavgången, problemen med tillgång till kvalificerad arbetskraft och de svaga ekonomiska utsikterna kommer inom de närmaste åren att försvåra anordnandet av högklassig och likvärdig småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning, utbildning på andra stadiet och högskoleutbildning i synnerhet i de kommuner och regioner där befolkningen minskar. Säkerställandet av tillgången till och tillgängligheten av utbildningstjänster i tätorter och landsbygdskommuner är ett betydande ekonomiskt problem för utbildningssystemet.

Förutsättningarna för anordnande av utbildning påverkas av flyttrörelsen mellan och inom landskapen och av urbaniseringen. Befolkningens koncentration till stora städer och kranskommuner leder till problem som hänför sig till anordnande av högklassig småbarnspedagogik och undervisning i tillväxtkommunerna i synnerhet i fråga om stöd och tjänster för barn och elever med främmande modersmål samt städernas interna segregationsutveckling.

  • Årskullarna inom småbarnspedagogik och grundläggande utbildning kommer att minska kraftigt redan före 2030. Antalet årskullar som övergår till andra stadiet kommer att vara större än i dag ända till 2030 varefter det kommer att sjunka kraftigt. De årskullar som uppnår högskoleåldern kommer fram till mitten av 2030-talet att vara nära nog lika stora som i dag och minskar sedan.
  • Befolkningsförändringarna leder till så stort tryck på ändringar i finansieringen att den nuvarande strukturen och det nuvarande sättet att producera utbildningstjänster i stora delar av Finland framöver inte kommer att vara möjliga.

Jämlikhet i utbildningen – jämlikhet genom utbildning

Ojämlikhet har många negativa konsekvenser för samhället. Den försämrar den sociala kohesionen, människornas ömsesidiga förtroende och förtroende för institutioner, miljömedvetenheten, den sociala växelverkan, delaktigheten och samhällsdeltagandet. Risken för ojämlikhet i anslutning till kunnande är särskilt stor med tanke på det finländska samhället. Utbildning är den viktigaste faktorn med inverkan på hur man placerar sig i olika positioner i samhället och ökad ojämlikhet i utbildningen ökar ojämlikheten i alla delområden i samhället. Ojämlikhet har också en negativ inverkan på den ekonomiska utvecklingen. Investering i humankapital är en central mekanism för att jämna ut sambandet mellan ojämlikhet och tillväxt. I ojämlika samhällen måste de som är i den svagaste positionen kämpa mest för att få högklassig utbildning vilket leder till förlorad potential och låg social rörlighet. Ett jämlikt samhälle grundar sig på incitament som stöder medborgarnas känsla av sin egen förmåga och autonomi, delaktighet och agentskap. Ett mer jämlikt samhälle har upprepade gånger visat sig gynna majoriteten av samhället.15

Ojämlikheten har i Finland koncentrerat sig till extremiteterna i samhällets olika skikt. Resurserna för låg- och höginkomsttagare är olika och bristen på resurser leder till att möjligheterna till social rörlighet begränsas. De mer välbärgade bibehåller å sin sida sina privilegier.16

I Finland ingår värdegrunden för utbildning i lagstiftningen. Enligt 16 § i grundlagen (731/1999) har alla rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning. Det allmänna ska, enligt vad som närmare bestäms genom lag, säkerställa lika möjligheter för var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga och sina särskilda behov få även annan än grundläggande utbildning samt utveckla sig själv. Det allmänna ska också stödja familjerna så att de har möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt (grundlagen 731/1999, 19 §). Ur detta härleds alla barns rätt till småbarnspedagogik. I lagen om småbarnspedagogik (540/2018) finns bestämmelser utöver om syftet med småbarnspedagogiken också om kommunens skyldighet att ordna småbarnspedagogiken i kommunen efter behov och om vårdnadshavarnas rätt få en plats inom småbarnspedagogiken för sitt barn. Bestämmelser om avgifter för småbarnspedagogik finns i lag.

Den finländska utbildningspolitiken har grundat sig på hantering av humankapital och utbildningssystemet har bidragit till att få hela befolkningens begåvning i bruk. Politiken har genomförts genom att erbjuda tjänster inom småbarnspedagogiken till rimligt pris till familjer, avgiftsfri utbildning för studeranden, genom att tillhandahålla ett omfattande studiestödssystem samt ett omfattande och regionalt täckande utbildningsutbud. Särskilda bidrag har beviljats för att stärka jämlikheten och minska inverkan av familjebakgrunden. Utbildningssystemet har lyckats kombinera högklassigt kunnande, jämlikhet och effektivitet på så sätt att jämlikheten i utbildningen förverkligas i Finland huvudsakligen bra i en internationell jämförelse.

I praktiken förverkligas dock jämlikheten inte enligt målen. Familjebakgrunden bestämmer barnens och ungdomarnas utbildningsvägar och utbildningen är könssegregerad. De personer som stöds av en högutbildad familj som innehar socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital har ett tydligt försprång jämfört med dem vars utgångspunkter är sämre. Det finns hinder på lärandevägen för personer med funktionsnedsättning.

Högklassig småbarnspedagogik och förskoleundervisning främjar jämlkhet och social kohesion och utgör en grund för senare kunnande. Forskningsresultat tyder på ett samband mellan deltagande i småbarnspedagogik och senare kunnande i synnerhet i fråga om de barn vars uppväxtmiljö omfattar belastande faktorer. Enligt undersökningar är kostnadseffektiviteten inom småbarnspedagogik mycket hög i synnerhet i fråga om familjer som har det sämre ställt. Genom inkluderande småbarnspedagogik kan likvärdighet främjas och marginalisering förebyggas. Särskilt barn i lågink17omstfamiljer och barn till lågutbildade mödrar deltar proportionellt sett minst i småbarnspedagogik. Enligt internationella undersökningar har uttryckligen barn i dessa grupper mest nytta av deltagande i småbarnspedagogik till exempel mätt med senare framgång i skolan.18 I början av augusti 2020 avskaffades begränsningen av den subjektiva rätten till småbarnspedagogik och nu har alla barn igen rätt till småbarnspedagogik på heltid oavsett vårdnadshavarnas ställning på arbetsmarknaden.

I en europeisk jämförelse är deltagandet av barn över 2 år med risk för fattigdom eller social marginalisering i Finland under genomsnittet i EU (2016): I Finland deltog 74 % i småbarnspedagogik medan genomsnittet i EU var 80 %. Skillnaderna i deltagandet mellan riskgrupper och grupper utan risk är stora till exempel jämfört med Sverige.19

I en internationell jämförelse ger jämlika utbildningssystem i allmänhet också goda inlärningsresultat. Finländska ungdomar är fortfarande bland de bästa i en internationell jämförelse men under de senaste åren har inverkan av den socioekonomiska bakgrunden på ungdomarnas inlärningsresultat ökat samtidigt som inlärningsresultaten och attityderna har blivit betydligt sämre. Både internationella och nationella undersökningar om lärande uppvisar en fallande trend. Enligt PISA-undersökningen har kunskapsnivån i läskunnighet, matematik och naturvetenskapliga ämnen sjunkit betydligt och nedgången har på 2010-talet varit störst bland alla länder som deltog. Samtidigt har speciellt andelen elever med svagt kunnande ökat. Den socioekonomiska bakgrundens inverkan på elevernas kunnande har i Finland varit minst bland OECD-länderna men i den senaste undersökningen är sambandet på samma nivå som i OECD-länderna i genomsnitt.

Skillnaden i läskunnigheten mellan flickor och pojkar är enligt PISA-undersökningen i Finland störst inom OECD. I matematik nådde flickornas genomsnittliga kunnande till samma nivå som pojkarna 2012 och efter det har flickorna också i detta område klarat sig bättre än pojkarna. Också i naturvetenskapliga ämnen var skillnaden mellan könen år 2018 i Finland störst av alla OECD-länder, till förmån för flickorna. Enligt en utvärdering från Nationella centret för utbildningsutvärdering20 är kunskapsskillnaderna mellan flickor och pojkar små i årskurs 1. Flickornas kunskaper var i snitt bara lite bättre än pojkarnas. Kunskapsskillnaderna mellan könen uppstår med andra ord under den grundläggande utbildningen. Denna observation stöds också av en bedömning av inlärningsresultaten i finska språket och litteraturen i slutskedet av den grundläggande utbildningen.21Enligt resultaten av utvärderingen motsvarade skillnaden i kunskaper inom de olika innehållsområdena i genomsnitt ett skolvitsord till flickornas fördel. Enligt utvärderingen har elevernas inställning till ämnet och studierna en stark koppling till kunskaperna. Flickornas inställning till studierna var mer positiv än pojkarnas över hela linjen. Hela 42 % av elevernas helhetskunskaper i finska och litteratur kan förklaras med hur elevens attityder, läsvanor, sätt att göra hemuppgifter och användning av digitala medier inverkar. Också vårdnadshavarnas utbildning och elevens skola inverkade på elevens kunnande. Det visade sig att elevbedömningen i finska språket och litteraturen inte var jämlik, eftersom läroämnets slutvitsord varierade enligt kön, skola och elevens planer för fortsatta studier.

Den sämre skolframgången i PISA-proven i matematik hos barn med invandrarbakgrund motsvarar två år jämfört med provresultaten för infödda finländare. Skillnaden är bland de största i OECD-länderna. Skillnaderna mellan studerande med finländsk bakgrund och med invandrarbakgrund har bestått i alla PISA-undersökningar och de genomsnittliga resultaten har sjunkit sedan 2009 i både läskunnighet, matematik och naturvetenskapliga ämnen.

Föräldrarnas socioekonomiska ställning och utbildningsnivå har ett starkt samband med ungdomarnas val av utbildning på andra stadiet. Barn vars föräldrar har lägre ställning och utbildning fortsätter sina studier oftare i yrkesutbildning medan barn till föräldrar i bättre ställning fortsätter till gymnasiet. Ojämlikheten har ökat i detta hänseende22. Valet av utbildning på andra stadiet är också fortfarande könsbaserat. År 2018 sökte sig 65 % av flickorna i första hand till gymnasiet medan 54 % av pojkarna sökte sig i första hand till yrkesutbildning.

År 2019 blev 1 890 personer som avslutat grundskolan utanför all utbildning och 1 280 av dem var under 18 år.23 Omedelbar fortsättning av studierna på andra stadiet har ökat bland ungdomar med främmande modersmål men det sker i mindre utsträckning än hos unga vars modersmål är finska eller svenska. Risken för avbrott i studierna är stor hos ungdomar med invandrarbakgrund och jämfört med majoritetsbefolkningen har de flerfaldig risk för att helt avstå från att avlägga utbildning på andra stadiet.

Familjebakgrunden inverkar också på urvalet till högskoleutbildning. Utöver personer med lägre socioekonomisk bakgrund är bland annat invandrare och personer med invandrarbakgrund samt personer med handikapp och funktionsnedsättning underrepresenterade i högskolorna. Familjebakgrunden inverkar på olika sätt på urvalet till yrkeshögskolor, universitet och å andra sidan till olika utbildningsområden. Antalet personer med hög socioekonomisk bakgrund som väljs till universitetsutbildning är större än i yrkeshögskolorna. Å andra sidan är studerandenas bakgrund inom universitetsutbildningen varierande. Till exempel medicin, juridik, ekonomi och diplomingenjörsutbildning är områden där utbildningen går kraftigt arv. Mindre elitistiska områden är pedagogik och humanistiska utbildningsområdet. Den starka könssegregationen i utbildningen och arbetslivet syns också i högskoleutbildningen.

Deltagandet i utbildning bland befolkningen i arbetsför ålder är störst i fråga om personer som redan är utbildade och som har en bra ställning på arbetsmarknaden. Deltagandet bland personer med svaga basfärdigheter är lågt även i en internationell jämförelse. Kvinnor deltar betydligt mer i utbildning än män.

Internationellt sett har utbildningen i Finland tidigare inte gått i arv i lika hög grad som i många andra länder men under de senaste åren har nivån ökat. Enligt undersökningen är sambandet mellan föräldrarnas och barnens utbildning starkast: föräldrarnas utbildningsnivå har ett samband med både barnens avläggande av utbildning på andra stadiet, ansökan till högskolor och det slutliga utbildningsstadiet24. Inverkan av familjebakgrunden hos barn och unga kan bli kraftigare under studiernas gång. Om deltagandet i småbarnspedagogik är minst bland familjer i den svagaste ställningen, lyckas småbarnspedagogiken inte främja jämlikheten för barnens utgångspunkter före den grundläggande utbildningen. I och med att familjebakgrundens inverkan blir kraftigare i den grundläggande utbildningen, blir dess inverkan också större på valet av utbildning på andra stadiet. Ojämlikheten i utbildningen beror särskilt på urvalet till den akademiska studievägen, alltså avläggande av studentexamen och sedan fortsättning vid universitet, och den ökade ojämlikheten i utbildningen är framför allt en följd av det starkare sambandet mellan föräldrarnas utbildning och studentexamen.

Jämlikheten och välbefinnandet hos barn och ungdomar kan inte enbart främjas genom utbildningspolitiska medel utan också familje- och socialpolitiska åtgärder har en viktig roll. Sektorsövergripande stödtjänster som genomförs i samarbete är av betydelse i synnerhet när föräldrarna saknar ekonomiska, sociala och kulturella resurser att i tillräcklig mån stödja barnen. Målet för vårdreformen är att minska skillnaderna i välfärden. Enligt reformen kommer kommunerna även framöver att ansvara för småbarnspedagogiken, den grundläggande utbildningen och fritidstjänsterna. Syftet med reformen är att förbättra samspelet mellan social- och hälsovårdstjänsterna och kommunens övriga serviceproduktion, såsom skolor, småbarnspedagogik och ungdomsarbete.

Det är aldrig för sent att påverka lärandet för barn och unga och deras framgång på studievägen. Det finns övertygande bevis för de positiva effekterna av högklassig småbarnspedagogik också när det gäller att främja jämlikhet, men även åtgärderna, ingripande och investeringar för att förebygga ungdomarnas avbrott i skolgången och fattigdom har konstaterats bidra till en gynnsam utveckling. Speciellt intensiv handledning av ungdomar har konstaterats vara effektiv men i Finland verkar handledningen bli bristfällig i synnerhet i fråga om de ungdomar som är mest i behov av stöd25. Den ekonomiska och sociala ställningen kan ännu i vuxen ålder påverkas genom kompetensutveckling. Stärkandet av jämlikheten måste inledas redan i tidig barndom men åtgärder behövs under hela studievägen, i all utbildning och genom vid varje tidpunkt lämpligt samarbete. Lärarna, handledarna och övrig personal spelar en viktig roll vid främjande av jämlikheten. Utvidgandet av läroplikten är en viktig åtgärd som också främjar jämlikhet. Den utvidgade läroplikten träder i kraft 2021. Lagen tillämpas för första gången på de läropliktiga som under våren går i årskurs 9 i den grundläggande utbildningen. I fortsättningen upphör läroplikten när den unga fyller 18 år eller innan dess avlägger en examen på andra stadiet (studentexamen eller yrkesexamen).

  • Ojämlikhet har många negativa konsekvenser för samhället och jämlikhet har upprepade gånger visat sig gynna majoriteten av samhället.
  • Utbildning är den viktigaste faktorn med inverkan på hur man placerar sig i olika positioner i samhället och ökad ojämlikhet i utbildningen ökar ojämlikheten i alla delområden i samhället.
  • Jämlikheten i utbildningen uppnås inte. Familjebakgrunden bestämmer barnens och ungdomarnas utbildningsvägar och utbildningen är könssegregerad. De personer som stöds av en högutbildad familj som innehar socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital har ett tydligt försprång jämfört med dem vars utgångspunkter är sämre. Risken för ökad regional ojämlikhet i fråga om utbildning och inlärningsresultat har ökat.
  • Jämlikhet och välfärd kan främjas genom sektorsövergripande stödtjänster som genomförs i samarbete.
  • Det finns övertygande bevis för de positiva effekterna av högklassig småbarnspedagogik när det gäller att främja jämlikhet men det är aldrig för sent att påverka lärandet för barn och unga och deras framgång på studievägen.

Möjligheterna med teknologi och digitalisering i utbildning och forskning

Digitaliseringen och utvecklingen av nya teknologier inverkar på många sätt på allas vardag, samhällets funktion och arbetslivet men det är svårt att förutse hur och hur snabbt de utvecklas och vilka konsekvenser de får. I bästa fall kan den teknologiska utvecklingen inverka positivt på ekonomin och öka välfärden samt möjliggöra tillhandahållandet av personliga digitala tjänster för allt fler. Utbildningssystemen och -institutionerna möter både problem och möjligheter när den teknologiska utvecklingen möjliggör lärande överallt, studier i olika miljöer, när som helst, som en del av studerandens vardag, enligt personliga mål.

Digitaliseringen minskar utbildningens bundenhet till tid och plats och ger betydande möjligheter att tjäna studerandena på ett mer högklassigt och individuellt sätt än tidigare. Studier är också möjliga över gränserna för läroanstalter eller högskolor. Det digitala utbudet kännetecknas av att det är delvis öppet och internationellt. Ofta förenas olika undervisningsformer och -sätt till en helhet som inbegriper alternerande närundervisning, onlinediskussioner, självständiga studier och utnyttjande av inspelningar. Å andra sidan möjliggör moderna onlinestudier också avläggande av hela examina.

Utbildningen genererar i allt högre grad olika datamaterial. Också själva studierna ger upphov till data som både studeranden och läroanstalten kan utnyttja. På motsvarande sätt ökar också mängden av data som samlas vid forskning. Gemensamma nationella datasystem har skapats som stöd för verksamheten men eftersom de olika aktörernas datasystem fortfarande är splittrade försvårar det utnyttjandet av data och digitaliseringen. Utbildningsaktörernas datasystem är för närvarande byggda för att främst stödja examensutbildning där studeranden deltar i utbildning hos en utbildningsaktör åt gången.

De nya metoder som data och artificiell intelligens erbjuder kan på många sätt utnyttjas vid styrningen och utvärderingen av hela utbildnings- och forskningssystemet. Ledning genom information och inlärningsanalys gör det möjligt att följa upp, stödja och utveckla mer uppdaterad kunskapsinlärning. Digitalisering och artificiell intelligens kan också bidra till att problem vid lärande identifieras och avhjälps samt frigöra tid för lärande och undervisning genom att göra rutinuppgifter snabbare och automatisera processer. Utnyttjande av data är emellertid också förknippat med risker om tydliga etiska, lagstiftningsmässiga och datahanteringsrelaterade ramverk saknas. Den offentliga förvaltningen har en viktig roll vid utvecklingen av ett sådant ramverk.

Att tillvarata fördelarna med nya teknologier förutsätter särskilt att kompetens- och utbildningsnivån höjs, investeringar i forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet och målinriktad samutveckling med olika sektorer samt att den offentliga förvaltningens verksamhet utvecklas för att möjliggöra utvecklingen. Den offentliga sektorns bidrag behövs inte bara för att utveckla kompetensen utan också för att säkerställa spridningen av innovationer och för att främja kompatibiliteten av dem.

Den teknologiska utvecklingen ändrar kompetensbehoven och inverkar på hurdan bildning och hurdana färdigheter utbildningssystemet bör producera. Digitaliseringen har accelererat strukturförändringarna i arbetslivet och därför försvinner uppgifter från arbetsmarknaden, men på lång sikt kommer det att uppkomma nya uppgifter som ofta är mer krävande sett till kompetenskraven. Uttryckligen utbildning och den förmåga att förnya sin kompetens som förvärvats genom utbildning skyddar människorna mitt i omvälvningarna. Å andra sidan kräver användningen av beräkningsmetoder och nya teknologier också en hög utbildningsnivå särskilt hos sakkunniga inom dessa områden, omfattande kunskap om tillämpningen av artificiell intelligens och vetenskaplig forskning relaterad till beräkningsmetoder och artificiell intelligens. Digitalisering och utveckling av teknologier inverkar på många sätt på forskningspraxis. Av lärarna, annan personal och studerandena kräver den allt mer digitala utbildningen nya kunskaper och färdigheter. Detta ställer krav på både lärarnas och annan personals utbildning och fortbildning. Studerandena och lärarna är emellertid inte endast föremål för digitaliseringen utan de bidrar till att utveckla och forma digitaliseringen.

Förutsättningarna för internationell framgång i fråga om digitalisering är goda. Den internationella studien om ungdomarnas mångläskunnighet (ICILS, International Computer and Information Literacy Study) utvärderar åttondeklassisters mångläskunnighet samt färdigheterna till datalogiskt tänkande. I utvärderingen 2018 var Finland på fjärde plats av tolv länder. Å andra sidan var åtta procent av eleverna i Finland under den lägsta nivån (nivå 1). Dessa elever har mycket svaga färdigheter i it och kommunikationsteknologi och de hade till och med problem med att öppna länkar eller med att använda ett enkelt ordbehandlingsprogram. De lyckades inte heller producera texter eller meddelanden till en viss målgrupp. På det hela taget konstaterades att multilitteraciteten är på en svag nivå hos 28 % av de finländska eleverna (elever på nivå 1 och under): en dryg fjärdedel lyckas hitta och utnyttja information endast i begränsad mån i rutinuppgifter. I Finland klarade sig flickorna bättre än pojkarna, och denna skillnad var näst störst efter Korea.

Enligt slutrapporten för projektet Grundskolan i den digitala tiden26 har det inte skett några förändringar i elevernas digitala kompetens under de senaste åren. De metoder som används i lärandet fokuserar fortfarande på traditionella böcker, häften och kopior, varvid inhämtandet av digitala färdigheter förblir svagt. Elevernas egen aktivitet i användningen av teknik betonas i de vidsträckta kompetensmålen i grunderna för läroplanen, men detta förverkligas ännu inte. Lärarnas färdigheter hade förbättrats under uppföljningstiden men det förekom brister till exempel vid skapande av digitalt innehåll och i programmering. I snitt lite under hälften av lärarna klarade inte testet som mäter grundläggande programmering och endast var femte lärare meddelade att de hade provat programmering med eleverna. Elevernas digitala färdigheter är enligt undersökningen svagare än lärarnas i alla delområden i undersökningen. I resultaten av undersökningen konstateras att den aktiva användningen av digital utrustning under fritiden inte räcker till att förvärva de färdigheter som behövs för att fungera i det allt mer digitala samhället. Enligt ovan nämnda rapport kan den grundläggande utbildningen i detta skede inte erbjuda helt jämlika möjligheter till lärande i fråga om utvecklandet av digitala färdigheter.

Digitaliseringen ändrar också den internationella verksamhetsmiljön. Betydelsen av attraktiva inlärningsmiljöer och forskningsinfrastrukturer ökar ytterligare eftersom digitaliseringen öppnar marknaden och ökar därigenom den internationella konkurrensen mellan utbildnings- och forskningsmiljöer.

Digitaliseringen inom utbildning är dock i sig inte någon lösning på de centrala utbildningspolitiska problemen och inlärningsproblemen, såsom förebyggande av ojämlikhet, bristande engagemang i utbildningen och svårigheter att flytta från ett skede i utbildningsvägen till ett annat. Till exempel bristande intresse eller engagemang beror på andra faktorer än teknologi, såsom belastningsfaktorer som drabbar människorna eller dynamiken i marginalisering över generationer, och de kan således inte åtgärdas enbart genom teknologi. Upplevelsen av samhörighet är viktig. I internationella undersökningar har det också kommit fram att till exempel populära digitala inlärningslösningar som är öppna för alla, såsom Mooc-kurser, gynnar kompetensutvecklingen, deltagandet i utbildning och social delaktighet hos de befolkningsgrupper som redan har det bättre ställt27. Digitaliseringen har inte heller konstaterats förbättra inlärningsresultaten på allmänt plan utan de positiva konsekvenserna begränsas även i bästa fall endast till begränsade sätt att utnyttja teknologi28.

På våren 2020 ledde coronaepidemin till en snabb övergång till distansundervisning och omfattande användning av digital teknologi i undervisning och lärande. Enligt preliminära uppgifter upplevde eleverna och studerandena distansundervisningen på olika sätt; en del ansåg att det var mer belastande än studier i närundervisning medan en del upplevde att deras välbefinnande ökade. Det är viktigt att erfarenheterna av distansstudierna blir föremål för en mer omfattande undersökning i syfte att utveckla både när- och distansstudierna.

Internationella undersökningar som nyligen publicerats pekar på att pandemin har bidragit till att utbildningens kommersialisering, som börjat redan tidigare, har ökat ytterligare29. Ett centralt orosmoment är frågan om den så kallade plattformsekonomin och handeln med studerandenas, särskilt barns och ungdomars, personuppgifter samt den information som uppstår vid skötseln av en offentlig uppgift. Den offentliga förvaltningens roll vid bildandet av etiska spelregler och vid inledningen av en debatt kring dem mellan olika parter är viktig. En aktuell forskning om ämnet behövs som stöd för planeringen och inriktningen av åtgärderna.

Digitaliseringen hänför sig också till temana om hållbar utveckling vilka är av betydelse med tanke på utbildningens framtid. På grund av det enorma behovet av energi som digitaliseringen medför påpekar en internationell forskargrupp30 i sin nyligen publicerade översikt över aktuella teman i branschen att man under de senaste årtiondena inte bara har infört digital teknik i stor skala inom undervisning på globalt plan, utan att man i allt större grad också har gjort sig av med äldre utrustning i samband med innovationer inom utbildningen. Med tanke på hållbar utveckling borde utbildningsgemenskapen minska den miljöpåverkan och de etiska konsekvenser som konsumtionen av digital teknik för med sig, vilket betyder ändrade attityder och rutiner i förhållande till de mål som främjades kraftigt för inte så länge sedan.

  • Digitaliseringen och den teknologiska utvecklingen skapar inlärningsbehov som utbildning ska svara mot.
  • Den teknologiska utvecklingen möjliggör lärande överallt, studier i olika miljöer, när som helst, som en del av studerandens vardag, enligt personliga mål.
  • De nya metoder som data och artificiell intelligens erbjuder kan på många sätt utnyttjas vid styrningen och utvärderingen av hela utbildnings- och forskningssystemet.
  • Digitaliseringen inom utbildning är i sig inte någon lösning på de centrala utbildningspolitiska problemen utan utbildningspolitiken och -systemet måste konsekvent sträva efter att främja allas förmåga att utnyttja möjligheterna med digitalisering.
  • På våren 2020 ledde coronaepidemin till en snabb övergång till omfattande användning av teknologi i undervisning och lärande. Enligt forskning och redogörelser upplevde eleverna, studerandena och lärarna distansstudierna på olika sätt. Det är viktigt med noggrannare forskning i syfte att utveckla både när- och distansstudierna.
  • Digitaliseringen ändrar också den internationella verksamhetsmiljön. Betydelsen av attraktiva inlärningsmiljöer och forskningsinfrastrukturer ökar ytterligare eftersom digitaliseringen öppnar marknaden och ökar därigenom den internationella konkurrensen mellan utbildnings- och forskningsmiljöer.

Förändrat arbetsliv, förnyad utbildning

Den kraftiga omvandlingen av arbetet har redan pågått i några år och covid-19-krisen kommer att accelerera den ytterligare. Det är typiskt för omvandlingen att den förändrar arbetet och arbetsmarknaden på ett övergripande sätt. Den allt snabbare förändringen i yrkena och arbetsuppgifterna förutsätter av medborgarna beredskap att förnya och uppdatera den egna kompetensen genom hela yrkeskarriären. Förändringarna i arbetets innehåll och uppkomsten av helt nya yrken är en utmaning för såväl innehållet i examina som för vår traditionella syn på examina och examensstrukturen. Förändringarna i innehållet i arbetet betonar också betydelsen av kompetenshelheter, som traditionellt har setts som allmänbildning, för framgång i arbetet. Hantering av stora helheter, färdigheter för kommunikation och interaktion och it-kunskaper är en del av allt fler arbetsuppgifter. Yrkesbildning och allmänbildning är närmare varandra än förr och flätas samman, och det är därför onaturligt att särskilja dem i utbildningen.

Automatiseringen och robotiseringen är uppenbara exempel som inverkar på innehållet i alla arbeten och på det sätt på vilket de utförs. De har stor betydelse med tanke på utvecklingen av produktionssätten men också på hur arbetet anknyts till tid och plats. Manuella arbetsuppgifter minskar ytterligare och arbetet kan utföras fysiskt långt borta från verksamhetsstället eller från produktionen och servicen. Automatiseringens betydelse som en produktionsfaktor syns också vid en granskning av den kompetens som behövs i arbetet. Olika kompetenshelheter som hänför sig till användning av digitala verktyg toppar listan av nödvändiga färdigheter i arbetslivet. Utöver dem betonas till exempel kreativitet och innovationsförmåga, ledning av det egna kunnandet, nätverksfärdigheter, etisk kompetens och tvärvetenskaplig kompetens. När förändringarna och omvälvningarna i arbetslivet går allt snabbare betonas beredskapen till kontinuerligt lärande. Inlärningsförmågan och utveckling och ledning av personlig kompetens framstår som viktiga allmänna kompetenser i framtiden bland annat i de prognostiseringsresultat som Prognostiseringsforumet för kunnande tagit fram31. Arbetet är också i sig en viktig inlärningsform och arbetsplatsen är en central inlärningsmiljö. När arbetets bundenhet till tid och plats minskar förändras också möjligheterna till lärande genom arbete på samma sätt. Arbetet kan utföras i olika miljöer och vid olika tidpunkter, och på samma sätt kan man också lära i och av arbetet.

Den ökade kunskapsintensiteten på arbetsmarknaden återspeglar sig i sysselsättningsgraden för personer med olika utbildningsbakgrund. Utbildningsnivån har ett starkt samband med framgång på arbetsmarknaden. Sysselsättningsgraden för 18–64-åringar utan examen efter grundskolestadiet var 45 procent år 2018, medan den för personer som hade avlagt examen på andra stadiet var 71 procent, hos personer som avlagt examen på lägsta eller lägre högskolenivå 83 procent och för personer med högre högskoleexamen eller doktorsutbildning 88 procent. Från 2003 har sysselsättningsgraden för personer som avlagt examen på andra stadiet stigit mest, med cirka fyra procentenheter. Sysselsättningsgraden för personer som saknar examen efter grundskolestadiet har å sin sida sjunkit med fem procentenheter. Arbetslöshetsgraden är hos de sistnämnda betydligt högre än i andra grupper, bland 18–64-åringar utan examen var 20 procent arbetslösa 2018.32 Ungdomsarbetslösheten är i Finland betydligt högre än i OECD-länderna i genomsnitt. Av arbetskraften på 15–24 år var omkring 16 procent arbetslösa i Finland år 2019 medan medelvärdet i OECD-länderna var 12 procent.33

Per utbildningsområde avviker de examina som utbildningssystemet producerar i någon mån från arbetslivets behov redan nu. I framtiden måste det säkerställas att utbildningsutbudet inriktas enligt medborgarnas och arbetslivets behov. Förändringarna i arbetslivet inverkar också på relationerna mellan olika branscher, varav den mest betydande är servicens ökade andel av ekonomin och integreringen av varuproduktionen och tjänsterna.

Den svaga tillgången till kvalificerad arbetskraft har under de senaste åren varit en av de viktigaste faktorerna som har hindrat företagen från att anställa mer personal. Särskilt företag med kraftig tillväxt har svårt att få arbetskraft. Enligt SME-företagsbarometern (1/2020) upplever klart över hälften av alla SME-företag att bristen på tillgång till kvalificerad arbetskraft som motsvarar företagets behov åtminstone i någon mån begränsar företagets tillväxt. Med hänsyn till tillgången till kvalificerad arbetskraft måste utbildningsutbudet följa utvecklingen i branschen och förändringarna i den. I framtiden är prognostisering och i synnerhet beaktande av resultaten av prognostiseringen allt viktigare vid planering och beslutsfattande även om det också är svårare än tidigare. Utbildningsutbudet ska riktas in enligt prognoserna men samtidigt ska det säkerställas att utbildningen är attraktiv i de branscher i vilka det finns arbete och där kvalificerad arbetskraft behövs.

I samband med omvandlingen av arbetslivet bör det noteras att Finland inte är ett enhetligt arbetsmarknadsområde utan efterfrågan på arbetskraft och de sektorspecifika behoven varierar per region och till och med per ekonomisk region. Den regionala profileringen per näringsgren är stark och den senaste utvecklingen bland annat i olika industrisektorer och i fråga om efterfrågan på tjänster har ytterligare differentierat näringslivsstrukturerna.

Utan målmedvetna åtgärder kommer bristen på arbetskraft att vara betydande redan inom den närmaste framtiden. Den kommer att inverka på samhällsekonomis omställningsförmåga och på vår ställning på den internationella marknaden. Den inre marknadens betydelse har ökat i och med att servicens andel ökat, men exporten är fortfarande oumbärlig för helheten. I och med den ökade innovationsnivån i varuproduktionen, den snabbare intervallen för förnyelse av produktionsserierna och specialiseringen av tjänsterna är kraven redan nu på en aldrig tidigare skådad nivå. Enligt Utbildningsstyrelsens prognostisering kommer cirka en miljon personer att lämna arbetsmarknaden före 2035. Antalet helt nya arbetsplatser är drygt 100 000. Kompetens på högskolenivå krävs i knappt 70 procent av de nya arbetsplatserna och i ungefär 54 procent av de arbetsplatser som ersätter sådana som försvunnit. I praktiken betyder detta att kompetens på högskolenivå krävs av över hälften av de nya arbetstagare som träder in på arbetsmarknaden. Samtidigt betyder det att befolkningen i arbetsför ålder måste ha tillgång till verktyg för att svara mot kompetenskraven. På arbetsmarknaden finns fortfarande över 300 000 personer i arbetsför ålder som inte har examen på andra stadiet. Även OECD34 bedömer att efterfrågan och bristen på arbetskraft endast i liten grad hänför sig till personer med låg utbildning och förutspår att bland annat befolkningens allt högre genomsnittsålder framöver kommer att öka bristen på högutbildade arbetstagare.

Omvandlingen av arbetet kan också öka skillnaderna mellan dem som klarar sig och dem som har svårt att klara sig i förändringen. De vars kapital, kompetenser och färdigheter motsvarar förändringarna kan gynnas, men för andra kan förändringarna betyda sysselsättningssvårigheter, sämre utkomst och en allmän osäkerhet. God utbildnings- och kompetensnivå inom hela befolkningen är en grund för framgång, och kontinuerligt lärande kan vara svaret på de problem som omvandlingen för med sig samtidigt som det främjar social rättvisa.

När en stor del av de barn som inleder skolan kommer att få sådana arbetsuppgifter som ännu inte existerar, då arbetet hos en stor del av de nuvarande löntagarna och företagarna antingen försvinner eller innehållet i det förändras till och med flera gånger under yrkeskarriären och när arbetets förhållande till tid, plats och anställningsförhållande förändras, kan inte heller utbildningssystemet fortsätta utan förändringar. Förändringarna i arbetet och förändringstakten utmanar hela utbildningssystemet från examenssystem, examina och examenskomponenter till läroplaner, inlärningsmiljöer, inlärningsformer och lärarroller. Med tanke på förberedelser för det nya arbetslivet och skapandet av nya arbeten är det väsentligt att beakta att förändringarna i arbetet också omformar samarbetet mellan vutbildning, FUI-verksamhet och arbetslivet och villkoren för det.

  • Utbildningsnivån har ett starkt samband med framgång på arbetsmarknaden.
  • Förändringarna i arbetets innehåll och uppkomsten av helt nya yrken är en utmaning för såväl innehållet i examina som för den traditionella synen på examina och examensstrukturen.
  • Förändringarna i innehållet i arbetet betonar betydelsen av kompetenshelheter, som traditionellt har setts som allmänbildning, för framgång i arbetet; yrkesbildning och allmänbildning är närmare varandra än förr och flätas samman. Också arbete och lärande kommer att vara allt närmare varandra.
  • Enligt prognoser betonas behovet av kompetens på högskolenivå i framtiden.
  • För att tillgodose behovet av arbetskraft förutsätts det att prognostiseringsresultaten används i beslutsfattandet, att utbudet av utbildning riktas och att utbildningens attraktivitet säkerställs.
  • Omvandlingen av arbetet kan öka skillnaderna mellan dem som klarar sig och dem som har svårt att klara sig i förändringen. God utbildnings- och kompetensnivå inom hela befolkningen är en grund för framgång, och kontinuerligt lärande kan vara svaret på de problem som omvandlingen för med sig samtidigt som det främjar social rättvisa.

Fostran och utbildning stärker aktivt medborgarskap och demokrati

Den ökande ojämlikheten i deltagande, den bristande tron på demokratin och känslan av att beslutsfattarna och besluten fjärmar sig från människors vardag är betydande sociala problem. Ekonomisk och annan välfärd är inte tillräckligt jämnt fördelad vilket har lett till att många har blivit besvikna. Denna besvikelse har åtminstone delvis lett till att upplevelsen av delaktighet har minskat och att proteströrelser uppstått. I dessa rörelser har man också observerat en nedgång i uppskattningen av vetenskapliga data och sakkunskap vilket kan leda till att uppskattningen av utbildning och lärande minskar.

I en internationell jämförelse är förtroendet för samhället och även uppskattningen av utbildningen på en hög nivå i Finland. Den normativa grunden för undervisning om demokrati och mänskliga rättigheter är på en god nivå i Finland. Demokrati och mänskliga rättigheter är kärnan i värdegrunden för finländsk utbildning från småbarnspedagogiken till högskolenivån. Fostran och utbildning spelar en nyckelroll för att stödja växandet mot demokrati, aktivt medborgarskap och ett samhälle som värdesätter mänsklighet.

Enligt lagen om grundläggande utbildning (628/1998) är målet med utbildningen att stödja elevernas utveckling till humana människor och etiskt ansvarskännande samhällsmedlemmar samt att ge dem sådana kunskaper och färdigheter som de behöver i livet. Undervisningen ska främja bildningen och jämlikheten i samhället och elevernas förutsättningar att delta i utbildning och i övrigt utveckla sig själva under sin livstid. Enligt lagarna ska gymnasie- och yrkesutbildning stödja de studerandes utveckling till aktiva samhällsmedlemmar.

I värdegrunden för grunderna i läroplanen för småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning konstateras det att småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning bygger på respekt för livet och de mänskliga rättigheterna. Den styr till att försvara dem och människovärdets okränkbarhet. Småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen främjar välfärd, demokrati och aktivt deltagande i den närmaste omgivningen och i medborgarsamhället. Målet om jämlikhet och principen om omfattande likvärdighet styr utvecklingen av både småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen.

Deltagande i samhällelig verksamhet är grundförutsättningen för att demokratin ska fungera. Färdigheter för deltagande och påverkan samt en ansvarsfull attityd gentemot framtiden kan endast inhämtas genom träning. Gemenskapen i skolan och inom småbarnspedagogiken ger trygga ramar för detta arbete. Samtidigt skapar småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen en grund för lärande för barn och elever i utvecklingen till aktiva samhällsmedlemmar som på ett ansvarsfullt sätt utnyttjar de demokratiska rättigheterna och friheterna. Småbarnspedagogiken och skolan har till uppgift att stärka delaktigheten hos alla barn och elever.

En internationell studie om kunskaper, engagemang och attityder i samhällsfrågor hos ungdomar (ICCS, International Civic and Citizenship Education Study) har som mål att undersöka hurdana färdigheter ungdomarna har att fungera som aktiva medborgare i samhället på 2000-talet. Studien har genomförts i Finland tidigare 1999 och 2009. Finland har varit bland de fyra bästa länderna i fråga om samhällskunskap sedan CIVED-undersökningen 1999. De bästa länderna 2009 och 2016 var Danmark, Finland, Taiwan och Sverige.

De finländska ungdomarna har i fråga om kunskaperna och inställningen utmärkta grundläggande färdigheter till samhällsengagemang men majoriteten av ungdomarna saknar intresse för och/eller behov av aktivt deltagande. Trots de utmärkta kunskaperna var de finländska ungdomarnas tilltro till den egna förmågan att agera i samhället svagast bland de länder som deltog i studien. Ungdomarnas tilltro till den egna förmågan hade ett samband med kommande aktivt deltagande så att ju bättre tilltro, desto sannolikare är det att de deltar i skolan och lagliga demonstrationer, röstar och deltar i andra former av politisk verksamhet än röstning.

  • Deltagande i samhällelig verksamhet är grundförutsättningen för att demokratin ska fungera. Demokrati och mänskliga rättigheter är kärnan i värdegrunden för finländsk utbildning från småbarnspedagogiken till högskolenivån.
  • Finländarnas förtroende för varandra och olika samhälleliga aktörer har i en internationell jämförelse varit på en hög nivå men på 2010-talet har det vacklat.
  • Förtroendet och samhällsengagemanget är störst i de samhällsgrupper vars medlemmar är högutbildade och som har bra hälsa, optimistiska framtidsutsikter och en positiv inställning till verkställande myndigheter och ekonomin.
  • De finländska ungdomarna har i fråga om kunskaperna och inställningen utmärkta grundläggande färdigheter till samhällsengagemang men majoriteten av ungdomarna saknar intresse för och/eller behov av aktivt deltagande. Trots de utmärkta kunskaperna är de finländska ungdomarnas tilltro till den egna förmågan att agera i samhället svag i en internationell jämförelse.
  • Färdigheter för deltagande och påverkan samt en ansvarsfull attityd gentemot framtiden kan endast inhämtas genom träning.
  • Fostran och utbildning spelar en nyckelroll i växandet mot demokrati, aktivt medborgarskap och ett samhälle som värdesätter mänsklighet.

Internationalism och globalt ansvar

En ny världsordning håller på att uppstå. Västvärldens ekonomiska ledning har krympt och tyngdpunkten har flyttats till Asien. I synnerhet Kina har befäst sin ledande ställning och strävar efter att stärka sin globala ställning också i vetenskaper och teknologi. Globala fenomen och problem – klimatförändringen, miljöns tillstånd, befolkningsutvecklingen och omvälvningar i teknologin och arbetet – betonar det ömsesidiga beroendet. De värderingar och principer som EU och multilaterala internationella organisationer representerar ifrågasätts emellertid allmänt. Den internationella situationen präglas av oförutsägbarhet och osäkerhet vilket inverkar på det internationella samarbetet i alla sektorer.

Finland är ett exportinriktat land som är beroende av internationalism i alla dess former. Det finländska samhället har under de senaste åren blivit allt mer internationellt bland annat till följd av invandring och det mer globala arbetslivet. Utbildningssystemet måste kunna utbilda sakkunniga som har förmåga och intresse för internationell växelverkan världen över. Öppenhet och internationalism förutsätter kunskaper, färdigheter och attityder som bland annat utvecklas genom internationell rörlighet och internationellt samarbete. Internationalisering av forskning och utbildning, inklusive internationalisering på hemmaplan främjar öppenheten och flexibiliteten i hela det finländska samhället. Betydelsen av internationalisering på hemmaplan betonas av att den erbjuder likvärdiga möjligheter till internationalisering. Betydelsen av global fostran har ökat i och med de gemensamma globala utmaningarna och Agenda 2030.

Språkkunskaper är en viktig del av internationell kompetens och det internationella samarbetet ställer nya krav på språkkunskaperna. I och med invandringen har antalet personer som har andra språk som modersmål ökat. Den ökade invandringen påverkar behovet av språkutbildning men stärker också vår nationella språkreserv

Globalt ansvar och konsekvent politik är centrala principer vid verkställandet av hållbar utveckling. Det bärande temat för Agenda 2030 är att ingen ska bli efter i utvecklingen. I enlighet med det globala ansvaret måste Finland främja också andras möjligheter till hållbar utveckling. Som ett land med högklassig utbildning och forskning har Finland förmåga att producera lösningar på samhälleliga och globala problem, såsom inlärningskrisen. Pandemin har förvärrat den globala inlärningskrisen vilket innebär att utbildningssystemet i många länder inte ens producerar tillräcklig grundläggande kunskap. Stängning av läroanstalter under pandemin har enligt Unescos bedömning gällt upp till 1,8 miljarder barn och ungdomar. Det finländska kunnandet kan bidra till att övervinna inlärningskrisen och främja målen för hållbar utveckling enligt Agenda 2030.

Kompetens och utbildning har en stark roll i staternas tillväxtstrategier. Den globala efterfrågan på utbildning är fortfarande hög även om coronakrisen har haft betydande inverkan på studerandenas internationella rörlighet. Finland är känt som ett attraktivt land med stark sakkunskap. Finlands anseende har främjats och stärkts i världen bland annat genom utbildnings- och forskningsnätverk och strategiskt deltagande. Det finns en internationell efterfrågan på utbildningstjänster och åtgärderna inom utbildningsexporten har stärkts.

Finland lockar fler utländska högskolestuderande (8 %) än genomsnittet inom OECD men släpar ändå efter många jämförelseländer. Sett till forskarnas rörlighet kunde Finlands synlighet och attraktivitet fortfarande förbättras. Genom mer internationell utbildning och forskning kan arbetskrafts- och kompetensinvandring och utbildningsexport främjas.

Utbildningsexport är ett centralt sätt att fullgöra globalt ansvar och påverka kunskapsinnehållet och innehållet i utbildningen på olika håll i världen. I utbildningsexport är det fråga om både ekonomisk verksamhet och inverkan på utbildning och dess innehåll.

Utbildningsexporten har ökat och blivit mångsidigare under de senaste åren. Omsättningen för de företag som bedriver utbildningsexport har fram till utgången av 2019 stigit till totalt 387 miljoner euro. Coronaåret har tillfälligt bromsat åtgärderna inom utbildningsexport. Utbildningsexportens värde i ekonomin och investeringarna i den kan dock på lång sikt ökas avsevärt. Verksamheten grundar sig också i fortsättningen på styrkorna i det finländska utbildningssystemet, den omfattar tjänster och produkter från småbarnspedagogik till högskoleutbildning och kontinuerligt lärande. I bästa fall kan affärsmässigt lönsamt internationellt samarbete och interaktion förnya utbildningstjänsterna och öka vidsyntheten i hela utbildningssystemet också i Finland.

  • Globala fenomen och problem – klimatförändringen, miljöns tillstånd, befolkningsutvecklingen och omvälvningarna i teknologin och arbetet – understryker ländernas ömsesidiga beroende. Multilateralt samarbete och forum för det (bl.a. FN, Europarådet, WTO) och de värderingar och principer som de representerar ifrågasätts allmänt. Den internationella situationen präglas av oförutsägbarhet och osäkerhet vilket inverkar på det internationella samarbetet i alla sektorer
  • I enlighet med det globala ansvaret måste Finland främja också andras möjligheter till hållbar utveckling. Som ett land med högklassig utbildning och forskning har Finland förmåga att producera lösningar på samhälleliga och globala problem, såsom inlärningskrisen.
  • Utbildningssystemet måste kunna utbilda sakkunniga som har förmåga och intresse för internationell växelverkan världen över. Språkkunskaper är en viktig del av internationell kompetens och det internationella samarbetet ställer nya krav på språkkunskaperna.
  • Genom mer internationell utbildning och forskning kan arbetskrafts- och kompetensinvandring och utbildningsexport främjas.

Miljöns tillstånd och klimatförändringen – hot och möjligheter för utbildning och forskning

En kritisk fråga för mänskligheten är om vi är kapabla att vidta åtgärder för att avvärja klimatförändringen, förlusten av biologisk mångfald, miljöförstöringen och den ekologiska katastrofen innan det är för sent. Målet är att bygga en hållbar verksamhetsmodell med hjälp av vilken fotavtrycket (de negativa konsekvenserna) av människans verksamhet kan ändras till positiva konsekvenser, alltså handavtryck. Negativa konsekvenser är bland annat en för stor energiförbrukning och energiproduktionens och den övriga produktionens växthusgasutsläpp, ohållbara användning av råvaror och utsläpp i luft, vatten och mark. Positiva effekter är bl.a. förnybar energiproduktion, minskade växthusgasutsläpp och andra skadliga utsläpp, minskad användning av råvaror, återanvändning av råvaror samt digitala och andra koldioxidsnåla tekniska lösningar som stöd för miljö- och naturskyddet.

FN:s mål för hållbar utveckling (Agenda 2030), Europeiska kommissionens Green Deal samt klimatmålen (Parisavtalet och förslaget till Europeiska klimatlagen) ger en roll och ansvar till alla aktörer i samhället för att ekonomin och samhället ska vara klimatneutrala före 2050.

Finlands starka sidor enligt undersökningar om hållbar utveckling är högklassig utbildning och den kompetens som grundar sig på den samt den allmänna stabiliteten i samhällssystemen. Centrala problem är klimatförändringen och överdriven konsumtion av naturresurser samt den ekonomiska utvecklingen och sysselsättningsutvecklingen. Regeringen kommer att agera på ett sätt som resulterar i att Finland blir koldioxidneutralt 2035 och koldioxidnegativt kort därefter. Enligt regeringsprogrammet ska i samarbete med aktörer i branschen utarbetas sektorspecifika färdplaner för koldioxidsnålhet som samordnas med de nya klimatåtgärderna. Färdplanerna hjälper till exempel den offentliga sektorn att bedöma hur forsknings- och utvecklingsfinansieringen för att stödja koldioxidsnålhet ska allokeras under de kommande åren. Nya klimatlösningar är en enorm möjlighet för näringslivet, men utvecklingen av dem kräver stark och systematisk digitalisering av samhället, utbildning och forskning, FUI-finansiering och möjliggörande av export av klimatlösningar. Utsläppen bör minskas i flera delar av värdekedjan och behovet av nya lösningar är enormt.

Lösningar på dessa problem kan hittas genom att allt mer utnyttja IKT-potential vid minskningen av utsläppen och ökningen av resurseffektiviteten, samtidigt som det skapar marknader för det finländska kunnandet bland annat vid planering av programvara, energieffektiv utrustning och utrustningsrum. Utbildning och forskning har en betydande roll: både näringslivet och samhället i stort behöver kompetenser som hänför sig till uppnåendet av klimatmålen.

Cirkulär ekonomi

Utbildning skapar både kompetens och medvetenhet och den har positiv inverkan på att stärka det miljövänliga tankesättet inom såväl forskningsgemenskapen, IKT-sektorn som bland vetenskapspolitiska aktörer och bland medborgare. Samtidigt som digitaliseringen fortsätter kommer övergången till koldioxidneutralitet att inverka på alla branscher och för med sig ett behov av kompetenser inom cybersäkerhet och service samt ett behov att förnya affärsverksamheten. Behovet av tekniska kunskaper ökar i alla branscher, också i ”icke-tekniska” branscher och i servicesektorn. Redan nu råder det brist på sakkunniga inom produktionsteknik, marknadsföringsanalys, artificiell intelligens och cirkulär ekonomi.

Undervisnings- och kulturministeriet har vid högskoleförhandlingarna lyft fram målen om koldioxidneutralitet och främjande av cirkulär ekonomi. Lösningarna ligger i händerna på högskolorna, i synnerhet i fråga om utbildningen av sakkunniga. Många nya teknologier behöver en kompetent grupp av personer som utnyttjar dem, såsom sakkunniga inom klimatvänlig programmering och redovisning.

Forskningsverksamhet tar fram lösningar och innovationer på allmänt plan för hela samhället. Utöver de naturvetenskapliga fenomenen i samband med klimatförändringen undersöker forskarsamhället i dag allt mer anpassningen till och stävjandet av klimatförändringen. Till exempel Finlands Akademis forskningsprogram CLIMATE söker lösningar på hur människorna ska kunna göra val i frågor som gäller stävjande av eller anpassning till klimatförändringen och hur samhället kan skapa premisser för att dessa val kan göras på hållbara och lika grunder.

Särskilt genom de digitala forskningsinfrastrukturerna bidrar forskningsverksamheten både till IKT-fotavtryck och positiva konsekvenser inom IKT-branschen. Digitala tjänster och objekt är immateriella och således till stor del bortkopplade från det materiella värdeskapandet, utom i fråga om infrastruktur och dess energiförbrukning. Att införa hållbarhetsmål också i de forskningsinfrastrukturer som finansieras av Finlands Akademi och de tjänster som undervisnings- och kulturministeriet erbjuder högskolorna via CSC skulle bland annat innebära utveckling och utnyttjande av koldioxidsnåla lösningar för datorhallar och datahantering, utveckling av IKT-upphandlingskompetens som stöder cirkulär ekonomi, minskande av fotavtrycket av programutveckling och redovisning samt framför allt spårbarhet, öppenhet och transparens gentemot dem som använder IKT-lösningarna för att kunna göra välgrundade beslut och val för att minska fotavtrycket.

Finland har möjlighet att utnyttja sitt högklassiga kunnande och den omfattande digitaliseringen för att ta fram lösningar till både cirkulär ekonomi och till exempel cleantech och nätverk för hållbart värdeskapande.

Småbarnspedagogiken och utbildningen spelar en viktig roll i att utveckla en hållbar livsstil. Beaktande av teman för hållbar utveckling på alla utbildningsstadier, ur perspektiv för olika läroämnen och vetenskapsgrenar hjälper studerandena att förstå naturen, ekonomin och samhällets verksamhet och samspelet mellan dem. I grunderna för läroplanerna för småbarnspedagogik, grundläggande utbildning och gymnasiet nämns redan begreppet ”ekosocial bildning”. Med begreppet avses i läroplanerna att människan ska förstå att ekologisk hållbarhet är en förutsättning för social hållbarhet och tillgodoseende av de mänskliga rättigheterna.

  • FN:s mål för hållbar utveckling (Agenda 2030), Europeiska kommissionens Green Deal samt klimatmålen (Parisavtalet och förslaget till Europeiska klimatlagen) ger en roll och ansvar till alla aktörer i samhället för att ekonomin och samhället ska vara klimatneutrala före 2050.
  • Enligt undersökningar om hållbar utveckling är Finlands starka sidor högklassig utbildning och den kompetens som grundar sig på den samt den allmänna stabiliteten i samhällssystemen. Centrala problem är klimatförändringen och överdriven konsumtion av naturresurser samt den ekonomiska utvecklingen och sysselsättningsutvecklingen.
  • Nya klimatlösningar är en enorm möjlighet för näringslivet, men utvecklingen av dem kräver stark och systematisk digitalisering av samhället, utbildning och forskning, FUI-finansiering och möjliggörande av export av klimatlösningar.
  • Utbildning och forskning har en betydande roll: både näringslivet och samhället i stort behöver kompetenser som hänför sig till uppnåendet av klimatmålen.
  • Miljöskydd och förebyggande av klimatförändringen förutsätter nya medborgarfärdigheter och de ska beaktas i all utbildning från småbarnspedagogik till fritt bildningsarbete.

12 Tilastokeskus 2020
13 Kestilä & Martelin 2018, 26.
14 Tilastokeskus 2019; Aro ym. 2020.
15 OECD 2015; VNK 2018; Valtioneuvoston muutostekijäkortit 2019
16 Sirniö 2016
17 Karvi 2020a
18 Sipilä & Österbacka 2013; Karila 2016
19 Flisi & Blasko 2019
20 Karvi 2020a
21 Karvi 2020b
22 Härkönen & Sirniö 2020
23 Tilastokeskus 2020
24 Eskelinen ym. 2020
25 Fryer 2016; Vanttaja ym. 2019
26 Piiroinen ym. 2019.
27 Selwyn 2013; Castaño-Muñoz ym. 201; Rohs & Ganz 2015; Hansen & Reich 2015
28 OECD 2015
29 Selwyn ym. 2020
30 Emt.
31 OPH 2019
32 Tilastokeskus, työvoimatutkimus
33 OECD 2020c
34 OECD 2020b